Fri invandring är klimatfientligt del 2

En immigrant bidrar nästan dubbelt så mycket till växthuseffekten som en person som redan bor här. Både Sverige och EU måste kraftigt begränsa invandringen för att kunna klara sina miljö- och klimatmål.

I denna artikel förutsätter jag att de som invandrar till Sverige har samma konsumtion som den genomsnittliga svenska medborgaren. Det vill säga de diskrimineras inte avseende boyta, livsmedelsförbrukning, hygien, hushållsel, uppvärmning etc. Däremot har jag för att förenkla beräkningarna av energibehov, räknat på lägenheter utan att inkludera villor. Om man även inkluderar villor skulle det ökade utsläppet av växthusgaser som beror på invandringen, vara betydligt högre.

I SCB anges det genomsnittliga antalet personer i en lägenhet till 2,05 och den genomsnittliga lägenhetsytan till cirka 95 kvadratmeter.

 

Energimyndigheten anger att den genomsnittliga energianvändningen för uppvärmning i Sverige är cirka 150 kWh per kvm och år, motsvarande siffra för hushållsel är cirka 40 kWh per kvm och år.

Med genomsnittliga boytor på 46 kvadratmeter per capita blir uppvärmningsbehovet 6800 kWh/år och elbehovet cirka 1800 kWh/år. Det tillkommer därtill ett varmvattenbehov om cirka 1200 kWh/år och person. I underlag som olika energibolag presenterar är siffrorna snarlika och de stämmer väl med verkligheten även om man beaktar att energi- och elbehovet avtar ju fler personer som bor i en lägenhet. Om Miljöpartiet vill tränga ihop flyktingar i små lägenheter för att minska energi- och elbehov för att den vägen klara klimatmålen, så är det en omänsklig strategi. Det enda hållbara är förstås att anpassa siffrorna till landets genomsnittliga förbrukningar vilket jag gör i denna artikel.

 

Varje nyanländ förbrukar därmed 1800 kWh el/år samt 8000 kWh värme (inklusive varmvatten)/år. Såväl el- som värmebehovet för nyanlända måste fördelas på eldning av stenkol (förklaras längre ned). Det teoretiskt lägsta behovet av tillförd stenkolsenergi hamnar på 11 000 kWh per person och år, eldat i kraftvärmeanläggningar. Maximal elverkningsgrad för ett kraftverk är cirka 40 procent, vilket är anledningen till att det behövs större energitillförsel än vad som nyttiggörs. För varje person motsvarar detta årligen cirka 4700 kg koldioxid. Därtill tillkommer högre koldioxidutsläpp för produktion av el- och värme som behövs till ökad offentlig verksamhet. Dessa uppskattas till 500 kg koldioxid/år och person, ett värde som också baseras på eldning av stenkol.

 

I dag är Sveriges elproduktion och elförbrukning helt integrerad med den nordiska elbörsen. Även om Sverige bygger ut sin vindkraft eller annan klimatvänlig elproduktion så skulle denna fiktivt ersätta dansk eller finsk stenkolskondens det vill säga om det inte vore för det ökade elbehovet på grund av massinvandringen. Detta innebär att all elförbrukning för de personer som invandrar till landet helt kan hänföras till stenkolsförbränning.

Av de elproduktionsmöjligheter som kan ses som klimatneutrala så är teoretisk maximal utbyggnad av vindkraft, vågkraft eller solceller lägre än den elproduktion i Norden som sker med stenkol. Invandrarnas elbehov påverkar därmed direkt de stenkolsmängder som behövs för att trygga elförsörjningen inom det nordiska elnätverket. Kärnkraft är ett teoretiskt alternativ, men det finns ett motstånd i Sverige och andra nordiska länder mot utbyggd sådan och det är därför orealistiskt. Notera att under 2013 så har det varit mycket lite nederbörd under sommaren och magasinen till vattenkraftverken är långtifrån välfyllda. Sverige kan därmed räkna med att vara beroende av elimport (märk el från stenkol) under senare delen av 2013 och en bra bit in på 2014. Utan massinvandringen så hade som inses importberoendet minskat.

 

Uppvärmning av bostadsytor och varmvatten sker framförallt via fjärrvärmenät, som producerar värmeenergi genom att elda exempelvis biobränslen eller avfall. För att klara det stora behov som finns på sådana bränslen importeras i dag stora mängder från andra länder.  Enbart importen av avfallsbränslen var 2012 cirka 750000 ton. För biobränslen angav Svenska Trädbränsleföreningen 2008 en import på 1,5 TWh, men det är sannolikt betydligt mer i dag. Det importeras därtill stora mängder råvara till skogsindustrin liksom papper för returpappersproduktion. SCB anger en import av skogsprodukter motsvarande 30 miljarder, vilket motsvarar 25 % av exporten.

Icke fossila bränslen exporteras till Sverige från länder som huvudsakligen använder stenkol för sin inhemska energiproduktion. När det sedan sker rapporteringar till FN om våra utsläpp av växthusgaser så hamnar Sveriges utsläpp mycket lägre än vad de rimligen borde. En strategi som visserligen minskar de fossila utsläppen i Sverige, men en minskning som kompenseras av lika höga ökade utsläpp globalt.

 

EU har som ett av sina klimatmål att öka andelen förnybar energi till 20 procent av all energikonsumtion till 2020, vilket lär innebära att möjligheten att importera till Sverige försvåras på grund av ökad efterfrågan på kontinenten samtidigt som priserna ökar. Även detta EU-mål, liksom Sveriges klimatmål, försvåras av invandringen.  Den energi som behövs för att ge värme åt immigranter skulle således kunna användas för att ge el och värme till invånare på kontinenten som i dag är beroende av fossila bränslen såsom sten- eller brunkol.

 

I en artikel i Svenska Dagbladet i april 2012 ifrågasattes EU:s strategi om att säkerställa minst 10 procent förnyelsebar energi i fordonsdrivmedel. Ett krav som bland annat Miljöpartiet arbetade för. En konsekvens visade sig bli att det var mer lönsamt för jordbrukare, bland annat i afrikanska länder, att producera flytande bränslen än mat. Kapitalister köpte även upp stora markarealer för odling av bland annat sockerrör varvid befolkningen blev utan mat.  Detta är exakt samma cynism man märker hos Miljöpartiets klimatargumentation i Sverige. De vill klara ett klimatmål i Sverige genom att importera biobränslen eller el från andra länder utan att reflektera över att importen ökar de fossila utsläppen i andra länder. Eller för den delen att areal som behövs för matproduktion i exempelvis Afrika i stället riskerar omvandlas till arealer för energigrödor.

 

Vårt värmebehov är annars nästan helt beroende av vårt nordliga läge, av den aspekten är det ett fullständigt tankefel av så kallade miljömänniskor att vilja flytta folk från sydliga till nordliga länder.  Invandringens värmebehov måste som argumenterats ovan tillskrivas eldning av stenkol, krumbukter som exempelvis Miljöpartiet använder, att det viktiga är att vi klarar våra mål utan att betänka att utsläppen ökar i andra länder är direkt oärligt och minskar på intet sätt klimatproblematiken. Exempelvis kommer Miljöpartiets förslag om kraftigt höjd koldioxidskatt innebära just detta. Problemet som artikeln i Svenska Dagbladet behandlades förstärks samtidigt som en del kanske väljer elbilar som drivs av el som producerats av stenkol. Klimatnyttan med elbilar faller helt om de drivs av el som producerats av kolkondenskraft. Även EU måste kraftigt begränsa invandringen för att kunna klara sina miljö- och klimatmål eftersom invandringen oundvikligen leder till ökade fossila utsläpp.

 

Den klimatpåverkan vi får på relationen mellan export som ska fördelas på invånare i andra länder och vår import som ska fördelas på invånarna i Sverige, påverkas också. Anledningen är att vår export (exempelvis stål och massa/papper) inte nämnvärt påverkas av ökad invandring. Importen, däremot, som mest utgörs av konsumtionsvaror påverkas rejält. Växthusgaspåverkan från svenska produkter som exporteras är i dag 15,5 miljoner ton (58,3 minus 42,2) enligt siffror från Naturvårdsverket. Detta motsvarar 1590 kg koldioxid per person och år. Invandraren bidrar inte speciellt till ökad export av produkter vars utsläpp ska fördelas på länder dit produkterna exporteras, men däremot till ökad import av varor som producerats i andra länder och vars utsläpp av växthusgaser ska fördelas på Sverige. Självförsörjningen på alla varor minskar därmed samtidigt som andelen fossil energi som används i produktionen är oerhört mycket högre utomlands än i Sverige.

 

En uppskattning om 50 procent större utsläpp per nyanländ och år har gjorts. Skillnaden i utsläpp från den el som produceras utomlands jämfört med i Sverige är över 2300 procent. Sverige är delvis självförsörjande på tämligen många olika varor så sannolikt är antagandet i underkant. Det finns dock tyvärr inga studier eller data om denna post så det måste ses som ett grovt uppskattat värde som sannolikt är taget i underkant.

Utsläppet från livsmedelsproduktion för en person som är helt beroende av importerade livsmedel är åtminstone 2500 kg/år. Eftersom Sverige inte är självförsörjande på mat så är alla nya medborgare beroende av livsmedelsimport.

 

Skribenten har arbetat med miljö- och energirelaterade frågor i närmare 30 år. På grund av att det för karriären är farligt att uttala sig emot massinvandringen väljer hon att skriva under pseudonym.

 

Sista delen kommer i morgon.

Fri invandring är klimatfientligt del 1