Orädd barnaktivist prisas

Författaren Lisbeth Pipping mottog i år FSF-priset som delas ut av Föreningen Socionomer inom Familjehemsvården. Pipping fick utmärkelsen för sitt banbrytande arbete med att synliggöra barn som bor i familjehem.

Lisbeth Pipping har under åren gjort sig känd som en orädd debattör. 2004 utkom hon med boken Kärlek och stålull där hon skildrar sin uppväxt med en utvecklingsstörd mamma. Pipping har kritiserat socialtjänsten för att de inte ingrep i hennes och andras liknande fall där föräldraförmågan är försvagad.

I flera uppmärksammade fall har Pipping gått emot strömmen, även när det varit politiskt känsligt. Till exempel var hon en av de första att ifrågasätta Marks kommuns agerande i fallet med fosterbarnen som togs från sitt familjehem.

 

Socialtjänsten tvångsomhändertog helt plötsligt hösten 2009 två fosterbarn från det hem de bott i nästan hela sitt liv. Syftet var att återplacera dem hos deras intellektuellt funktionshindrade mamma och hennes våldtäktsdömde man. Det fanns även uppgifter om att en person i släkten varit inblandad i en traffickinghärva.

Lisbeth Pipping reagerade på detta omdömeslösa beslut som i sin politiskt korrekta iver kunde ha fått katastrofala följder för barnen. I början av debatten stod Pipping och Dispatch Internationals chefredaktör Ingrid Carlqvist (då frilansjournalist) så gott som ensamma i debatten, mycket beroende på att de två barnen var romer. Många som kunde ha tagit till orda var rädda för att anklagas för rasism om de likt Pipping hävdat att socialtjänstens beslut var farligt för barnen.

När Uppdrag Granskning i SVT uppmärksammade fallet slapp barnen bo med den biologiska mamman och hennes man. Men de fick aldrig komma hem till det familjehem de betraktade som hemma, utan kom till ett annat familjehem.
Markfallet har likheter med ett annat ärende som Dispatch International har uppmärksammat, det så kallade Nordmarksfallet. Här vittnade två syskon, en pojke och en flicka, om övergrepp som mamman ska ha begått mot dem. Medelklassfeminister visste inte hur de skulle hantera fallet eftersom det precis som Markfallet sågs som politiskt känsligt. I Markfallet var det känsligt att kritisera romska föräldrar och i Nordmarksfallet betraktades det som ideologiskt självmord för politiskt korrekta feminister att tillstå att en pappa kunde vara en lämpligare vårdnadshavare än en mamma.

Föreningen Socionomer inom Familjehemsvården har genom sin utmärkelse av Lisbeth Pipping premierat mod och insikten att politisk korrekthet aldrig kan vara vägen att gå i kampen för utsatta barn.