EU vill harmonisera tolerans

BRYSSEL. De starka humanist-organisationer som betalas av Europeiska unionen har satt igång en ny offensiv för att enkelrikta ländernas lagstiftning. Trots att de professionella människorätts-aktivisterna ofta gör bort sig själva, menar de allvar med att till exempel förbjuda kritik mot feminism.

 

Vad feminism är har de flesta ett hum om, även om det kan vara vagt. Men vad anti-feminism är skapar genast större huvudbry. Några menar att det kan röra sig om en negativ reaktion på en särskilt aggressiv gren av kvinnorörelsen; andra föreslår att det är ren och skär motvilja och förakt mot kvinnokönet.

Men oavsett vilket ska anti-feminism förbjudas och bekämpas, heter det i Europeiskt ramverk för nationell författning för främjande av tolerans framlagt i syfte att antas av de europeiska staternas lagstiftande församlingar (A European framework national statute for the promotion of tolerance submitted with a view to being enacted by the legislatures of European states). Dokumentet har cirkulerat i EUs vadderade labyrinter och kommer antagligen att antas av en majoritet i Europaparlamentet.

 

Den föreslagna stadgan som det alltså är meningen att de nationella parlamenten ska upphöja till lag syftar till att:

Vidta konkreta åtgärder för att bekämpa intolerans, särskilt i syfte att undanröja rasism, diskriminering på grund av hudfärg och etnicitet, religiös intolerans, totalitarism, aversion mot främlingar, antisemitism, anti-feminism och homofobi.

Regeringarna ska vidta konkreta steg för att åtala personer som offentligt fäller nedsättande kommentarer om en grupp eller dess medlemmar, med avsikt att hetsa till våld, att misskreditera gruppen, förlöjliga den eller utsätta den för falska anklagelser.

 

De grupper som utsätts för alla dessa hemskheter, bör ha särskilda privilegier:

Det särskilda skydd som medlemmar av sårbara och utsatta grupper, kan innebära särbehandling (preferential treatment).

För att verkligen kunna övervaka de nationella parlamentet ska varje land inrätta en Nationell kommission för övervakning av tolerans, ett självständigt organ bestående av framträdande personer utanför det offentligas tjänst, utrustad med ett mandat att främja tolerans.

 

Förslaget är utarbetat av en expertpanel under European Council on Tolerance, som består av före detta politiker och ministrar. Om det någonsin kommer utanför Europaparlamentets kommittéer är tveksamt, för EU-ländernas regeringar är inte så intresserade av centralistisk symbolpolitik. Det har gått inflation i mänskliga rättigheter, och inte minst i Storbritannien kommer protestvrålen att ljuda. Premiärminister David Cameron har till och med hotat med att britterna kommer att dra sig ur ECHR, Europarådets Europeiska människorättsdomstol, som flera gånger har hindrat Storbritannien från att utvisa kriminella utlänningar.

Ändå är pressen stor från de myriader av mänskliga rättighets-utväxter som bildats både innanför och utanför EU-apparaten. EU-kommissionens egen Byrå från grundläggande rättigheter (Agency for Fundamental Rights), efterföljaren till det ökända övervakningskontoret i Wien, håller sin årliga konferens 12-13 november och den är en ren orgie i dikterad tolerans. 300 beslutsfattare och utövare, alltså avlönade aktivister, ska träffas för att diskutera hur man bäst kan bekämpa specifika former och yttringar av rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen.

?

Arkitekterna bakom hela EU-projektet betraktar den ekonomiska krisen som en ny möjlighet inte till att bry sig eller gå försiktigt fram, utan för att ställa sig i spetsen för en förtrupp som driver upp centralism och federalism på agendan.

Deras ideologiska stormtrupper i människorättsindustrin tänker på exakt samma sätt: på deras dagordning står likformighet av medlemsländernas inställning till invandring, kultur, religion, frihetsrättigheter och brottsbekämpning. Det är otroligt att de vågar, och allt tyder på att detta skapar en polarisering som kommer att straffa dem och deras högdragna ambitioner.

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".