Mystiske muslimen Akkari avslöjar några av sina hemligheter

På kvällen den 30 september 2005 samma dag som Jyllands-Posten publicerade de berömda Muhammed-karikatyrerna möttes tre män i Köpenhamn för att smida sina planer. Deras avsikt var att krossa landet som hade tillåtit denna skymf av muslimska känslor. En av konspiratörerna var Ahmed Akkari, som nu säger att han ångrar sig. Här är den del av historien som han är villig att avslöja för Dispatch International.

 

Akkari vägrar att svara på flera av de viktigaste frågorna kring de ödesdigra händelserna 2005-2006. Till exempel: Vilka var de andra två männen? Vilka deltog i den grupp imamer och andra som reste till Mellanöstern för att ställa till de bråk som ledde till att mer än 100 människor dog, att danska ambassader (och en norsk) brändes ner och en bojkott av danska varor? Exakt vad gjorde konspiratörerna i Mellanöstern och vilka träffade de?

 

DIs redaktörer Ingrid Carlqvist och Lars Hedegaard intervjuar Ahmed Akkari.

Akkari förklarar för Dispatch International att han inte kan lämna ut den informationen nu eftersom han har skrivit kontrakt på en bok där allting ska avslöjas. Boken beräknas komma ut i februari. I den lovar han att han ska avslöja exakt vad konspiratörerna talade om.

På en av DIs konkreta frågor ger han dock ett svar. Det handlar om det faktum att den dossier som det muslimska förstörelse-teamet hade med sig inte bara innehöll de tolv karikatyrerna från Jyllands-Posten, utan också fotografier och teckningar som aldrig hade publicerats i något danskt medium. Ett foto kom från en fransk grisgrymtar-tävling och en teckning föreställde en bedjande muslim som blev påsatt bakifrån av en hund.

Var kom dessa falska bilder från?

De skickades med posten, är allt Ahmed Akkari vill säga.

 

Varför ska vi tro att du är ärlig nu när du hävdar att du ångrar dina handlingar den gången?

Jag begär inte att folk ska lita på mig. Människor definieras av sina handlingar, säger Akkari.

Jag är en person som tycker om att tänka och det kan vara en förbannelse. Jag var till en början långt ifrån religionen, men attraherades senare av den och började acceptera de religiösa svaren. Till sist kom jag till det stadiet att jag också accepterade dubbelmoralen och hyckleriet. Det är då man slutar tänka.

 

Ahmed Akkari förstod till sist att de religiösa svaren inte innehåller större klarhet än de svar som ges av den politiska filosofin. Dessutom gick det upp för honom att den islamiska religionen är infekterad av politik, vilket gjorde honom på dåligt humör.

Jag förstod att religiösa människor vänder upp och ner på allting för sina religiösa argument. De använder alla möjligheter för att stärka sin position.

Men det var inte lätt för honom att skaka av sig den ideologi som blivit så djupt rotad i honom. Vid ett tillfälle försökte han återvända till religionen, men gav snart upp försöket.

Här lever vi i fria samhällen. Om muslimerna fick kontroll skulle det innebära slutet på friheten, och om jag vill njuta av friheten måste jag acceptera de värden den baseras på. Jag drabbades av väldigt dåligt samvete och insåg allvaret i det jag hade hjälpt till att skapa. Nu vill jag i stället ge något till det här samhället och jag hoppas att min bok gör det.

 

Fanns det utländska intressen bakom Muhammed-krisen?

Inte i början, men i december 2005 och januari 2006 blev starka islamiska krafter utanför Danmark väldigt intresserade.

Blev muslimerna verkligen sårade av karikatyrerna eller låtsades de bli det för att skaffa sig mer makt?

En del blev verkligen sårade, men inte de i ledningsgruppen. De använde sig bara av situationen för att komma i maktposition. Vi visste att vi kunde använda kravet om förbud mot religionskritik i politiskt syfte. Och så fort man förbjudit en sak, följer nya krav på förbud.

Det är ett slags indirekt våld mot åsiktsfriheten.

Uppnådde ni någonting? Är människor mer rädda för att säga sin åsikt nu än före Muhammedkrisen?

Ja, vi uppnådde en del. Den frihet som brukade råda i Skandinavien, där man säger som det är, har kommit under starkt tryck. Spontaniteten är hotad.

 

De senaste åren har Danmark upplevt två mordförsök med tydliga religiösa eller politiska motiv mot tecknaren Kurt Westergaard 2010 och mot historikern Lars Hedegaard 2013. Agerade förövarna på egen hand eller var det någon i deras miljö som fick dem att göra det?

Det kommer alltid från miljön. Man indoktrineras till att dela in människor i två grupper och använder islam för att rättfärdiga denna uppdelning.

I vår kultur är det helt främmande att döda människor man inte känner, bara på grund av deras åsikter.

Ja, men islams religiösa ledare glorifierar den här typen av brott. Det är helt normalt att tro att danskarna av ren ondska är ute efter att smutskasta oss. Många muslimer förstår inte den danska kulturen och är därför lätta att hetsa upp med islamisk propaganda.

 

En polisman berättade för mig (LH) att mannen som försökte skjuta mig i huvudet definitivt kommer att gripas, eftersom det alltid finns människor som vet vad han gjorde och förr eller senare kommer att tala. Håller du med om att det finns människor i den muslimska miljön som vet vem gärningsmannen är?

Ja.

Men kommer de att berätta det för polisen?

Nej.

Finns det en islamisk plan om att erövra Västvärlden?

Ja, det finns en sådan plan och det finns en erövringsmentalitet inom islam.

Detta är svårt att förstå. Muslimer kommer hit och hävdar att de har flytt från förtryck i sina hemländer och går sedan igång med att underminera vår frihet?

Jag förstår det inte heller. Men de håller fast vid sin tro om att helighet alltid är bättre.

Men de är fortfarande inte nöjda med sina egna samhällen, trots att islamisk rättfärdighet har styrt i århundraden?

De människor som kommer hit nu har inte flytt från islam, de kommer av ekonomiska orsaker. Vi tror att de ska förstå varför våra samhällen kan förse dem med alla dessa förmåner, men det gör de inte. De ställer inte upp på våra frihetsideal, men det måste vi se till att de gör.

 

Våra politiker är naiva. Vi måste kräva lojalitet och kärlek till vårt land. Vi kan inte säga åt dem att lämna sin tro, men om de inte visar lojalitet kommer vi att få parallellsamhällen.

Som ett exempel på den danska naiviteten nämner Ahmed Akkari religiösa skolor. När muslimska friskolor ifrågasätts, påpekar alltid någon att det även finns kristna friskolor. Men skillnaden är enorm. I kristna skolor lär sig eleverna inte bara om Bibeln, de lär sig också om dansk kultur och danska sånger, om vår flagga etc. Det sker inte i muslimska skolor.

Där lär man barnen att leva i en fantasivärld, en utopisk föreställning om att allting med islam är perfekt.

 

Du har tidigare förklarat att alla danska moskéer och muslimska organisationer styrs av extremister. Vad ska vi göra åt det?

Vi måste demokratisera dessa institutioner och vi får inte tillåta moskéer att vara en del av muslimska organisationer.

För bara några årtionden sedan kunde ingen i Danmark föreställa sig att vi en dag skulle konfronteras med de problem du nu beskriver, och vi tycks inte heller ha något försvar mot islamiseringen?

Vi måste tro på utbildning och på humanismens och demokratins makt. Allt är möjligt.

Men kritiskt tänkande är ju inte tillåtet i islam?

Det kommer att ändra sig om cirka 15 år när den nuvarande generationen flyttar in på ålderdomshem. Nästa generation kommer att förstå att religion är en privatsak och inte något som ska tvingas på samhället.

Dispatch International är inte helt övertygad om detta och påpekar att muslimer har haft 1 400 år på sig att ändra detta, men Akkari är ändå optimistisk om att saker kommer att förändras.

 

Vem kommer att vinna denna civilisationernas kamp?

I mina mörkaste stunder tänker jag att intoleransen alltid brukar vinna, men jag hoppas att den unga generationen kommer att leda kulturförändringen och ha modet att vara toleranta och ställa sig de frågar jag ställer mig själv. När folk säger till mig att Gud kommer att straffa mig för att jag uttrycker tvivel, säger jag: Låt mig bekymra mig om det.

Hur tar din familj detta?

Min mamma är verkligen inte glad över min nuvarande förvandling. Jag har bett henne att visa mig moderskärlek, men det finns ingen sådan villkorslös kärlek i islam. Min mors kärlek är beroende av vad hon läser om mig.

 

 

 

Engelska

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".