Svenskar trötta på diskriminering

grums Demo2

Svenska familjer vräktes från sina lägenheter för att ge plats åt “ensamkommande flyktingbarn”

GRUMS.  För första gången har svenskar gett sig ut på gator och torg för att protestera mot myndigheternas positiva särbehandling av invandrare. I det lilla värmländska samhället Grums vågade 80 personer visa sin vrede mot kommunens favorisering av så kallat ensamkommande flyktingbarn.

– Vi hoppas att detta är starten på en ny folkrörelse, säger Victoria Wärmler.

En lördag i juli trotsade Grumsborna skräcken för att kallas rasister och gick ut på gatorna för att demonstrera. “Diskriminering = segregering”, stod det på en av skyltarna. Protesten riktades mot kommunens maktfullkomliga politiker.

Det som fick bägaren att rinna över var kommunens beslut att tvångsförflytta familjer och göra om deras hyreslägenheter till flyktingbostäder.

En av familjerna hade bott i sin lägenhet i 43 år när kommunen ringde dem.

– Kommunens agerande är ännu ett bevis för att politikerna i Grums uppfattar de egna invånarna som andra klassens medborgare, säger Victoria Wärmler som arrangerade demonstrationen.

– Vi finner oss inte i detta mer. Vi har varit tysta alldeles för länge – av rädsla för att kallas rasister.

Klockan 14 stod cirka 80 människor – barn, vuxna och äldre – samlade vid hotellet. De flesta bor i kommunen, men andra hade kört hundra mil för att delta i protesten.

En stor polisstyrka var också på plats eftersom den vänsterradikala organisationen Antifascistisk Aktion hade hotat med att dyka upp. Det blev dock inget mer än ett hot.

Med hemgjorda skyltar och slagord rörde sig tåget mot kommunhuset där Grumsbon Veronica Eklund höll tal. Hon frågade om alla människor är lika mycket värda i Grums och svarade själv: Nej.

Victoria Wärmler hoppas att aktionen ska ge fler svenskar mod att protestera.

Grums kommun har ont om pengar så politikerna har stängt de lokala skolorna så att barnen måste bussas och skurit ner äldreomsorgen kraftigt.

Trots detta inbjuder politikerna ensamkommande flyktingbarn – som i praktiken ofta är vuxna män på 18-20 år – att bo i samhället. Efter-som det krävs en personal per flykting är detta en gästfrihet som kostar skattebetalarna stora summor.

Det var just för att göra plats för dessa flyktingar som kommunen tvångsförflyttade familjer.

– Vi är många som tycker att politikerna glömmer våra egna barn till fördel för flyktingbarn. Men så snart man ställer frågor kring hur de prioriterar blir man stämplad som rasist. Det är så de får tyst på debatten – samma metod som de alltid använder.

I socialdemokratiska Grums råder rädsla för att komma på kant med politikerna och den politiska korrekthet de representerar, menar Wärmler.

Och hon vet vad hon talar om. Efter att hon vid förra valet blev invald i kommunstyrelsen för det invandringskritiska partiet Sverigedemokraterna, sinade hennes yrkes-uppdrag. Hennes värderingar överensstämde inte med arbetsplatsens värderingar, fick hon veta.

– Jag fortsätter protestera, men det är många som inte vågar säga sin mening, säger hon och berättar att dagens demonstration stämplades som högerradikal. Detta trots att deltagarna kom från vitt skilda politiska läger.

När kommunen i maj satte familjer på gatan, resulterade detta i en storm av protester i form av 128 brev och mejl till kommunen.

I medierna berättade kommunen att det rörde sig om hatiska och rasistiska kommentarer. Efter att ha begärt ut alla breven kunde Victoria Wärmler konstatera att kommunen överdrivit en aning. Av de 128 breven kunde fyra beskrivas som främlingsfientliga eller rasistiska.

Kommunen hade också glömt att berätta att det i den stora brevhögen också fanns ett brev från de flyktingbarn som skulle ta över de utrymda lägenheterna. Av brevet framgick att barnen helst inte ville flytta in där om det betydde att andra skulle kastas ut från sina hem.

Enligt Victoria Wärmler är Grums långt ifrån den enda kommun där politikerna vägrar att lyssna till väljarna. Efter att demonstrationen annonserades ut på Facebook har hon fått propåer från andra kommuner där man också vill protestera.

– Vi hoppas att det här kan bli starten på en folkrörelse där vi kan hjälpa varandra över kommungränserna. Få vågar sätta sig upp mot politikerna i sin egen kommun, så vi byter helt enkelt demonstranter med varandra. När vi blir tillräckligt många blir de tvungna att lyssna och kan inte skada oss på samma sätt som i dag.

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".