När sanningen stör journalistiken

Makalösa teorier om ritualmord framfördes via Uppsalas Universitet, men svenska journalister var inte intresserade.

I Sverige finns unika möjlighet att granska myndigheter och dess agerande. Offentlighetsprincipen ger medborgarna rätt till insyn i makthavarnas agerande och det är enklare att ta del av material inom rättsväsendet än i de flesta andra länder.
Ändå är svenska mediers ovilja att granska rättsväsendet påtaglig. Det är ytterst sällan journalister går till botten med brännande rättsskandaler – de väljer i stället tystnaden.

Nyligen utkom psykologen Lena Hellblom Sjögren med boken  Barnets rätt till familjeliv  – en bok som över huvud taget inte har omskrivits i svenska medier. Hellblom Sjögren tar upp flera fall där hon menar att socialtjänsten dragit fel slutsatser och därmed skadat barnen.
Ett exempel är det så kallade Nordmarksfallet. 2005 polisanmälde en 10-årig flicka och en 13-årig pojke sin mamma och hävdade att hon utsatt dem för sexuella övergrepp under många år. Mamman sa att barnen hjärntvättats av pappan och fick genast socialtjänsten med sig. Året därpå placerades barnen på ett behandlingshem där “behandlingen” gick ut på att syskonen skulle förstå att pappan hjärntvättat dem.

Svenska medier skrev mycket om barnen mellan 2006 och 2011, men alltid utifrån mammans och socialtjänstens perspektiv. När pojken 2011 gick ut på internetforumet Flashback och gav sin syn på det som hänt honom och systern, upphörde artiklarna.
Antagligen beror detta på att journalisterna aldrig själva undersökte fallet. De gjorde socialtjänstens version till sin och ifrågasatte aldrig påståendena om hjärntvätt. De lyssnade inte på psykologen Lars Bagge som till  Östgöta-Correspondenten  sa: “Det här är ett av de värsta justitiemord vi haft i Sverige. Det är ett brott mot anständigheten.”
Svenska journalister vill inte bli påkomna och håller därför tyst. I stället för att uppmärksamma det sensationella i att två psykologer tror på barnens berättelser om övergrepp medan socialtjänsten anser att de ljuger, väljer medierna att tysta ner Hellblom Sjögrens bok.

Kanske har det också att göra med manligt/kvinnligt. Queer-feministen (queer = en teori som går ut på, at könet inte spelar någon roll för människors identitet) Anna-Karin Granberg har till exempel engagerat sig emot Nordmarksbarnen. Pojken menar att det beror på att han och hans syster anklagat sin mamma, en kvinna.
– Dessa grupper stödjer en bara om förövaren är en man, säger han.
Tystnaden kring Lena Hellblom Sjögrens bok är bara ett exempel på hur sanningen stör svenska journalister. Det fick den pensionerade docenten Max Scharnberg vid Uppsala universitet känna på när han kritiserade en annan av universitetets lärare, professor Eva Lundgren, som numera slutat.

Eva Lundgren var mycket engagerad i fallet med en flicka som i svenska medier kallas “Södertäljeflickan”. I början av 90-talet berättade flickan helt orimliga saker om hur hennes föräldrar utsatt henne för incest och tvingat henne att delta i ritualmord av små barn.
Både modern och fadern dömdes till långa fängelsestraff, men fick senare resning av Högsta domstolen. Modern frikändes då helt, medan fadern bara fick sitt straff halverat, från tio till fem års fängelse. Trots att flickan bevisligen ljugit om barnamorden, ansåg domstolen att hon talat sanning om faderns incest.
Medan Rättssverige försökte glömma dessa pinsamheter stödde Eva Lundgren öppet flickan och menade att det i Norden finns hemliga sällskap av mäktiga män som träffas och ritualmördar barn utan någonsin lämna spår efter sig. Rikskriminalen visste inte vad de skulle tro, så de grävde vilt i skogarna runt Södertälje efter barnlik – utan att hitta något alls.

Scharnberg går i sin bok grundligt igenom “Södertäljeflickans” berättelser och visar varför de inte kan vara sanna. Historien har gett Scharnberg rätt och Lundgren är i dag isolerad.
Det är därför extra tråkigt att se hur Uppsala universitet försöker rädda institutionens rykte genom att stoppa Scharnbergs bok. Knappt hade boken kommit ut förrän den drogs tillbaka och makulerades. Universitetet skyllde på formaliteter som felaktigt ifyllda ansökningar, men var sanningen att Scharnbergs arbete avslöjade de irrläror som saluförts av Uppsala universitet via feministprofessorn Eva Lundgren under många år?
Den frågan ställdes aldrig av de “granskande” journalister. En del makthavare har uppenbarligen carte blanche från medierna.