LEDARE: Slöjorna faller i Kairo

Bland de många infallsvinklar man kan ha på det egyptiska inbördeskriget finns särskilt två som poppar upp.

Det är för det första att vi åter fått uppleva att länder med ett stort antal ortodoxa muslimer inte kan vara demokratier i västlig mening. Det som Muslimska Brödraskapet menar med demokrati är en man, en röst, en gång. Så snart de får makten vid mer eller mindre fria val, börjar de förvandla landet till ett gudsstyre som gör varje framtida val meningslöst.

Dessutom är de ortodoxa muslimerna uppenbarligen helt ointresserade av annat än att genomdriva islamisk rättrogenhet och införa islamisk lag, sharian. De har aldrig tänkt på att folk ska kunna äta, ha elektricitet, bensin till bilarna och kläder på kroppen.

 

Allt det antar man att Allah på ett eller annat mirakulöst sätt ska ordna, om bara miljoner skäggiga män i pyjamas ligger med ändan i vädret fem gånger om dagen, kallar judar för apor och grisar, bränner kristna kyrkor och skär halsen av kristna småflickor.

Detta tror de muslimska bröderna att Allah blir så nöjd med att de inte behöver arbeta för att skaffa sig livets förnödenheter.

Den egyptiska militären och den tänkande delen av Egyptens muslimska befolkning (en ganska stor del, visar det sig) insåg vanvettet och agerade innan det var för sent.

De västliga demokratierna, anförda av USA:s besynnerlige president Barack Obama, såg det inte komma. Och efter att Brödraskapets president Muhammed Morsi kastats ut och Muslimska Brödraskapet i praktiken har förbjudits, tvår de sina händer och kräver att Egypten ska återvända till demokratin.

 

De har aldrig frågat sig vilket slags demokrati som över huvud taget kan komma ifråga i ett land med så många stollar. De uttalar sig i bekymrade ordalag om ett kommande inbördeskrig och skickar delegationer till Kairo för att övertala generalerna att ge upp makten, och lämna tillbaka den till Brödraskapet som var på god väg att förstöra landet.

Mycket få i Västvärlden har upptäckt att den egyptiska armén faktiskt utför det smutsiga arbete Väst nekar att göra genom att slå ner en antimodern, antisemitisk och antivästlig rörelse som den amerikanska debattören David P. Goldman skrev för några dagar sedan på webbsidan PJ Media. Han poängterar att militären fick stöd av miljontals egyptier som gick ut på gatorna för att backa upp generalerna.

Nedkämpandet av Brödraskapet har varit en blodig affär. Och kriget har antagligen bara börjat. Det har utan tvekan begåtts övergrepp mot de mänskliga rättigheterna från bägge sidor. Men vad hade de västliga ideologerna och människorättspredikanterna föreställt sig? Att moderata muslimer och lands kristna minoritet skulle gå tysta mot sin egen död, för att det vore odemokratiskt att försvara sig?

Efter de senaste dagarnas våldsamma händelser i Kairo och andra platser har USA:s för att inte tala om EU:s inflytande i Mellanöstern gått upp i rök.

 

Av aningslöshet eller något ännu värre stöttade USA och andra Västmakter entusiastiskt den arabiska våren, vilken visade sig vara en vår för Morsi och hans mörkermän. Det borde de ha insett innan de underminerade den tidigare militärdiktaturen.

Till och med länder som Saudiarabien och några av de arabiska gulfstaterna har förstått att Muslimska Brödraskapet inte har något annan än religiöst vanvett att erbjuda.

Våra västliga regeringar och härskande eliter har ännu inte förstått det.

Vad ska de nu säga när de skickar högt uppsatta representanter till de arabiska huvudstäderna för att ge dem råd om vägen fram?

Och vem orkar höra på dem?

Engelska, Danska

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".