Ledare:Sossarna kväver sina barn

Det kan kännas orättvist att vi i detta nummer liksom i flera tidigare ödslar såmycket spaltplats på Socialdemokraterna. Alla andra partier då, som måste dela ansvaret för trettio års hopplös politik som fler och fler nu inser håller på att driva Danmark mot avgrunden?  Hur är det med Det Radikale Venstre, som gärna vill ta rollen som socialliberalt mittenparti, men som förtjänar sitt namn genom att uppträda som förkämpar för ett i sanning radikalt samhällsexperiment?

Det går ut på att Danmark ska styras av internationella konventioner som ålägger oss att ta emot i stort sett varenda en från tredje världen som kan skrapa ihop tillräckligt mycket pengar för att göra karriär som flykting. Och de två borgerliga partierna, Venstre och Konservative, som lydigt har dansat efter konventionernas pipa, och i verkligheten inte har gjort nästan någonting för att stävja den förödande invandringen av människor som saknar varje möjlighet att bli en produktiv del av samhället?

En gång kallade man dessa fyra partier fyrklöverpartierna. Det var de som i allmänhetens ögon stod för det sunda förnuftet, den moderata kärnan, den försiktiga kursen. I dag liknar de mest en vissen planta, vars rotsystem inte desto mindre har kvävt de flesta friska skott i dess närhet. Men Socialdemokraterna måste bära ett särskilt ansvar. Det var deras förtjänst att välfärdsstaten skapades, den som i allt väsentligt var färdigbyggd under 1960-talet, och som hade vunnit stöd långt in i de borgerliga partierna.

Den gången hade vi utmärkta social- och hälsovårdssystem, och en utmärkt offentlig skola dit föräldrar lugnt kunde skicka sina barn i förvissning om att de skulle skaffa sig nyttiga kunskaper. På 1970-talet började Socialdemokraterna bryta ner den välfärdsstat som stod som ett monument över deras egen hundraåriga insats. Partiet togs gradvist över, som Mogens Camre berättar i dagens tidning, av människor som var djupt påverkade av ungdomsrevolten 1968.

Detta ledde till en rad dåligt genomtänkta reformer, varav den mest ödesdigra nog var skolreformen som i praktiken och i jämlikhetens namn utformades till en kamp mot kunskaper. Barn skulle inte gå i skolan för att lära sig något, utan först och främst för att bli bättre människor. I stället för att lära sig ordentlig danska, matte och så vidare, skulle de nu fyllas med alla möjliga positiva ord som förståelse, tolerans, fred, miljö och omsorg om hela världen. Det mest katastrofala steget togs 1983 när Socialdemokraterna hoppade på utlänningslagen som öppnade portarna för den okontrollerade invandring som i stort sett har varit igång sedan dess, och nu har förändrat landet till oigenkännlighet. Om några få år kommer denna demografiska revolution ha kramat det sista andetaget ur välfärdsstaten. Och Socialdemokraterna kommer att ha kvävt det barn de själva satte till världen.

Engelska

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".