Socialdemokraterna har passerat bäst före-datum

Partiets ledare tappar bort sig i ideologisk förvirring, menar en rad kommentatorer.

Det är de små glädjestundernas tid för danska socialdemokrater som har kommit på kant med stora grupper av sina kärnväljare och i månader legat en bra bit under 20 procent i opinionsmätningarna en allvarlig tillbakagång sedan valet 2011. Då fick Helle Thorning-Schmidts parti drygt 24 procent av rösterna, vilket den gången betecknades som en katastrof.

En opinionsmätning i förra helgen gav för första gången på länge Socialdemokraterna lite över 20 procent, men det är fortfarande långt kvar till forna tiders storhet. Och allt tyder på att Socialdemokraterna får mycket svårt att återerövra makten vid nästa val.

Dispatch International har frågat fyra analytiker och kommentatorer vad som egentligen gått snett:

Är det helt enkelt omöjligt att föra socialdemokratisk politik i traditionell mening, vilket får till följd att en S-ledd regering är tvingad att föra samma politik som en borgerlig regering också hade gjort?

Finns det över huvud taget en politisk vision som Socialdemokraterna kunde göra till sin och vad skulle den i så fall bestå av?

Mikael Jalving som är kommentator på Jyllands-Posten och regelbundet medarbetar i Dispatch International, säger att Socialdemokraterna över huvud taget inte har någon politik som betyder något mer än slagorden. Ett öde som delas av flera socialdemokratiska och socialistiska partier runt om i Europa, menar han.

Socialdemokraternas problem i nästan hela Europa består först och främst i att de har degenererat till ren ideologi. Förut var de förankrade i en mera konkret verklighet och mestadels upptagna av materiella frågor som deras väljare upplevde som verkliga: Mat på bordet, ordentliga arbetsförhållanden, disciplin i skolorna, plikter och rättigheter, utbildning av den okvalificerade arbetskraften och så vidare. I dag handlar det om mer dimmiga begrepp: öppenhet, tolerans, mångfald, antirasism, feminism, globalisering och så vidare, säger Mikael Jalving och fortsätter skoningslöst:

Ingen vet vad allt detta skitprat egentligen betyder i praktiken, inte ens sossarna själva. De talar ett ritualspråk som färre och färre förstår och snart kan ingen översätta. De flesta människor upplever världen direkt och konkret. En bakdel är en bakdel men en socialdemokrat känns igen på att han talar i cirklar. Det säger sig självt att detta projekt är hopplöst och utan verklighetskontakt.

Inte heller hos ekonomen Mogens Camre, före detta talesman för Socialdemokraterna i Folketinget och senare ledamot av EU-parlamentet för Dansk Folkeparti, finns någon tröst att hämta.

Det socialdemokratiska välfärdsprojektet var i stort sett genomfört på 1960-talet. Vad skulle man nu göra för att bevara en trogen väljarkår? De två statsministrarna Jens Otto Krag och därefter Anker Jørgensen såg lösningen: det gällde att utvidga omsorgs- och förmyndarstaten till att omfatta hela befolkningen arbetarklassen var på väg att skrumpna ihop och bli helt otillräcklig för att hålla Socialdemokraterna vid makten. Resultatet blev en våldsam ökning av antalet offentliganställda. Från färre än 200 000 på 1960-talet var antalet på 1990-talet uppe i 800 000, och där ligger det fortfarande.

Oljekrisen och de stigande råvarupriserna i början av 1970-talet medförde nya spelregler, understryker Mogens Camre. Systemets sårbarhet trädde nu tydligt fram.

Arbetslösheten steg och Socialdemokraterna såg ingen annan utväg än att bygga upp ett enormt skuldberg för att hålla igång samhället. Partiet lyckades inte heller genomföra de reformer av teknologisk och arbetsmarknadspolitisk art, som var nödvändiga. Följden blev att arbetslösheten var fortsatt hög och ovanpå det fick allt fler av den arbetsföra befolkningen rätt till offentlig bidragsförsörjning.

Det medförde en tillväxt av skattetrycket, men det var inte enbart Socialdemokraternas fel, understryker Camre. Det första stora klivet togs faktiskt under en Radikal-Venstre-Konservativ regering, som på tre år (1968-1971) ökade skattetrycket från 33 till 43 procent. Det berodde på att man skulle betala för de reformer som Socialdemokraterna satt igång åren dessförinnan. Sedan dess har skattetrycket stigit till 50 procent det högsta i Europa.

Hela utvecklingen har förvärrats katastrofalt därför att Socialdemokraterna och de Radikale försökte skapa en global, social utjämning genom införandet av utlänningslagen 1983. Det borde aldrig ha varit socialdemokratisk politik. Man öppnade för en planlös, massiv invandring från primärt muslimska länder. Det danska bidragsparadiset drog till sig människor som till 98 procent saknade alla kvalifikationer för att kunna bidra till det danska samhället ekonomiskt, kulturellt och socialt.

I en globaliserad värld kan man inte upprätthålla en skattefinansierad välfärdsstat som står öppen för alla, sammanfattar Mogens Camre. Det har Socialdemokraterna inte förstått.

Även historikern Morten Uhrskov, som bloggar på Jyllands-Posten, ser pessimistiskt på Socialdemokratins framtidsmöjligheter.

Socialdemokratiska partier kan inte längre föra klassisk socialdemokratisk politik utan måste föra den nödvändiga politiken, säger han.

Orsaken ser han först och främst i globaliseringen. Den medför en enorm och stigande press på de danska och europeiska möjligheterna att föra en politik som tar sin utgångspunkt i Europas egna behov. Europas produktion av varor faller relativt hela tiden och har gjort så i årtionden.

Till detta kommer att den icke-västliga invandringen till Danmark och Europa kraftigt förändrar arbetsmarknaden. Andelen okvalificerad arbetskraft stiger och fylls hela tiden upp med nya invandrare med mycket ringa kvalifikationer. Detta gör det ännu svårare att lösa problemet med de minst 22 procent av den arbetsföra befolkningen som står utanför den danska arbetsmarknaden och samtidigt får bidrag.

Globaliseringen och den icke-västliga invandringen betyder att Socialdemokraterna inte kan göra särskilt mycket mer än de gör för närvarande alltså föra det man kallar den nödvändiga politiken. De måste hela tiden anpassa välfärdsstaten och arbetsmarknaden efter globaliseringen och trycket från invandringen.

Om Socialdemokraterna hade velat hade de kunnat stoppa invandringen, men de har valt den motsatta vägen. Det är en av förklaringarna till att så många av partiets kärnväljare har valt bort dem.

Torben Mark Pedersen, ekonom, flitig debattör på internet och medlem av mittenpartiet Liberal Alliance säger att Socialdemokraterna länge har levt högt på att majoriteten av väljarna är beroende av välfärdsstaten. Det gäller de offentligt anställda och dem som går på bidrag vilka utgör en tredjedel av väljarna. Det har gett partiet en maktbas som bygger på att tillvarata just dessa gruppers intressen av att bevara och utveckla välfärdsstaten.

Men det slags politik har sina gränser under en kristid där det inte finns pengar för att fortsätta bygga ut den offentliga sektorn som hittills. Politiken undergräver nämligen sig själv: De generösa bidragen, det stora offentliga spenderandet, det höga skattetrycket och den stora andelen personer på bidrag undergräver tillväxten och välståndsskapandet.

Torben Mark Pedersen hänvisar till en helt ny analys från den danska tankesmedjan Cepos som slår fast att det finns ett mycket klart samband mellan å ena sidan storleken på välfärdsstaten och å andra sidan befolkningens inställning till värdet av hårt arbete.

 

Välfärdsstatens tillväxt medför att landets strukturproblem förvärras och det kommer att krävas reformer som drar åt en mer marknadsekonomisk riktning. Lösningen på partiets kris skulle kunna vara att vända tillbaka till att vara ett riktigt arbetarparti och ta tillvara intressena hos den arbetande delen av befolkningen, framför dem som passivt låter sig försörjas.

En sak är säker: Man kan inte fortsätta som hittills, utan att vi alla kommer att bli fattigare och mindre fria, avslutar Torben Mark Pedersen.

citat

Engelska

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".