Sveriges intifada: Det finns alltid en plan

Vi måste göra upp med vår gränslösa tolerans för minoriteter, säger terrorforskare

De senaste dagarnas upplopp i en rad svenska förorter och städer har naturligtvis satt igång en diskussion om orsakerna till att det återigen har gått snett precis som det tidigare gjort i Sverige, Danmark, England, Frankrike och flera andra länder med stor invandrarbefolkning.

Foto:SineunovicSom det brukar vara har en enig press och svenska politiker, undantaget Sverigedemokraterna, skyndat sig att förklara oroligheterna med dåliga sociala förhållanden. Bråkstakarna lider av arbetslöshet, brist på pengar och framtidshopp och de känner sig utanför samhället. Därför exploderar deras förtvivlan emellanåt i raseri.

Men är det hela förklaringen? Dispatch International frågade Dragan Simeunovic, som är professor och leder utbildningen i Politisk teori och metod samt Terrorism, korruption och organiserad kriminalitet vid Belgrads universitet. Simeunovic har under många år studerat politiskt våld, terrorism och religiös extremism och skrivit en rad böcker i dessa ämnen. Han har undervisat vid åtskilliga västliga universitet, bland annat i USA, Tyskland, Schweiz, Italien och Turkiet. Han har dessutom varit rådgivare för bland andra FN, Nato och Världsbanken. I Serbien är han känd för sitt arbete för att upprätta den Internationella Krigsförbrytartribunalen, som i dag har säte i Haag.

Varför utbryter upplopp av det slag vi sett i Sverige?

De invandrarupplopp vi har sett i en rad europeiska länder kan dels skyllas på att invandrarna inte kan anpassa sig till det samhälle som har tagit emot dem, och dels på migranternas orealistiska förväntningar. De intresserar sig inte för de ekonomiska problem som nu präglar de flesta europeiska länder. De försöker bara uppfylla sina behov genom att utnyttja mottagarländernas milda rättspraxis och demokratiskt politiska klimat. När man till detta lägger några element av radikalisering, som extrem islam, uppstår lätt våld.

Uppstår våldet spontant eller är det planlagt?

Planläggning är alltid en del av alla oroligheter som har en politisk, ideologisk eller religiös komponent. Upplopp kan också vara spontana, som till exempel efter en fotbollsmatch, men då är de kortvariga. Utifrån det man vet om invandrarupploppen i Sverige kan man dra slutsatsen att en extrem grupp, eller kanske en organisation, står bakom. Ser man på huvuddelen av aktörerna är det högst sannolikt att de delvis är inspirerade av radikal islam. Målen har i dessa fall olika nivåer. Det ursprungliga syftet är att demonstrera makt, därefter att hota och till sist att uppnå olika fördelar.

Kan man tänka sig att det bakom våldsmännen finns någon som vill använda dem som stödtrupper för att genomdriva no-go-zoner?

Det kan man absolut tänka sig, om islamistiska element i upploppsmakarnas ledning vinner. Vi har ju i åratal upplevt liknande händelser runt om i Skandinavien, till exempel i några danska städer. När invandrarna började strömma in begick myndigheterna ett stort misstag när man koncentrerade dem till särskilda kvarter i stället för att se till att de spred ut sig. Detta har gjort deras anpassning till den nya miljön besvärlig, reducerat invandrarnas behov av nya kontakter och stängt in dem i ett samhälle som domineras av seder, religion och regler som de har tagit med sig från sina hemländer.

I sådana miljöer uppstår lätt extrema grupper, som har lätt att genomdriva sina politiska mål med hjälp av öppet eller dolt våld. Detta påpekade jag för danska myndigheter när jag var inbjuden för att tala om dessa problem. Islam har för vana att ta makten så snart muslimerna utgör en majoritet i ett område. Det kan vara i ett bostadskvarter, ett hus eller en gata.

Är problemen först och främst sociala eller är de politiska?

Båda delar. Just nu är de mer sociala, men vi kan redan se många tydliga tecken på att protesterna är politiskt och religiöst motiverade.

Vad visar de europeiska erfarenheterna? Finns det gemensamma nämnare för den här sortens uppror eller är det oftast tal om lokala orsaker?

Erfarenheterna från liknande oroligheter i andra länder kan inte överföras. I England var upproren mera av social än politisk karaktär, eftersom majoriteten inte var radikala islamistiska element. Men gemensamt för alla är att de är fattiga och beredda att följa religiösa ledare, om det kan tillfredsställa deras personliga frustrationer och säkra dem några om än små fördelar. Alla dessa samhällen betalar nu priset för sin vision om demokratins oövervinnlighet. De har inte förstått hur svårt det är att få invandrarna att acceptera deras demokratiska värderingar, och att dessa svårigheter ofta har en religiös bakgrund som är svår att övervinna.

Vad ska vi då göra?

Det är bråttom att utveckla ett nytt koncept för demokrati som bygger på ömsesidig respekt mellan majoriteten och minoriteten, och inte bara på majoritetens ovillkorliga tolerans av minoriteten. Det är också nödvändigt att lägga mer ansvar på minoriteten än hittills, särskilt när det gäller våldshot och våldshandlingar.

Engelska, Danska

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".