Rasvåldet återvänder till Philadelphia

Borgmästare kräver åtgärder mot tidningen som skrev om det

WASHINGTON, DC. Sommaren 2002 publicerade Philadelphia Daily News en förstasidesnyhet med rubriken Rymlingarna mitt ibland oss: Ibland gömmer sig mordmisstänkta mitt framför oss. 41 foton av misstänkta mördare illustrerade storyn som fortsatte på tabloidtidningens insidor. De misstänkta var mest svarta män, med ett visst inslag av latinamerikaner och asiater. Det fanns inga vita rymlingar i sammanställningen.

Varför inte? Det fanns helt enkelt inga vita rymlingar i Philadelphia just då. Men verkligheten hindrade inte protesterna från aktivister som anklagade tidningen för rasism för att den publicerade fakta. Snart kom tidningen med en ursäkt, och kanske återgick Philadelphias samhällsliv till det normala där normal betyder en oproportionerligt hög brottsbenägenhet hos svarta och låg tolerans för att sprida och diskutera de bevis som finns för detta.

Tysta leken höll i sig ett helt decennium. Philadelphias skoltjänstemän insisterade till exempel på att de ständigt återkommande fallen där svarta misshandlade och trakasserade asiatiska studenter på en mestadels svart högstadieskola, på inget sätt var rasistiska. Detta skriver Colin Flaherty, författare till White Girl Bleed a Lot: The Return of Racial Violence, (Vita flicka blöder mycket: Rasvåldets återkomst). Spänningarna nådde sitt klimax 3 december 2009 när svarta studenter attackerade 30 asiatiska studenter så illa att 13 av dem fick uppsöka akuten. Flaherty skriver att det amerikanska justitiedepartementet senare konstaterade att en grupp tjänstemän på svarta skolor avfärdar, ignorerar och till och med uppmuntrar attacker mot asiatiska studenter.

På samma sätt är det med ökningen av så kallade flash mobs stora grupper bestående av mestadels svarta människor som plötsligt strålar samman för att begå våldsamheter och skadegörelse på gallerier, stadskärnor, festivaler och marknader. Dessa saknar ofta helt rasdimension såväl hos medierna som hos politiker och tjänstemän. Följande kommentar från Michael Nutter, den svarte borgmästaren i Philadelphia där man haft många flash mobs, är typisk: Det finns ingen raskomponent när det handlar om korkat beteende, sa han till New York Times 2010.

Året därpå steg dock Nutter upp i talarstolen hos en baptistkyrka för att tukta dem han sa var mindre än en procent av de svarta tonåringarna i Philadelphia, de som deltar i flash mobs.

Han talade direkt till unga, svarta våldsverkare och predikade ljust om personligt ansvar. Om ni vill att vi inte ska vara rädda för att promenera på samma sida av gatan som ni, om ni vill att folk inte ska gå ut ur hissen när ni går in, om ni vill att folk ska sluta följa efter er i affärerna när ni är ute och handlar sluta då bete er som idioter och dårar. Bara sluta. Och en sak till. Dra ner era huvor, särskilt på sommaren. Dra upp era byxor och köp ett skärp. Lär er lite hyfs. Bygg ut er engelska vokabulär så att den innehåller mer än de få svordomar ni kan. Och om ni ska ut och leta efter jobb, skyll inte på de vita eller någon annan. De vill inte anställa er för att ni ser ut som om ni vore galna. Det är därför de inte anställer er.

Med tanke på dessa kommentarer kan det tyckas märkligt att höra Nutters hårda fördömanden av Philadelphia Magazines toppstory i mars 2013: Being White In Philly: Whites, race, class, and the things that never get said. (Att vara vit i Philly: Vithet, ras, klass och saker som aldrig blir sagda.) Borgmästaren har nu överträffat det mesta genom att uppmana Human Relations Commission, en statlig myndighet, att straffa tidningen och artikelskribenten för att ha uppviglat till extrema reaktioner. Som juridikprofessorn vid UCLA och yttrandefrihetsexperten Eugene Volokh sa till Worldnetdaily.com, förespråkar den demokratiske borgmästaren i själva verket rent tystande av åsikter han ogillar.

Artikeln ifråga är en ångestfylld, personlig essä som länkar samman en serie intervjuer som författaren, Robert Huber, gjort med anonyma, vita Philadelphiabor som bor i den mestadels svarta innerstan. Hubers mål var att lägga till det han kallar den felande dimensionen i diskussionen om Philadelphias stora och till synes permanenta svarta underklass 31 procent av de svarta i stan lever under fattigdomsnivån. Vår offentliga diskurs struntar i det faktum att ras särskilt i en stad som Philadelphia också är en fråga för vita människor, skriver Huber.

Borgmästare Nutter kunde inte vara mer oense. I själva verket försöker han ta ifrån vita Philadelphiabor deras rätt att säga sin åsikt om livet i innerstan och samtidigt begränsa den fria pressen. När han vände sig till Human Relations Commission sa Nutter att Philadelphia Magazine hade sjunkit till ett nytt lågvattenmärke genom att publicera artikeln, och bad kommissionen fundera på om inte artikelns fördomsfulla, faktautmanande generaliseringar kvalificerade sig för uppmaningar till extrema reaktioner. Sådana juridiska termer för tankarna till ett mål i USA:s högsta domstol Brandenburg v. Ohio, som gav en stat lov att censurera anstiftan till laglöst beteende.

Med tanke på att tidningsartikeln bara uppmanar till mer diskussion om rasrelationer, verkar borgmästarens resonemang vara ur takt med den juridiska tiden. Rue Landau, kommissionens vd, har dock gått med på att ta upp borgmästarens utmaning. Han sa: Jag och de andra i kommissionen delar borgmästarens oro avseende okänsligheten gällande ras och de skadliga stereotyper som porträtterades i Philadelphia-tidningens artikel.

Detta är illavarslande för yttrandefrihetsexperten Volokh. Regeringen har rätt att vara oense med folks åsikter och att kritisera dem för vad de säger, sa Volok till Worldnetdaily.com. Men här talar borgmästaren inte bara om svar på artikeln han hävdar att artikeln inte skyddas av First Amendment [yttrandefrihetsparagrafen].

Tom McGrath, tidningens chefredaktör som själv kallar sig center-vänster, sa till Fox News att han fann det kusligt att Philadelphias borgmästare vill använda regeringen för att gripa in mot en nyhetsförmedlare. Han sa också: Som journalist som en person som tycker att yttrandefrihet är synnerligen viktigt finner jag detta mycket, mycket problematiskt.

Kommissionen kommer att ta upp tidningsartikeln vid sitt nästa möte 18 april.