KRÖNIKA: Rätt att lägga ner Kriminaljournalisternas klubb

Kriminaljournalisternas klubb, KJK, kan gå i graven om några månader. Med tanke på KJKs undfallande historia och oförmåga att stå emot häxprocesser, så är det nog klokt att lägga ner verksamheten, skriver Patrik Nyberg som själv är medlem i KJK.

Kriminaljournalisternas klubb bildades 1999 av Ewa Tures vid Tidningarnas Telegrambyrå, TT. Under en längre tid har det förts diskussioner om att lägga ner verksamheten och vid nästa årsmöte ska beslut tas om avveckling av klubben. Tures sa till tidningen Journalisten 1999 att klubbens målsättning är att främja god kriminaljournalistik, värna om kriminaljournalisternas intressen och höja dess status.

Det har väl blivit lite si och så med den målsättningen. En hel del saker har genomförts i klubbens regi. Exempelvis var jag själv för ett antal år sedan med på ett seminarium på Solna rättsläkarstation som KJK anordnade. Rättsläkaren Henrik Druid gav en fördjupad bild av rättsfall bortom snuttifieringen i medierna. KJK försökte också se till att kvaliteten var någorlunda hög på dem som accepterades som medlemmar. Till exempel nekades Hasse Aro medlemskap eftersom han inte bedrev något journalistiskt arbete utan bara stod och läste PM från polisen.

 

Men när KJK grundades fanns ett problem som skulle omöjliggöra en initierad kriminaljournalistik. Den första ordföranden, Ewa Tures, vurmade för ovetenskapliga psykodynamiska teorier och lät sig användas för att kvälja dom i rättsövergreppet mot Gustaf Hellsing under 1990-talet. Tures favoritprofessor var Christian Diesen som gjort sig skyldig till förtal av en oskyldig man, vilket jag avslöjade i Dagens Nyheter. Juridisk tidskrift betalade skadestånd på 50 000 kronor till den oskyldigt utpekade mannen och Diesen tog en lång time-out efter avslöjandet.

Men några kritiska röster mot kampanjmakaren Diesen har aldrig hörts från KJKs håll. Benägenheten att aldrig våga gå emot strömmen är nog en stark orsak till att KJK eventuellt läggs ner om några månader. Ingrid Carlqvist, Lilian Öhrström och Per Lindeberg har alla avslöjat rättsskandaler och skiljer sig därmed från många av medlemmarna i KJK.

 

Kriminaljournalisterna har i stället i många fall lydigt fört ut åklagarnas gärningsbeskrivningar och terapeuternas ovetenskapliga nonsens, vilket lett till ett antal justitiemord. 2008 kunde jag avslöja att TT gått ut med felaktig information i da Costa-fallet de skrev att styckmördaren Gonerka hade DNA-testats med friande resultat. Författare till den osanna texten från TT var medlem i KJK.

Och så där har det rullat på i ett antal ärenden. KJK har allt som oftast varit lojala med dem som begått rättsövergrepp i stället för den maktlöse individen. Och det är ingen bra grund att bygga en trovärdig kriminaljournalistik på. Nu tillmäts inte längre de freudianska sagorna någon betydelse i svenska domstolar, men när det begav sig stod KJK inte upp för vetenskap och sanning och rätt. Och med tanke på KJKs undfallande historia och oförmåga att stå emot häxprocesser så är det nog ett klokt beslut att lägga ner verksamheten.