SD tappar till M men hur seriös är Moderaternas omprövning?

Medierna har på senaste tid gjort ett relativt stort nummer av att Sverigedemokraterna (SD) tappat i flera opinionsmätningar. Klart är att SD noteras för vikande siffror i de senaste tre mätningarna.

I Dagens Nyheter/Ipsos februarimätning, presenterad 25 februari, får det Sverige-vänliga partiet 16,2 procent av de tillfrågades sympatier, vilket är en nedgång med 0,5 procentenheter jämfört med föregående mätning. Sedan decembermätningen har SD backat med 2,7 procentenheter. Således en tämligen substantiell tillbakagång.
Den troligaste förklaringen till denna utveckling är att ett antal övriga partier, främst bland dessa Moderaterna, i ljuset av asylkrisen övergått till en mer restriktiv hållning i denna i nuläget allt överskuggande fråga.
Även i TV4/Novus februarimätning backar Sverigedemokraterna något från 20,3 procent i januari till 19,3 procent. Hos Aftonbladet/Inizio antecknas SD för 20,9 procent, back med 1,3 procentenheter. Den obestridliga tillbakagången till trots rör det sig dock fortfarande om höga opinionssiffror, vilka kan jämföras med 12,9 procent i valet 2014 vilket var mer än en fördubbling jämfört 2010 och ansågs vara en nästan osannolik framgång.
Det är ett faktum att många moderater varit i hög grad missnöjda med den svängdörrspolitik i immigrationsfrågan, men också den militära nedrustningspolitik som infördes av Fredrik Reinfeldt och de så kallade Nya Moderaterna 2006. De gick därför över till SD. Nu när samma typ av väljare upplever att M-partiet skärpt till sig åtminstone när det gäller invandringen, går de tillbaka till det gamla partiet.

 

Moderaterna är det parti som överlag gått starkast i de senaste mätningarna, under det att de regeringsbärande Socialdemokraterna och Miljöpartiet är på tillbakagång. Socialdemokraterna, som fram till Göran Perssons statsministertid stod i viss särklass i svensk partipolitik, ansågs ha gjort ett katastrofval 2006 då partiet fick 35,0 procent av rösterna. Det innebar att man detroniserades av Alliansregeringen med Reinfeldts parti i spetsen, vilket landade på 26,2 procent.
Sossarnas 35 procent (eller noga taget 34,99) 2006 var det sämsta valresultatet för partiet sedan 1914, då det under Hjalmar Brantings ledning blev rikets andra största parti med 36,4 procent av rösterna. Störst då blev Arvid Lindmans Allmänna valmansförbundet (det vill säga Högern) som blev marginellt större med 36,7 procents väljarstöd. 2010 skulle S komma tillbaka i stor stil, var det tänkt. Mona Sahlin visade sig emellertid inte vara någon röstmagnet för sosseriet, som gick bakåt till 30,66 procent, medan Moderaterna avancerade framåt till 30,06 procent.
Och nu är S under statsminister Stefan Löfvens så kallade ledning på väg ner mot 20-procentsstrecket, samtidigt som också Miljöpartiet tappar mark och närmar sig det magiska 4 procent, fast så att säga från fel håll. Borgerligheten har i de senaste mätningarna passerat det rödgröna blocket.

 

Det verkar nästan som om Moderaterna nu går in för att vara mer sverigedemokratiska än vad originalet är. Den 26 februari menade partisekreteraren Tomas Tobé på Expressen Debatt att Sverige behöver en tillfällig flyktingpaus och erkänner självkritiskt att den tidigare förda politiken inte varit tillräcklig för att hantera problematiken med den väldiga asylanstormningen.
Några dagar tidigare hade Moderaternas andre vice ordförande Elisabeth Svantesson dammat av ett SD-förslag från 2014 om obligatorisk samhällsorientering för nyanlända. Ett förslag som Moderaterna i allmänhet och Svantesson i synnerhet, i egenskap av tidigare arbetsmarknadsminister, emfatiskt motsatt sig! Så kan det gå till när eftertankens kranka blekhet gör sig påmind.
Inte heller Sverigedemokraterna har förhållit sig passiva. Partiledaren Jimmie Åkesson gjorde nyligen ett utspel som gick ut på att det skulle bli möjligt att ta ifrån utlänningar svenska medborgarskap som erhållits på falska grunder. Medborgarskap, ansåg Åkesson, är något som man förtjänar och något man inte kan ljuga sig till eller få på falska grunder.

 

Jimmie Åkesson utmanar nu Moderaterna att visa att de menar allvar med sin nyfunna, restriktiva immigrationspolitik. Det är en sak att göra populistiskt färgade utspel som får opinionssiffrorna att skjuta i höjden, en helt annan att visa att den påstådda omprövningen är seriöst menad. Åkesson har varit öppen med att han gärna ser ett samarbete SD-M i syfte att få bort S-MP-regeringen, och många moderata kommunpolitiker är inne på samma linje.
Ledande M-politiker anförda av partiledaren Anna Kinberg Batra kör dock över gräsrötterna och säger blankt nej till samarbete med det parti M stulit många av sina restriktiva invandringspolitiska förslag från. Samma Kinberg Batra som valdes in i partistyrelsen 2010 och då var en av dem som hjälpte till att utforma den reinfeldtska öppna era hjärtan-politik som lett till den nuvarande asylkrisen.
Följden blir att den skakiga Löfven-Romson-ministären kan sitta kvar i ohotat bo med indirekt stöd av den moderata partiledaren,  trots att det var länge sedan December-överenskommelsen (DÖ) övergavs.
Det är nog ingen orealistisk gissning att moderatväljarna med tiden kommer att tröttna på en tuff retorik som inte backas upp av konkreta handlingar.