KRÖNIKA: Den hemska sanningen om de onda

Vi har dem omkring oss. Vi möter många av dem personligen. De är hatade och föraktade. En del av oss plågas av att de är närstående, vänner, släktingar, grannar och andra som vi egentligen hade velat tycka om.

Deras glödande hat är smittsamt. Deras lögner sprider sig som herpes. Deras förmåga att manipulera med sanningen, att dölja den, att förvränga den, att förgifta den med falska känslor, är sjukligt stor.

Vi pratar alltså om de politiskt korrekta. Dessa människor som springer i flock och aldrig ifrågasätter något, jasägarna, smilfinkarna, de usla. Ja, ni minns de där som alltid skvallrade för fröken. De där som tipsade skattemyndigheten om att någon inte betalt hundskatt. De där som sätter upp lappar i tvättstugan.

De är perverterade, hatiska och inställsamma mot makten, egenskaper som gynnat dem i karriären.

 

Många glömmer att politiskt korrekta också är människor. Att de har känslor. Bakom varje politiskt korrekt finns så klart ett livsöde. En förklaring.

Lena Mellin på Aftonbladet till exempel var säkert jättefet och mobbad i skolan och hennes journalistkollega Anders Lindberg hade kanske minst snopp i klassen och det förstår ju alla att något sådant kan vara förödande. Napoleon till exempel hade en pytteliten och efter honom har vi ett eget ord, Napoleonkrigen, som ju förklarar en hel del om vilka tråkiga konsekvenser sådant kan få.

Eller misslyckade politiker som Björn Fries som har vänt på steken och jobbar aktivt emot folket. Han ser ut som en slusk, men det kan han nog inte hjälpa. Att han inte har någon smak alltså. Och inga vänner utom damerna som sökte tröst.

 

Politiskt korrekta är människor som varit utstötta, oälskade och ringaktade.

Någon gång kanske vi borde besinna oss och inte svara med samma mynt.

Kanske klappa dem vänligt på huvudet i stället och trösta dem. Säga till dem att det finns alltid förlåtelse, även för dem som yrkesmässigt har svikit sitt folk och sin nation.

Sluta tjata om att de ska få äta upp allt ruttet de gjort.

Snart är det Alla hjärtans dag. Skicka ett brev med ett rött hjärta till Anders och Lena på Aftonbladet och alla andra olyckliga varelser som gömmer sig på redaktioner och i sunkiga partilokaler. Det kan kanske bli en vändpunkt för dem.

 

Arvid Klegg

 

 

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".