Politikerna snackar medan USA sjunker

Klockan fem i morse, dansk och svensk tid, förelåg resultaten från primärvalet i den amerikanska delstaten Iowa. På den republikanska sidan innebar omröstningen om partiets presidentkandidat till valet i november ett betydande nederlag för den framstormande och offensive miljardären Donald Trump, som hade legat etta i de senaste tio lokala opinionsmätningarna.

(Scrolla ned för dansk version)

Trump fick se sig omkörd av den kristna fundamentalisten, senator Ted Cruz (bilden) från Texas, som fick knappt 28 procent av rösterna medan Trump fick nöja sig med drygt 24 och nästan blev förbisprungen av senator Marco Rubio från Florida (med 23 procent). Rubios oväntat goda resultat måste ses som en uppmuntran till det republikanska etablissemanget, som gärna vill sätta fälleben för den frispråkige och politiskt inkorrekte outsidern Donald Trump.

Inte heller den demokratiska frontrunnern Hillary Clinton hade mycket att glädja sig åt. Bara med en hårsmån lyckades hon slå rebellen, senator Bernie Sanders från Vermont. Han är något så ovanligt i amerikansk politik som en uttalad socialist, och som inte ens är demokrat han sitter som oberoende kandidat i senaten.

 

Och allt detta i en delstat vars befolkning är känd som särdeles konservativ i alla värdepolitiska frågor. Något håller på att hända i det amerikanska folkdjupet, som lovar en intressant fortsättning under månaderna fram till presidentvalet.

Den inflytelserike konservative radioprofilen Rush Limbaugh, som inte gillar Donald Trump, hade helt riktigt förutspått att om någon skulle kunna slå honom i Iowa så var det Ted Cruz.

Den i Washington så inflytelserika sajten Politico citerade Limbaughs uppfattning om att det som håller samman de konservativa amerikanerna och har gjort dem till en stor rörelse, inte är ideologi. Om så vore fallet skulle Donald Trump inte ha en chans. Det kitt som håller ihop de konservativa är ett våldsamt motstånd mot vänsterflygeln, det demokratiska partiet och Barack Obama. Och jag kan för mitt liv inte begripa varför detta skulle vara så svårt att förstå.

 

Mycket tyder på att Limbaughs analys är korrekt. De konservativa som utgör republikanernas kärntrupp, hatar vänsterflygeln oavsett om den leds av Clinton, Sanders eller Obama och vänsterflygeln avskyr republikanerna, vem de än kommer att nominera som sin presidentkandidat och vilken politik han eller hon än tänker föra.

Det är snarast tal om en kulturkamp eller en kamp om sinnena ett fenomen som ju heller inte är okänt i Europa.

Men hur är det med de reellt existerande politiska problemen som man tror skulle bekymra såväl politiker som väljare? Här seglar man omkring, medan USA sjunker.

 

USAs internationella anseende och genomslagskraft närmar sig nollpunkten. Många har frågat sig om Barack Obama över huvud taget har någon utrikespolitik, och utländska vänner och fiender har dragit slutsatsen att han aldrig har haft någon. Detta har uppmuntrat varenda skurk i världen till att göra som de vill. Om det hade funnits en fast amerikansk kurs skulle de blodtörstiga mullorna i Teheran inte varit på väg att skaffa sig atomvapen (om de inte redan har dem), Putin hade inte vågat utvidga det ryska imperiet, Islamiska staten hade för länge sedan drivits tillbaka till de jordhålor de kom ifrån.

Men när katten är borta, dansar råttorna på bordet.

Samtidigt urholkas själva grunden för den amerikanska nationen.

 

Ett par dagar före primärvalen i Iowa kunde The Washington Examiner avslöja att den amerikanska statsskulden nu är 19,012 triljoner dollar och alltså har vuxit med en triljon sedan 15 december 2014. En triljon är en miljard miljarder.

Dagen därpå meddelade tankesmedjan The Heritage Foundation , att USA på listan över ekonomisk frihet har sjunkit under åtta av de senaste nio åren och nu ligger på plats 11, precis före Danmark på plats 12. Se hela listan här.

 

Trots att objudna migranter väller in över den amerikanska gränsen, har Obama-administrationen beslutat att dra ner gränsövervakningen med 50 procent.

Även i USA består en stor del av migranterna av ensamkommande flyktingbarn. Från oktober till december 2015 har cirka 10 560 barn illegalt korsat gränsen från Mexiko till Texas. Det innebär en ökning med 115 procent jämfört med samma period 2014.

Medan presidentkandidaterna för kulturkamp, vittrar USA bort.

 

 

 

Klokken 5 i morges dansk og svensk tid forelå resultaterne fra primærvalget i den amerikanske delstat Iowa: På den republikanske side indebar afstemningen om partiets præsidentkandidat til valget i november et føleligt nederlag til den fremstormende og selvhævdende milliardær Donald Trump, der ellers havde ført i de seneste ti lokale meningsmålinger.

Trump måtte se sig overhalet af den kristne fundamentalist, senator Ted Cruz fra Texas, der opnåde knap 28 pct. af partiets stemmer, mens Trump måtte nøjes med lidt over 24 pct. og således næsten blev indhentet af senator Marco Rubio fra Florida (med 23 pct.). Rubios uventet gode resultat må ses som en opmuntring til det republikanske establishment, der for alt i verden ønsker at spænde ben for den åbenmundede og politisk ukorrekte outsider Donald Trump.

Heller ikke den demokratiske frontrunner Hillary Clinton havde meget at glæde sig over. Kun med et hestehår lykkedes det hende at slå rebellen, senator Bernie Sanders fra Vermont, der er noget så sjældent i amerikansk politik som erklæret socialist og som end ikke er demokrat, men sidder i senatet som uafhængig.

 

 

Og alt dette er sket i en stat, hvis befolkning er kendt som særdeles konservativ i værdipolitiske spørgsmål. Noget er på færde i det amerikanske folkedyb, som lover en interessant fortsættelse i de kommende måneder frem til præsidentvalget.

Den indflydelsesrige konservative radiokommentator Rush Limbaugh, der ikke kan lide Donald Trump havde korrekt forudset, at hvis nogen skulle kunne slå ham i Iowa, måtte det være Ted Cruz.

Den i Washington så indflydelsesrige website Politico citerede Limbaugh for den opfattelse, at det der holder de konservative amerikanere sammen og har gjort dem til en stor bevægelse ikke er ideologi. Hvis det var tilfældet, ville Donald Trump ikke have en chance. Det lim, der klistrer de konservative sammen, er indædt modstand mod venstrefløjen og det demokratiske parti og Barack Obama. Og jeg kan for min død ikke fatte, hvorfor det skulle være så svært at forstå det.

 

 

Meget tyder på, at Limbaughs analyse er korrekt. De konservative, der udgør republikanernes kernetropper, hader venstrefløjen uanset om den anføres af Clinton, Sanders eller Obama og venstrefløjen afskyr republikanerne, ligegyldigt hvem de ender med at nominere som deres præsidentkandidat og hvilken politik han eller hun promoverer sig på.

Der er snarest tale om en kulturkamp eller en sindelagskamp et fænomen, der jo heller ikke er ukendt i Europa.

Men hvad så med de realeksisterende politiske problemer, som man skulle tro ville optage såvel politikere som vælgere? Her sejler det, mens USA synker.

 

USAs internationale anseelse og gennemslagskraft nærmer sig nulpunktet. Mange har spurgt, om Barack Obama overhovedet har en udenrigspolitik og udenlandske venner som fjender har konkluderet, at det har han aldrig haft. Det har opmuntret enhver skurk i verden til at gøre, som de vil. Hvis der havde været en fast amerikansk kurs, ville de blodtørstige mullaher i Teheran ikke være på vej til at anskaffe sig atomvåben (hvis de da ikke allerede har dem), Putin ville have tøvet med at udvide det russiske imperium, Islamisk Stat ville for længst være drevet tilbage til de jordhuller, hvorfra de kom.

Men når katten er ude, spiller musene på bordet.

Samtidig eroderes selve grundlaget for den amerikanske nation.

 

Et par dage før primærvalgene i Iowa kunne The Washington Examiner fortælle, at den amerikanske statsgæld nu er 19,012 trillioner dollars og dermed er vokset med en trillion siden den 15. december 2014. En trillion er en milliard milliarder.

Dagen efter meddelte tænketanken The Heritage Foundation, at USA på indekset over økonomisk frihed er faldet i otte ud af de seneste ni år og nu ligger på plads 11 lige foran Danmark på plads 12. Se hele opgørelsen her.

 

Selv om det vælter ind over den amerikanske grænser med uindbudte migranter, har Obama-administrationen besluttet at beskære grænseovervågningen med 50 pct. Også i USA består en stor del af migranterne af uledsagede flygtningebørn. Fra oktober til december 2015 har ca. 10.560 børn illegalt krydset grænsen fra Mexico til Texas. Det er lig med en 115 pct.s øgning i forhold til samme tidsrum i 2014.

Mens præsidentkandidaterne fører kulturkamp, forvitrer USA.