Slaget om Danmark hårdnar

De 23 asylåtstramningar som danske Folketinget röstade igenom i tisdags har skapat rasande reaktioner inte bara i Danmark utan också i politiskt korrekta delar av den utländska pressen.

(Scrolla ner för dansk version)

Inget tyder på att den danska vänsterflygeln, som led ett historiskt nederlag i och med genomförandet av den nya asyllagen L87, är beredd att acceptera sakernas nya tillstånd. Kan man inte vinna genom en normal demokratisk ordning, tar man till andra medel för att tvinga ner regeringen och folketingsmajoriteten på knä.

Tillvägagångssättet är följande: Politiker och så kallade experter från vänsterflygeln (egentligen en helt missvisande benämning) berättar halva sanningar och hela lögner för sina utländska kontakter och levererar således ammunition för angrepp på regeringen och Folketinget. Snart strömmar det in missnöjesyttringar från ledande utländska medier, som samma politiker och experter kan använda för att sätta press på regering och folketing för att få dem att överge åtstramningarna och återvända till den invandringspolitik som det danska parlamentet precis har gjort upp med.

 

En av de aktiva är Uffe Elbæk, ledare för det nya partiet Alternativet som i förra valet kom in i Folketinget på ett program som skulle vara ett alternativ till alla de andra partierna, men som i värdepolitiska frågor snabbt placerade sig på den yttersta vänsterkanten där man också hittar SF, Enhetslistan och De Radikala.

17 januari, alltså innan man klubbade L87 26 januari, framträdde Uffe Elbæk i den kanadensiska radion CBCRadio, och berättade hur han skäms för Danmark. Regeringen hade föreslagit att man skulle beslagta de asylsökandes värdesaker över ett visst belopp (det slutade med 10 000 DKK, men smycken och andra föremål med affektionsvärde ska undantas), så att de själva i möjligaste mån ska betala för sitt uppehälle innan de börjar ligga det offentliga till last. Detta förslag var enligt Elbæk ett eko från 1930-talet då man i Nazityskland stal judarnas guld (innan man skickade dem till gaskamrarna).

Vad Uffe Elbæk kunde ha sagt, men undvek att säga, var att förslaget bara ger de asylsökande samma behandling som den danska välfärdsstaten hela tiden har gett de danska medborgare som söker offentlig hjälp: Om de har värdefull egendom eller förmögenhet ska dessa först användas innan landets skattebetalare ska betala för dem.

 

Tråkigt nog hade den danska regeringen inte undersökt hur det ligger till i andra europeiska länder, innan den lade fram sitt asylförslag. Om den gjort det hade regeringen kunnat meddela allmänheten att just detta görs i flera andra europeiska länder utan att någon har kommit på tanken att anklaga dem för nazism. Som Jyllands-Posten skrev 29 januari kräver Schweiz att flyktingar lämnar över belopp som överstiger 1 000 franc (cirka 8 700 SEK), och i Norge mister de asylsökande med förmögenheter på över 5 000 NOK (5 100 SEK) sina sociala förmåner.

Samma dag som Uffe Elbæk talade illa om Danmark i Kanada, skrev Jyllands-Postens kommentator Niels Lillelund i sin tidning: Man ska inte tro annat än att Danmarks rykte till stor del är ett beställningsverk. Inget annat. Förr i tiden kunde man förvänta sig att landsmän skulle försvara Danmark om de fick chansen i ett internationellt medium.

 

Lillelund citerade en uppskattning från det danska integrationsdepartementet om att priset för det ökade antalet asylsökande landar på 48 miljarder DKK  (63 miljarder SEK) fram till 2020 samtidigt som alla danska välfärdssystem är pressade.

Jyllands-Postens krönikör kunde också berätta att självaste New York Times hade börjat intressera sig för ämnet: Man har läst [Danmarks politiskt korrekta huvudorgan] Politiken, refererar dessutom till vissa icke namngivna och icke närmare preciserade analytiker, kompletterar med lika icke namngivna human rights activists som talar om regeringens ovanliga ondska. Därefter växlar man över till Jens Rohde [som tidigare representerade regeringspartiet Venstre i Europaparlamentet, men hoppade över till De Radikala med hänvisning till asylåtstramningarna]. Han känner inte igen Danmark, säger han. Och var värre är, förstår man: Han känner inte igen sig själv. Det är det oacceptabla, det verkligt plågsamma för en Jens Rohde.

 

Även bland konstnärer och experter råder livlig aktivitet. 27 januari klagade den berömda skådespelerskan Sofie Gråbøl (känd från flera internationellt rosade dramaserier) i i The Guardian. I am having a hard time recognising my country right now. I want to feel proud about Denmark, but its not easy. I am in London at the moment and when I see the news that Denmark is allowing police to seize refugees assets, it hurts me. I think, This is how were viewed. We dont realise how we are perceived abroad and I think this has damaged Denmarks image immensely. We will have to make a lot of television dramas to reverse this, wont we?

Kommentarer som dessa fick den danske filmproducenten (som tillsammans med Lars von Trier skapade produktionsbolaget Zentropa) att ta bladet från mun i dagens utgåva av Jyllands-Posten: Bland de konstnärer jag känner finns generellt sett ingen koppling mellan det de säger och hur de lever och ordnar sina egna liv. Alla vill de ha en bungalow i [överklassområdet] Charlottenlund, medan flyktingarna ska bo i Avedøre.

 

Också bland statsanställda experter och superkommentatorer råder röra. I går kväll stod seniorforskaren vid DIIS, Dansk Institut for Internationale Studier, Rasmus Boserup i DR2 Debatten och uttalade sig på ett sätt som knappast kunde uppfattas som annat än en signal till Islamiska staten och andra mordorganisationer. Efter asylåtstramningarna har Danmark blivit så ondskefullt och illa sett i Mellanöstern, att vi kan förvänta oss våldsamma reaktioner.

Den danska regeringen reagerade för sent. Åtskilliga dagar efter att den antidanska kampanjen tagit fart, skickade den danska ambassaden i Washington ut ett faktameddelande om de korrekta förhållandena i Danmark.

 

Ambassaden påpekade bland annat att Danmark är det medlemsland i EU som spenderat näst mest på flyktingar, räknat i procentandelar av BNP, och att man räknar med att använda lika mycket under 2016. Dessutom pekade ambassaden på att Danmark är bland de blott fem länder i världen som lever upp till FNs rekommendation att lägga minst 0,7 procent av bruttonationalprodukten (BNP) på utvecklingsbistånd.

Men skadan var redan skedd, och i den vänstervridna utländska pressen var man inte sen att hoppa på den antidanska vagnen. Värst var brittiska The Guardian, vars karikatyrtecknare framställde statsminister Lars Løkke Rasmussen som en brunskjorta med naziarmbindel, omgiven av ikoniska danska produkter som Carlsberg, danskt bacon och Lego. Budskapet gick inte att ta miste på: Bojkotta danska varor tills landets nazistiska statsminister har avlägsnats och vänsterflygeln har kommit till makten.

 

Socialdemokraternas kovändning i invandringspolitiken från decenniers svenska kurs till erkännandet att just den kursen skulle leda till välfärdsstatens kollaps har varit kostsam.

En nyligen genomförd opinionsmätning från Megafon visar att enormt ras för Socialdemokraterna. Partiet går hela 7 procentenheter tillbaka sedan den förra Megafonmätningen i november, och får endast 19,3 procent. Danmarks största parti just nu är Dansk Folkeparti med 20,2, följt av S och Venstre på 17,2. Megafon är överraskade över det stora raset för Socialdemokraterna och har därför frågat avhopparna om orsaken. En stor majoritet anger partiets nya asylpolitik. Det råder fortfarande en stor folklig majoritet om 67 procent för partierna bakom asylåtstramningarna. Men det är uppenbart att ett parti inte slipper så lätt undan med att under decennier agitera för massinvandring och mångkultur, för att sedan plötsligt tycka motsatsen. Det gör man inte utan att stöta bort stora grupper.

 

En Megafonmätning som för bara några timmar sedan publicerades på TV2 News visar att 55 procent av dem som i förra valet röstade på Socialdemokraterna är missnöjda med partiets nya linje.

Den stora frågan är nu om Socialdemokraterna, regeringen och folketingsmajoriteten håller fast eller böjer sig för den noggrant organiserade kampanjen och därmed i realiteten överlämnar den politiska makten till vänsterflygeln.

Till glädje för vänstervridna medier i in- och utlandet och deras ideologiska allierade i Mellanöstern.

Slaget om Danmarks själ har börjat.

 

 

 

De 23 asylstramninger, som det danske folketing vedtog sidste tirsdag, har medført rasende reaktioner ikke bare i Danmark, men også hos politisk korrekte segmenter af udenlandsk presse.

Intet tyder på, at den danske venstrefløj, der led et historisk nederlag med vedtagelsen af den nye asyllov, L87, den 26. januar er parat til at acceptere tingenes nye tilstand. Kan man ikke vinde gennem en normal demokratisk procedure, tager man andre midler i brug for at tvinge regeringen og folketingsflertallet i knæ.

Fremgangsmåden er følgende: Politikere og såkaldte eksperter fra venstrefløjen (i grunden en aldeles misvisende betegnelse) fortæller udenlandske kontakter halve sandheder og hele løgne om Danmarks kurs og leverer således ammunition til angreb på regeringen og Folketinget. Snart strømmer det ind med mishagsytringer fra ledende udenlandske medier, som de samme politikere og eksperter kan bruge til at lægge pres på regering og folketing for at få dem til at opgive stramningerne og vende tilbage til den indvandringspolitik, som det danske parlament netop har gjort op med.

 

Blandt de aktive har været Uffe Elbæk, leder af det nye parti Alternativet, der kom i Folketinget ved det seneste valg på et program, der skulle være et alternativ til alle de andre partier, men som i værdipolitiske spørgsmål hurtigt har fået sig placeret hos det yderste venstre, hvor man også finder SF, Enhedslisten og De Radikale.

Den 17. januar, altså for vedtagelsen af L87 den 26. januar, optrådte Uffe Elbæk på canadisk radio CBCRadio, hvor han udtrykte sin skam over Danmark. Regeringen havde foreslået, at man skulle beslaglægge asylsøgeres værdigenstande over et vist beløb (det endte med at blive 10.000 kr., idet smykker og andet med affektionsværdi dog skulle undtages), således at de så vidt muligt selv betalte for deres ophold, inden de begyndte at ligge det offentlige til økonomisk byrde. Dette forslag var, mente Elbæk som et ekko fra 1930erne, da man i Nazityskland stjal jødernes guld (før man sendte dem i gaskammeret).

Hvad Uffe Elbæk kunne have sagt, men undlod at sige, var, at forslaget blot sidestiller asylansøgere med den behandling, som den danske velfærdsstat hele tiden har givet danske statsborgere, der søger offentlig hjælp: Hvis de har værdifulde ejendele eller formue, skal de først bruges, før landets skatteydere skal betale for dem.

 

Uheldigvis havde den danske regering undladt at undersøge forholdene i andre europæiske lande, før den fremsatte sig asylforslag. Havde den gjort det, kunne den have meddelt offentligheden, at præcis det samme sker i flere andre europæiske lande, uden at nogen har fundet på at anklage dem for nazisme. Som Jyllands-Posten kan meddele den 29. januar, kræver man i Schweiz, at flygtninge afleverer beløb ud over 1000 franc (ca. 6.800 danske kroner) og i Norge mister asylsøgere med formuer på mere end 5.000 norske kroner (knap 4000 danske) deres sociale ydelser.

Samme dag, som Uffe Elbæk tilsvinede Danmark i Canada, bemærkede Jyllands-Postens kommentator Niels Lillelund i sin avis <ikke online>: Man skal ikke tage fejl af, at Danmarks omdømme i vidt omfang er bestilt arbejde. Ikke andet. I gamle dage kunne man have forventet af landsmænd, at de ville forsvare Danmark, hvis de fik chancen i et internationalt medie.

Lillelund citerede et skøn fra det danske Integrationsministerium, hvoraf det fremgår, at prisen for det stigende antal asylansøgere formentlig kommer op på 48 milliarder kroner frem til 2020 samtidig med, at alle danske velfærdssystemer er under pres.

 

Jyllands-Postens kommentator kunne også meddele, at selveste New York Times var begyndt at interessere sig for emnet. Man har læst [Danmarks politisk korrekte hovedorgan] Politiken, refererer desuden visse unavngivne og ikke nærmere betegnede analytikere, supplerer med lige så unavngivne human rights activists, der taler om regeringens usædvanlige ondskab. Hvorefter der stilles om til Jens Rohde [der tidligere repræsenterede regeringspartiet Venstre i Europaparlamentet, men hoppede af til De Radikale med henvisning til asylstramningerne]. Han kan ikke genkende Danmark, siger han. Og hvad værre er, må man forstå: Han kan ikke genkende sig selv. Det er det utålelige, det virkelig anfægtende for en Jens Rohde.

Også blandt kunstnere og eksperter er der livlig aktivitet. Den 27. januar jamrede den prominente skuespiller Sofie Gråbøl (kendt fra adskillige internationalt roste dramaserier) i The Guardian. I am having a hard time recognising my country right now. I want to feel proud about Denmark, but its not easy. I am in London at the moment and when I see the news that Denmark is allowing police to seize refugees assets, it hurts me. I think, This is how were viewed. We dont realise how we are perceived abroad and I think this has damaged Denmarks image immensely. We will have to make a lot of television dramas to reverse this, wont we?

 

Kommentarer som disse fik den danske filmproducent Peter Aalbæk Jensen (sammen med Lars von Trier medstifter af produktionsselskabet Zentropa) til at tage bladet fra munden i dagens udgave af Jyllands-Posten: Blandt de kunstnere, jeg kender, er der generelt ingen sammenhæng mellem alt det, de siger, og hvordan de lever og eksekverer deres eget liv. De vil alle sammen have en bungalow i [overklasseenklaven] Charlottenlund, men flygtningene skal bo I Avedøre.

Også blandt de statsansatte eksperter og superkommentatorer er der røre. I går aftes stod Seniorforsker ved DIIS, Dansk Institut for Internationale Studier, Rasmus Boserup i DR2 Debatten og udtalte sig på en måde, der næppe kunne opfattes som andet end et signal til Islamisk Stat og andre mordersammenslutninger: Efter asylstramningerne er Danmark blevet så ondt og ildeset i Mellemøsten, at vi kan forvente voldsomme reaktioner.

 

Den danske regering var sen til at reagere. Adskillige dage efter, at den antidanske kampagne havde taget fart, udsendte den danske ambassade i Washington en faktameddelelse om de sande tilstande i Danmark < >. Ambassaden påpegede bl.a., at Danmark er det medlemsland I EU, der i 2015 brugte næstmest på flygtninge som en procentdel af BNP, og man at regner med at skulle bruge ligeså meget i 2016. Desuden gjorde ambassaden opmærksom på, at Danmark er blandt de kun fem lande i verden, der lever op til FNs anbefaling om at bruge mindst 0,7 pct. af bruttonationalindkomsten (BNI) på udviklingsbistand.

Men skaden var sket, og i den venstredrejede udenlandske presse var man ikke sen til at hoppe på den antidanske vogn. Værst gik det til i det britiske The Guardian, hvis karikaturtegner fremstillede statsminister Lars Løkke Rasmussen som en brunskjorte med naziarmbind omgivet af ikoniske danske produkter som Carlsberg, dansk bacon og Lego. Beskeden var ikke til at tage fejl af: Boykot danske varer, indtil landets nazistiske statsminister er fjernet og venstrefløjen er kommet til magten.

 

Socialdemokratiets vending i indvandringspolitikken fra årtiers svenske kurs til den erkendelse, at den vil få velfærdsstaten til at bryde sammen har kostet dyrt.

En netop offentliggjort meningsmåling fra Megafon viser et voldsomt tilbagefald for Socialdemokratiet. Hele 7 procentpoint går partiet tilbage siden sidste Megafonmåling i november og lander dermed på blot 19,3 pct. Danmarks største parti lige nu bliver dermed Dansk Folkeparti med 20,2 pct. efterfulgt af S og Venstre med 17,2 pct. Megafon er ganske overrasket over det bratte fald i Socialdemokratiets popularitet og har derfor spurgt de frafaldne om årsagen. Det store flertal angiver partiets nye asylpolitik. Der er stadig et solidt folkeligt flertal på 67 pct. for partierne bag de netop vedtagne asylstramninger. Men det er tydeligt, at et parti ikke slipper af sted med gennem flere årtier at agitere for masseindvandring og multikultur for derefter pludselig at mene det modsatte, uden at skubbe store grupper fra sig.

 

En Megafonmåling, der for få timer siden blev offentliggjort på TV2 News, viser, at 55 pct. af dem, der ved sidste valg stemte på Socialdemokraterne, er utilfredse med partiets nye holdning.

Det store spørgsmål er nu, om Socialdemokratiet, regeringen og folketingsflertallet holder fast eller bøjer sig for den omhyggeligt producerede kampagne og således i realiteten overlader den politiske magt venstrefløjen.

Til glæde for venstredrejede medier i ind- og udland og deres ideologiske allierede i Mellemøsten.

Kampen on Danmarks sjæl er gået ind.

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".