KRÖNIKA: Gör om lärarutbildningen i Sverige! 

Daniel Johansson började läsa till lärare, men hoppade av efter ett år. Läs hans sorgliga rapport om tillståndet i den svenska skolan.

Det är illa för ett land när utbildningsväsendet monteras ned. Svensk skola har under lång tid saboterats från politiskt håll. En av de värsta reformerna som drabbat skolan var kommunaliseringen som Ingvar Carlssons regering genomförde i början av 1990-talet.

Men redan innan dess började man föra in flum i den svenska skolan. Jag har hört berättas att eleverna fick sjunga socialistiska och kvinnokampssånger. Tusentals lärare och skolledare från Sverige brukade under 1970 och 1980-talen besöka kommunistiska DDR för att finna inspiration.

 

För elva år sedan drömde jag om att utbilda mig till lärare och få undervisa i SO-ämnen. Men redan innan jag påbörjade utbildningen lyckades feministorganisationen ROKS lobba fram sin genusteori där könsmaktsordningen skulle läras ut på alla universitet. Den går ungefär ut på att alla män är onda och hatar kvinnor.

En av de första saker vi fick börja med var drama. Vi skulle stå i en ring och säga varandras namn: Annika, Anders, Erika tills vi hade gått hela vägen runt. En gång skulle vi leka med modellera. Vi var indelade i olika grupper och fick en varsin lerklump. Vi skulle sen hålla den under bordet medan läraren släckte lampan i klassrummet och forma lerklumpen under bordet. Därefter skulle vi bygga ett enda djur av våra olika saker av lera, komma på en story om djuret och hålla en redovisning om det.

Detta kanske är bra om man ska jobba med barn på dagis. Jag fann det hela väldigt tramsigt och hade ingen nytta av det alls. Vad har en SO-lärare för nytta av att bygga djur och gubbar av lera?

 

Genusflummet fanns överallt under det år jag gick på universitetet. Det talades mycket om genus och hur vi skulle använda oss av det i vår pedagogik. Allt var så ologiskt att det var svårt att hänga med. Under min tid där tvingades jag bevittna en föreläsning av en genuspedagog från Uppsala som heter Kajsa Wahlström. Det var verkligen en pina att sitta där och lyssna på allt nonsens hon hävde ur sig. Hon inledde föreläsningen med att klaga på människor som skickar rosa dopkort till flickor och blå till pojkar. Ett annan centralt budskap under hennes föreläsning var att vi som pedagoger skulle gå in och styra barnens lekar, så att de inte blev för könsstereotypa. Pojkarna skulle till exempel inte få sitta för länge och leka med bilar utan man skulle uppmuntra dem att leka med dockor och tvärtom med flickorna.

Jag mådde riktigt illa efter denna föreläsning.

 

Det som slutligen fick mig att tappa all tro på läraryrket var när vi skulle ut på verksamhetsförlagd utbildning, VFU. Jag hamnade på en riktigt hemsk skola. Allt var kaos. Eleverna kastade in snöbollar i skolan, smällde smällare och var allmänt dryga. I en klass bråkade alltid pojkarna, men det var särskilt en kille som alltid triggade igång det hela. Men honom fick vi inte säga till. Det var så synd om honom, sa personalen. Han var en stackars flykting, sa de. I själva verket var han var ett riktigt rötägg som alltid förstörde lektionerna. Jag gav upp och hoppade av utbildningen.

 

Det är inte  konstigt att det ser ut som det gör i skolorna. Lärarna ska propagera för vänsterns drömvärld om genus och att det alltid är synd om barnen från invandrarfamiljer, även om de bråkar mest.

Svensk utbildningspolitik måste göras om i grunden. Framförallt måste den avpolitiseras. Vi borde ta över vissa positiva saker som finns i USA, till exempel att barnen får lära sig att vara stolta över vårt land och vår flagga.

Något som socialdemokraterna tycks glömma bort är att alla elever inte vill läsa till högskolebehörighet. På praktiska utbildningar borde en del onödig teori tas bort och mer satsas på det praktiska. Skolan måste anpassas till individen. Man kan inte se barnen som en enda grupp vilka alla är oskrivna blad. Alla har faktiskt olika förutsättningar.

 

Frågan är om även Sverige precis som Frankrike borde införa någon form av elitskolor som är öppna för barn som är väldigt duktiga och ambitiösa. Alla är som sagt inte lika och har exakt samma förutsättningar. Ska man hålla duktiga elever tillbaka i en sann socialistisk anda där ingen får sticka ut? Denna form av Jantelagstänkande måste bort.

 

Daniel Johansson

 

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".