Skam och vanära i Aftonlandet

Denna oroande bild kan med variationer ses över nästan hela Västeuropa: Många medier manipulerar verkligheten, medan experter och politiker anklagar befolkningen för rasism och främlingsfientlighet.

Mycket tyder på att nyårsaftonens muslimska massöverfall på tyska kvinnor kan komma att utgöra ett före-och-efter i det hittills mycket politiskt korrekta Tyskland. Det beror inte bara på de grova sexuella överfallen de har existerat i många år, de har bara inte uppmärksammats som sådana brott borde ha gjort, utan har förtigits och bortförklarats.

Många kvinnor har på grund av skam undvikit att polisanmäla såväl försök till som fullbordade våldtäkter. Myndigheterna har gett uttryck för att det var kvinnornas eget fel eftersom de klädde och uppförde sig för utmanande för asylsökarna. Och de artiga och systemkonforma medierna har följt efter. Omnämnandet av muslimska våldsmän passar inte in i den rosa bild som de ledande elektroniska och tryckta medierna under många år medvetet har målat upp.

 

Dessa ledande medier på tyska Leitmedien har länge och framförallt på senare tid kallats Lügenmedien (lögnmedier). Det är en hård beteckning, men är den för hård? Om man ser på dessa mediers beteende under flyktingkrisen är det svårt att avvisa beteckningen.

De har under en lång tid inte bara vägrat att ta den tyska befolkningens oro över utvecklingen på allvar. De har liksom de ledande politikerna hånat och skämt ut den egna befolkningen. Nyhetsankare av båda könen har till exempel avslutat reportage där oroliga medborgare kommit till tals, med att le nedlåtande, skaka på huvudet och säga: Ja, was soll man dazu sagen! (Ja, vad ska man säga!)

En chefredaktör för den stora Süddeutsche Zeitung, som är ett slags tysk Politiken (ungefär som Dagens Nyheter), mötte rasande upp i en tv-studio med en bunke insändare där folk efter kansler Merkels lättsinniga inbjudan till alla om att komma till Tyskland, fruktade för sitt lands framtid. Chefredaktörens ilska gällde inte den kollaps av lag och ordning som de illegalt ankommande människomassorna vållat, eller de ännu allvarligare konsekvenserna på längre sikt. Däremot sprutade han av raseri över sina landsmäns berättigade rädsla.

 

I Tyskland har de politiskt korrekta medierna gått så långt i sitt hysteriska hat mot rasister och fascister att de beskyllde medborgarrörelsen Pegida för att ha mördat en svart flykting, trots att mannen ifråga faktiskt blev ihjälslagen av andra flyktingar. En chefredaktör har kallat motståndare till regeringens politik Dreck, det vill säga skit. Lenin använde samma uttryck om sina politiska motståndare.

Medierna har precis som i Sverige samarbetat tätt med myndigheterna och L-politikerna. (Läsarna kan själv avgöra om L ska stå för ledande eller lögn.) Merkel skämde på ett offentligt möte ut en ung kvinna som frågade om inte den tyska regeringen också har ansvar för den inhemska tyska befolkningen. Eftersom några förvirrade bråkstakar, så kallade anti-fascister som uppför sig som nazistiska ligister, hade angripit en fredlig medborgardemonstration, så fördömde den socialdemokratiska partiledaren och vicekanslern Sigmar Gabriel demonstranterna och kallade dem i ett upphetsat tal för pack som borde spärras in! Dessa tyskar hade inget i Tyskland att göra. Det fanns enligt ministern bara ett möjligt svar: Polis, åklagare och fängelse. Vicekanslern var alltså både allmän åklagare och domstol. Imponerande!

 

Sverige för under den nuvarande regeringen en så kallat feministisk utrikespolitik under socialdemokraten Margot Wallström. Detsamma gör Tyskland under den starkt överskattade fru Merkel. Bo Lidegaard, chefredaktör på halvateistiska och halvvänstervridna Politiken, har öst sin kärlek över den konservativa och kristna kanslern. Det finns helt enkelt inga alternativ till Merkel, förkunnade Lidegaard. Att han hade kopierat uttalandet från ett engelskt nyhetsmagasin, gör ju inte saken bättre.

Hur stort politikernas och mediernas förakt för befolkningen är kom i dagen i samband med massövergreppen på kvinnor vid domkyrkan och på centralstationen i Köln på nyårsnatten. Myndigheternas och mediernas uppträdande då var både hjälplöst och skamligt. I motsats till den finska polisen i Helsingfors var polisen i Köln på nyårsafton helt oförberedd. När utsvävningarna tog fart och de antastade kvinnorna försökte undkomma våldsmännen, lät polisförstärkningen vänta på sig.

 

Det har nu inkommit flera hundra polisanmälningar från drabbade kvinnor, men medierna förteg i flera dygn både våldtäktsförsöken och våldsmännens misshandel av de män och kvinnor som försökte hjälpa offren. Myndigheterna fyllde offentligheten med lögn: Allt påstods ha gått lugnt till.

Man kan föreställa sig hur samma medier på ett ögonblick och med raseri hade rensat förstasidor och gjort extrasändningar om tyska män hade våldtagit flyktingkvinnor. Mörkläggningen var så omfattande att L-mediet ARD senare fick erkänna att tv-stationen hade gett en falsk bild av det inträffade. Politikernas och mediernas trovärdighet är helt körd i botten.

Representanter för polisernas fackförbund har länge varnat. De möter problemen varje dag och tvingas ofta ge upp upprätthållandet av lag och ordning. En polisstation har stormats, ockuperats och förstörts av migranter. Polisen har länge berättat att allvarliga brott äger rum i migrantlägren våldtäkter, tvångsprostitution och slaveri. Åtskilliga migranter har dödats av andra boende i lägren. Detta avfärdades av en tysk tv-station med att det var för trångt i lägren. Tyskarna skulle ha uppfört sig på samma sätt om de hade levt under liknande förhållanden.

 

Polisens talesmän hade denna realistiska förklaring: De illegala migranterna kunde se att den tyska regeringen inte visade någon vilja att försvara ordningen i rättsstaten.

Samma oroande bild kan med variationer ses över nästan hela Västeuropa. Många medier manipulerar verkligheten, medan experter och politiker anklagar befolkningen för rasism och främlingsfientlighet.

I Danmarks Radio berättar en överläkare att det största problemet för danska kvinnor inte är muslimska utan danska män. Experter berättar att sexuella övergrepp på kvinnor inte har med islam (eller kultur som det kallas) att göra. I muslimska länder behandlas kvinnor med största respekt. Dessa lögner, som journalisterna låter stå oemotsagda, motbevisas av all tillgänglig statistik.

Vår hjälplösa regering tänker klara problemen med kurser i vredeskontroll, sexualupplysning och undersökningar av något alla redan vet. Men varför inte följa den människovänliga tyska präst som har föreslagit att man ska ställa gratis tyska prostituerade till de behövande flyktingarnas förfogande? De kanske kan få mängdrabatt vid en sådan massbetjäning.

 

Bent Jensen, professor i historia, fil dr

Artikeln publicerades ursprungligen i Jyllands-Posten