Hysteri när Polens konservativa regering förverkligar sina vallöften

Under Polens kommunistiska era var teve och radio propagandaredskap för den Sovjetvänliga regimen. Alla anställda kan förmodas ha varit kommunister eller åtminstone ha sökt göra sken av detta för att behålla sina jobb. Direkt komiskt blir det när ansvariga chefer för svensk public service går ut och fördömer det polska systemet som odemokratiskt. Komiskt, därför att svensk public service sannolikt är den minst demokratiska i Västeuropa och en mångårig lekstuga för medievänstern.

 

När Polens väljare gick till valurnorna 25 oktober fick landet en ny regering med det nationalkonservativa Lag och rättvisa (PiS) som regeringsbärande parti efter en väntad jordskredsseger. Missnöjet med högerliberala Medborgarplattformen (PO) som suttit vid makten sedan 2007, längre än någon annan polsk regering efter kommunismens fall var stort.
Eftersom den tidigare europaparlamentarikern Andrzej Duda (bilden tillsammans med Nato-chefen Jens Stoltenberg) från PiS redab i maj vunnit presidentvalet skapades en kraftig dominans för partiet, som sägs lägga större vikt vid den västliga försvarsalliansen NATO än EU. En fast NATO-bas på polskt territorium står högt på PiS-regeringens önskelista, och den har en betydligt mindre liberal familjepolitik än PO; bland annat vill PiS riva upp den tidigare lagen om provrörsbefruktning.

 

Det är nog ingen överdrift att säga att resultaten i de polska valen sände chockvågor genom såväl den Europeiska unionen (inklusive Sverige) som polska vänsterkrafter. Inhemska demonstrationer mot den nya högerregeringen samlade tiotusentals polacker under fanor och banderoller i flera polska städer som Kraków och Poznan.
Liberaler och socialister i Polen och EU fruktade att PiS, med Beata Szydlo som premiärminister (hon är för övrigt född i Oswiecim, mer känt under sitt tyska namn Auschwitz) men med partiordföranden Jaroslaw Kaczynski som egentlig ledare, skulle ta chansen att omvandla Polen efter sina riktlinjer.

Det har i främsta rummet varit två frågor som stått i fokus när det gäller rabaldret kring Polens nya konservativa regering:

 

Det vore ju också minst sagt underligt, för att inte säga gränsande till politiskt självmord, om det nya regeringspartiet skulle avstå från att söka realisera sina vallöften på grund av kritiken. Att den polska oppositionen bråkar kan man naturligtvis förstå, men när det gäller de anti-polska eruptionerna inom EU kan man med vår nationalskald Carl Michael Bellman fråga sig: Vad fan angå dej Polens affärer? (Fredmans epistel #45)
Embryot till vad som skulle komma att bli Europeiska unionen bildades i Västeuropa några år efter det förödande Andra världskrigets slut med syftet att förhindra utbrottet av ett nytt krig. Under årens lopp har dock organisationen utvecklats till att bli en byråkratisk koloss med alltmer uttalade anspråk på detaljreglering av de för närvarande 28 medlemsstaterna. Polen är inte det enda exemplet på EUs strävanden att lägga sig i medlemmarnas inre angelägenheter.

När det nationalistiska österrikiska Frihetspartiet (FPÖ) kom att ingå i en regeringskoalition hotade såväl EU som Israel med sanktionsåtgärder, men den EU-undersökning som följde ådagalade inga otillbörligheter.
I dag håller EU tummen i ögat på både Polen och Ungern, i sistnämnda land sedan det nationellt sinnade Fidesz under premiärminister Viktor Orbans ledning som ett av få EU-länder faktiskt söker upprätthålla det så kallade Schengen-avtalet om att bevaka sina egna och därmed också EUs gränser. Ungern har här samma inställning som Polen, Tjeckien och Slovakien.

 
Bakom vreden mot Polen ligger utan tvivel det faktum att landets väljare föredrar en regering vars politik inte uppskattas i Bryssel, särskilt inte av EU-kommissionens ordförande, luxemburgaren Jean-Claude Juncker (ibland kallad konjaksjunkern på grund av sina alkoholpreferenser).
Som redan nämnts är det främst det styrande PiS politik avseende författningsdomstolen samt den statliga radion och televisionen som stör makthavarna i Bryssel. Vad dessa försöker att inte låtsas om är det tidigare regeringspartiet POs agerande under förutvarande premiärministern Ewa Kopacz. När man insåg att man sannolikt skulle förlora valet till PiS sökte man hindra detta parti från att genomföra sitt program, genom att i parlamentets andra kammare sejmen manipulera med författningsdomstolens domarantal. Således utsågs 8 oktober, drygt två veckor före valet, fem nya domare i stället för de tre som skulle väljas.

 

I december protesterade Europaparlamentets tyske ordförande, socialdemokraten Martin Schultz, mot att PiS skar ner domarantalet till ursprunglig nivå och kallade detta fullt legitima handlande för kupp. Han fick inte medhåll av partikamraterna i Polen, utan Vänsteralliansens ledare Leszek Miller, premiärminister 2001-2004, tyckte att EU reagerade hysteriskt. Varken Miller eller flertalet andra polacker är särskilt förtjusta i tysk inblandning i Polens affärer.
Också gällande Polens statliga teve/radio handlar det om att PiS vill genomföra den politik partiet skred till val på. Under kommunisttiden var teve/radio väsentliga medier som propagandaredskap för den Sovjetvänliga regimen. Alla anställda kan förmodas ha varit kommunister eller åtminstone ha sökt göra sken av detta för att kunna behålla sina jobb. Traditionen med statligt styrd så kallad public service har fortsatt sedan Polen blev demokratiskt, och det åligger landets regering i praktiken finansdepartementet att både finansiera verksamheten och utse dess chef.
Den förra PO-regeringen fick under sina åtta regeringsår fullt genomslag för sin politik i hela teve/radio-organisationen. Eftersom den nya konservativa regeringen varit missnöjd med den tidigare regeringens hanterande av public service, utsåg man en ny chef som heter Jacek Kurski. Till skillnad från hur det var tidigare har det även beslutats att alla teve/radio-anställda måste söka om sina jobb. Omvälvningen blir därför större än tidigare varit fallet. Men i princip är det ändå fråga om en fortsättning på det system som funnits i 25 år.

 

Direkt komiskt blir det när ansvariga chefer för svensk public service går ut och fördömer det polska systemet som odemokratiskt och i en debattartikel  kräver att det ska rivas upp, som skräckkabinettet Hanna Stjärne (SVT), Cilla Benkö (SR) och Christel Tholse Willers (UR) gjort. Komiskt, därför att svensk public service sannolikt är den minst demokratiska i Västeuropa och en mångårig lekstuga för medievänstern.
Enligt en undersökning genomförd under ledning av professor Kent Asp vid Göteborgs universitet 2013 sympatiserade 52 procent av alla anställda med lilla Miljöpartiet, 18 procent med Vänsterpartiet och 13 procent med Socialdemokraterna en rödgrön majoritet på 83 procent. Både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna kammade hem 0 procents sympatier. Enligt professor Asp är detta förhållande ett demokratiskt problem.

 

Den välkände centerpartistiske bloggaren och debattören Dick Erixon skrev så här på sin blogg I hjärtat rebell 9 januari: När svenska medier, som DN och SvD, kritiserar Polen för att politisera public service är det som att skjuta sig i foten. Inget land har en mer politiserad public service än Sverige. Borgerliga regeringar har inte mäktat med att utmana denna snedvridning av statsfinansierad medieproduktion. Vänstern har dominerat hur svenska folket än röstat.
Avseende kritiken mot den nya polska regeringens handläggning av författningsdomstolens sammansättning menar Erixon att det i ännu högre grad handlar om att kasta sten i glashus. När DN skriver upprört om att en ny lag hotar att göra författningsdomstolen till ett tandlöst organ, konstaterar Eriksson, är fakta i målet att i Sverige finns det ingen författningsdomstol. Socialdemokraterna har nämligen stoppat tillkomsten av en sådan därför att de anser den onödig. Ridå, som det brukar heta. 
Dick Erixon avrundar på följande sätt: Mediernas reaktion mot Polen beror endast på att det är vänsterns hegemoni som hotas av den nya regeringen, inte av någon som helst omsorg om medborgarnas rättigheter.

 

På sista tiden tycks den tidigare hätska EU-kritiken ha mattats något. Frihet, jämlikhet och rättvisa är värderingar som vårt land är byggt på, framhöll den polska premiärministern Beata Szydlo när hon 19 januari talade inför Europaparlamentet när frågan om utvecklingen i Polen var uppe till diskussion. Szydlo förklarade att författningsdomstolen är en stark nationell institution och att den fungerar bra. Szydlos vädjanden om samförstånd belönades också av återhållsamhet i debatten. Återstår att se hur länge detta förhållande kommer att vara.

 

 

 

 

 

 

 

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".