Portugal i kris Sverige snart i samma läge

Genom den ansvarslösa invandrings- och flyktingpolitik som bedrivits i Sverige så länge, kommer allt fler svenskar till slut få en livssituation som liknar den portugisiska.

Vi lever åter i folkvandringarnas tid. Det har hänt många gånger tidigare i mänsklighetens historia att stora folkgrupper förflyttat sig på vår jord. Under det vi kallar Folkvandringstiden rörde stammar i Nordeuropa på sig, och startade kedjereaktioner som tvingade andra folk att i sin tur flytta på sig. Vi pratar om sveber, vandaler och goter och andra germanska stammar som under 200-600 talet flyttade sig över stora områden många med siktet inställt på Rom, den tidens stormakt. Vi vet inte så mycket om vilka krafter som egentligen var i görningen. Sannolikt en del som påminner om vår egen tid överbefolkning, missväxt och krig.

 

Under 1800- och 1900-talen skedde stora folkförflyttningar då Australien, Nord- och Sydamerika koloniserades av miljontals européer. Under de senaste halvseklet har vi sett att stora grupper av människor förflyttat sig som arbetskraftsinvandring från Sydeuropa till Nord- och Västeuropa, och på de senaste decennierna även att allt fler utomeuropéer söker sig till Västvärlden.

Det mesta pekar på att dessa moderna folkvandringar nu accelererar i storlek och omfattning. Dessa människor i rörelse har döpts till flyktingkatastrofen,, vilket är felaktigt eftersom det egentligen till absolut största delen handlar om vanlig emigration, men i skuggan av inbördeskriget i Syrien. I åtskilliga länder är framtidsutsikterna allt annat än ljusa och många fler än tidigare förstår hur hopplöst de har det, bland annat på grund av överbefolkning kopplat till matbrist. Många länder överlever med hjälp av billig importerad spannmål som håller hungern stången. När den möjligheten minskar på grund av ökade spannmålspriser eller minskad tillgång, så kommer ännu fler människor att sättas i rörelse.

 

Det finns flera så kallade push- och pullfaktorer som kan förklarar skeendet. Pushfaktorer är omständigheter som tvingar iväg folk. Krig och konflikter är enligt medierna de viktigaste förklaringarna, men vanligast är faktiskt fattigdom uttryckt i skyhög arbetslöshet eller undersysselsättning.

Pullfaktorer är omständigheter som lockar och drar åt ett visst håll. Vanligast är helt enkelt att det finns ett land dit man kan flytta. Ett rikt land med sociala och ekonomiska villkor som vida överstiger vad man någonsin kunnat räkna med om man stannat kvar hemma.

De flesta människor på vår jord vet numera hur det är att leva bra. Genom teve kan de kika in i välfärden. Möjligheter att stanna kvar, hämta sin familj och på sikt kanske hela byn eller stammen/klanen, är lika viktiga. Det är inte individer som vill ta språnget, många är inblandade i varje resa.

När nu dörren till EU har öppnats på vid gavel har stora massor satts i rörelse. De som redan har kommit i mål står via Skype och Viber i daglig och direkt kontakt med sina anhöriga hemma i byn och styr strömmarna.

 

Vi ska granska några länder i Europa med stor befolkningsrörlighet, och se vad en sådan kan få för konsekvenser. Först ut är Portugal.

Portugal är ett relativt okänt land för de flesta svenskar. En del har kanske besökt något av deras turistområden, Algarve, Lissabon eller Madeira, men få känner till landet närmare. Det är sällan Portugal uppmärksammas av svenska medier, men landet nämns i alla fall ofta i samband med att man räknar upp de länder som 2009 kraschade i kölvattnet av banken Lehman Brothers krasch 2008: Grekland, Spanien och Irland.

Sedan dess har det varit tuffa tag i Portugal med ekonomiska nedskärningar och hög arbetslöshet. Lönerna har för de allra flesta stått stilla i åratal. För vissa grupper har de sänkts så mycket att det svider åtgärder som landet tvingats till för att kunna få nya lån och sanera sina usla statsfinanser. Trojkan, det vill säga EU-kommissionen, IMF och den europeiska centralbanken ECB, är ett begrepp som varje portugis är högst välbekant med.

 

Om vi backar till 1975, så gjorde unga militärer uppror mot det dåvarande fascistiska styret och dess hopplösa kamp för att behålla Portugals kolonier i Afrika. Efter några års turbulens med stark vänsterkantring blev det politiska styret alltmer stabilt, och EU pumpade in enorma pengar. Under drygt tjugo feta år såg det riktigt lovande ut för det tidigare så efterblivna och fattiga Portugal. Med snabba steg gick man in i moderniteten. Men 2009 tog det tvärstopp. Och det med besked.

Det går att avläsa hur läget var i landet genom att studera utvandringens kurvor upp och ned under dessa decennier. På 1960- och 70-talen var utvandringen stor. Årligen lämnade mer än 100 000 människor landet för att hitta arbeten i framförallt Frankrike, Västtyskland och Storbritannien och ett dussintal andra länder som Venezuela och Kanada.

Det var framförallt lågutbildade män som åkte iväg. De flesta med avsikt att jobba och spara ihop lite pengar. Tiden gick och många blev kvar och familjerna anslöt sig. Under dessa år var de pengar som utvandrarna skickade hem nästan landets viktigaste näring. Än i dag skickas stora pengar hem. 2011 var det mer än tre miljarder euro, vilket motsvarade 1,8 procent av BNP.

 

Efter ett antal år som medlem i EU började Portugals ekonomi blomstra. Det gick att se med blotta ögat hur landet nästan över en natt moderniserades. Motorvägar, flygplatser, fiskehamnar och stora sjukhus och massor av andra offentliga investeringar med pengar från EU fick hjulen att rulla. Fattigportugal försvann. Bilparken växte och det byggdes som aldrig förr.

Utvandringen förbyttes nu under några decennier till en nettoinvandring. Några hundratusen ukrainare, rumäner och moldaver och andra utlänningar letade sig till Portugal, och tog de lågavlönade jobben främst inom jordbruk och andra arbetsintensiva näringar under dessa goda år. Vid sidan av östeuropéer var det afrikaner från de forna kolonierna som drogs till landet. Många av de sistnämnda har periodvis levt illegalt, men i olika omgångar legaliserats. I mångt och mycket har det gått bra för dem. De är portugisisktalande katoliker som är bekanta med Portugals kultur och strävar efter att bli assimilerade.

 

När finanskrisen kom på allvar 2009 föll Portugals ekonomi bildligt talat ihop som ett korthus. Ekonomer kan tvista om orsaken, men att det var olyckligt att euron infördes är en sanning som ingen förnekar. Landet hade hamnat i ekonomiskt sällskap med det effektiva Tyskland och de konkurrerade knappast på lika villkor. Sedan dess har varje nyhetssändning i det statliga tevebolaget RTP i princip bara handlat om en sak: Åtstramningar och hur de ska genomföras.

Folk har protesterat och strejkat och många har flyttat utomlands. Nu är det återigen mer än hundratusen som årligen lämnar landet. 2012 flyttade hela 121 418 människor ut, tusentalet fler än under det tidigare toppåret 1966. Befolkningen i landet minskade mellan 2012 och 2013 med en halv procent. Förutom de rikare ekonomierna i Europa lockar nu även några av de forna kolonierna Angola, Mocambique och Brasilien.

 

Samtidigt som många lämnar landet har barnafödandet slått i botten. När det föds 65 000 barn i ett land med 10,5 miljoner invånare så är det uppenbart kris. Fertilitetsgraden är nu nere i 1,3 födda barn per kvinna, och med den siffran hamnar Portugal i rena självmordsgruppen tillsammans med bland andra Spanien. Om det fortsätter så här kommer landets befolkning att minska radikalt. Det finns en prognos som pekar på att det 2060 bara kommer att finnas 7 miljoner invånare kvar. Redan i dag bor 20 procent av alla portugiser utomlands.

I dagsläget finns inget som pekar på att Portugal skulle få uppleva några anmärkningsvärt bättre tider. Landet har inga större tillgångar att tala om. De attraktiva områden som lämpar sig för turism är exploaterade till sista kvadratmetern. Dyr energi importeras och jordbruket producerar samma Medelhavsprodukter som så många andra gör vin, olivolja, frukt och kork. Landets industri har aldrig varit någon större motor i ekonomin, mest textil- och livsmedelsindustrier ägda av internationella bolag.

 

Stefan Löfven var ju bitter över att andra länder inom EU inte tog sitt ansvar genom att ta emot fler asylsökande. Portugal har hittills tagit emot få. Under 2014 kom 440 ansökningar om asyl, de flesta från Ukraina och en del från Marocko och Pakistan. En majoritet fick avslag. Detta i ett land med en social trygghet som inte räcker till för landets egna invånare. Men EU-kommissionen har tvingat Portugal att ta emot ett antal. Siffran 4 754 nämndes i september 2015 i ett avtal där asylsökande skulle fördelas inom EU. Av dem har hittills bara ett 50-tal dykt upp. Kanske är de så upplysta att de helt enkelt inte vill åka till Portugal?

Den portugisiska myndighet som skapats för ändamålet säger att hanteringen i Grekland och Italien varifrån de asylsökande förväntas komma är byråkratisk, men konstaterar också att de så kallade flyktingarna säger nej till Portugal. De säger att de vill till Tyskland och Sverige, vilket vi förstås är medvetna om.

Samtidigt skriver dagstidningen Diário de Notícias artiklar som påminner om dem vi har tvingats läsa här hemma så länge:  om hur bra det är och hur bra det ska bli och hur positiva alla är.

 

Men det mullrar i folkdjupet. I Portugal finns det så uppenbart många som lever i nöd att de upplever det som provocerande att utlänningar erbjuds förmåner som sticker i ögonen på vanligt folk.

När den andra kontingenten med 17 asylsökande dök upp i november fick de stor medial uppmärksamhet. Egentligen hade man väntat 22 stycken, men fem hoppade av i sista stund. Några dagar tidigare hade det kommit en grupp sudaneser, syrier och eritreaner.

Genom den ansvarslösa invandrings- och flyktingpolitik som så länge bedrivits i Sverige, kommer allt fler svenskar till slut få en livssituation som liknar den portugisiska.

På grund av den skyhöga arbetslösheten bland ungdomar (cirka 40 procent jämfört med drygt 20 i Sverige) i Portugal, bor många kvar i föräldrahemmet till mycket hög ålder. 60 procent av alla i åldern 20-28 år bor kvar hemma. Det finns varken jobb eller bostäder. Familjebildandet skjuts upp till allt senare år.

 

Så är det raskt på väg att bli hos oss också. När alla nyanlända har fått sina bostäder lär det knappast bli några över till svenska ungdomar. Mer än 300 000 ungdomar i åldern 20 till 27 saknar redan egen bostad enligt uppgifter i Dagens Nyheter. I dag är bostadsbristen skriande i storstäderna och inom kort också i varenda kommun. I många kommuner har det fram till relativt nyligen inte varit så svårt att hitta en bostad. Men nu tar Migrationsverket över allihop och fyller dem med asylsökande.

Vem som får de okvalificerade jobben berättar Arbetsförmedlingen med stolt oikofobi på sin hemsida, de flesta (7 av 10) går till de nyanlända.

Historiskt var det fattiga människor med relativt låg utbildning som lämnade Portugal för industri- , bygg- och servicearbeten. I dag är det även många välutbildade ungdomar som lämnar och de söker sig gärna till Storbritannien och Brasilien.

 

Vart ska välutbildade svenska ungdomar ta vägen? Rensa fisk i Nordnorge eller diska på pubar i London? Vi ser att allt fler unga svenskar emigrerar till Australien och USA, men det finns ingen forskning som försöker förklara varför.

När en del debattörer pratar sig varma för att Sverige ska ha massinvandring för de ofta fram hur många duktiga och välutbildade människor vi får gratis. De säger att detta är människor som ska lösa de demografiska problemen med en åldrande befolkning, trots att det inte ens finns vetenskapliga belägg för att detta problem existerar. När fyrtiotalisterna gick i pension spåddes det en stor farlig arbetskraftsbrist i Sverige. Av det bidde en tumme.

I Portugal betyder utvandringen av högutbildade bland annat läkarbrist och köer inom sjukvården. Bristen på sjuksköterskor och läkare bara växer. Under förra året försvann mer än 400 läkare utomlands. Den enes bröd den andres död?

Portugal och Sverige ekonomier hänger ihop. Portugals kris sätter människor i rörelse.

 

Statistiska källor:

www.observatoriodaemigracao.pt

www.scb.se/Grupp/valfard/_dokument/A05ST0103_01.pdf

 

 

Arvid Klegg

 

 

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".