Mickes nyårskrönika 2015

Ytterligare ett år har passerat och med det lägger vi ett facit till de andra vi redan glömt. Och några förhoppningar inför 2016.

I januari 2014 skrev jag i en artikel: Godmorgon, Sverige, till ett nytt år och en ny möjlighet! 2014 är Hästens år enligt kinesisk astrologi. Det är sannolikt även vår egen stridshingst Fredrik Reinfeldts sista år vid makten, innan folket kastar honom och hans anhang ur sadeln.

I september förra året kastades Reinfeldt ur sadeln, men en vilsen socialist klev upp på hästen i hans ställe och allt blev värre.

 

För två år sedan skrev jag att vi behövde en ny samhällskurs, inte en nygammal regering (S, V och Mp) som ångar på mot samma katastrof som vi gjorde då. Med facit i hand ser vi att vi fick just en nygammal regering men mer verklighetsfrämmande och svagare än någon annan vi haft under modern tid.

Jag skrev att vår riksdag numera är mer en diskussionsklubb än riksdag, retoriken flödar men frågor får inga svar. Ingen tar ansvar, kanske just för att de forna kombattanterna höger/vänster nu ängsligt håller varandra kvar vid makten. De kom i december 2014 överens (i den så kallade Decemberöverenskommelsen) att komma överens bara för att hålla SD utanför realpolitiken.

Jag skrev att ansvar, kunskap och debatt inte värderas i Sverige längre, det är retorik som prisas. Vi har inte ens kunniga riksdagsledamöter längre, vi har googlande och twittrande retoriker. Under tiden som gått har retoriken blivit grövre, de vita lögnerna allt solkigare och de många politiska klavertrampen allt fler.

 

 

Redan då påpekade jag att i vårt numera skruvade och ängsliga land fungerade allt bra tills för ett par tiotal år sedan, då allt plötsligt skulle vara så korrekt att ingenting blev korrekt. När saker bara var utan att diskuteras fungerade det som bäst, nu diskuteras allting retoriskt men ingenting fungerar bra. Det påminner om marxismen/kommunismen: En fin teori men en dödlig praktik, till slut fungerar ingenting, men ingen vågar säga något av rädsla för att bli fängslad eller skjuten. Sedan januari 2014 har människor blivit av med fackliga förtroendeuppdrag eller volontärarbete på Röda Korset på grund av sina åsikter. Sådana företeelser borde dött ut med Sovjetunionens fall.

I Januari 2014 var min förhoppning att vi det året skulle resa oss ur retorikens dumhet och okunskapens flosker, ty kunskap är diktaturens fiende. Jag skrev då att vi skulle öppna våra ögon och ta in kunskapen, att vi skulle läsa Avpixlat och Dispatch International, att vi skulle prata med varandra och inte vara inte rädda, vi är inte ensamma om att tycka det vi tycker.

Jag avslutade artikeln med:  Rid i natt, svenska folk, rid i dag! Rid för demokrati, frihet och jämställdhet! Rid tillsammans. Detta är hästens år. Detta är ert år.

 

 

Det svenska folket red fel. Vi gick till valurnorna i september 2014 men alltför många valde fel, även om valresultatet var en lysande framgång för SD som blev Sveriges tredje största parti.  Det var en klar signal från folket att de önskar en annan politisk riktning än den som förts under dryga 20 år.

I det läget väljer Sveriges nye statsminister Stefan Löfven att bilda regering med Miljöpartiet som sannolikt mest av alla medverkat till vårt förfall.

Under sina första åtta veckor bryter han ett vallöfte i veckan.

Löfven lade medvetet en budget han visste inte hade majoritetens stöd, Löfven sa han skulle avgå om hans budgetförslag röstades ner. Budgeten röstades ner men Löfven blev kvar.

När budgeten inte fick majoritetsstöd annonserade Löfven att han skulle utlysa extraval, men gå till val med MP (som knappt någon vill ha i riksdagen) och med den budget som majoriteten röstade ner. Det blev inget extraval.

2014 var de många löftenas och de många svekens år. Den svekens politik har förts sedan dess.

 

Efter att Löfven aviserat extraval började det hatande folkets rädsla för demokratin och folkviljan att koka över, hatet vrålades ut i sociala och övriga medier. Det vrålades, ljögs och vinklades friskt om Sverigedemokraternas folkvalda och sympatisörer, statsministern gick till och med officiellt ut och kallade SD för fascister (vilket innebär att han faktiskt kallade omkring en miljon svenskar för något som Mussolini hittade på i Italien före Andra världskriget).

2015 blev hatets och polariseringens år. Det hatet och den polariseringen har genom de rödgrönas retorik och politik ökat under 2015.

 

2015 blev även året då Miljöpartiets och Socialdemokraternas politik synades och folket såg vad de fick. Ett axplock:

Den dyra skattebekostade invandringen har slagit alla rekord.

Antalet grova våldsdåd mot civilpersoner och poliser har ökat.

De av oss bekostade slotts-, spa- och herrgårdsboendena för flyktingar är slut, nu ska det slås upp tält i vinterkylan.

Bestialiska knivmord begånga av asylanter har förbigåtts med relativ tystnad av makten och medierna.

8 av 10 poliser överväger att sluta.

Den drygt ett år gamla regeringen har gjort ett så dåligt jobb att till och med flyktingarna väljer att resa tillbaka till sina hemländer för att vi inte ger dem vad de förväntat sig.

2015 kan läggas till historien som det stora misslyckandets år.

 

 

Jimmie Åkesson sa i en riksdagsdebatt i oktober: Det finns inga som helst tecken på att tillströmningen kommer att avta. Det är kris och katastrof. Gränsen för vad vi klarade av passerades för länge, länge sedan.

Sedan dess har antalet människor som valt att resa hit ökat lavinartat. Allt fler medborgare i Sverige inser att den oansvariga och verklighetsfrånvarande politiken kommer att förstöra vår trygghet, kunskapsnivå och välfärd helt om den får fortsätta. Det är bland annat därför det enda oppositionspartiet, SD, växer allt mer. Under årets sista månader har den rödgröna regeringen av verkligheten tvingats föra sverigedemokratisk politik, likaså har alliansens partier av verkligheten tvingats säga det Sverigedemokraterna sagt under lång tid.

 

 

Makten och mediernas enda svar då de inser att de redan förlorat folkets öra och respekt är att vråla ut sitt hat och sina lögner ännu mer. Deras enda argument för att denna hysteriska skattefinansierade nonsensinvandring ska få fortgå är att ljuga och kalla alla som är emot dem för rasister och fascister.

De har lärt sig av det forna Sovjetunionen, vilket belyses i en krönika i GP: Att anklaga sina meningsmotståndare för fascism, och det numera populära rasism, väger tungt. Det är allvarliga anklagelser. Men ju oftare det gamla kommunistknepet används, desto mindre betyder orden.

Miljöpartisterna och de svenska socialisterna har anammat det gamla knepet från Sovjetunionen: kalla alla andra för onda så framstår du själv som god.

 

Vi har ett nytt år framför oss.

Med det facit vi har i hand hoppas jag att de osociala antidemokrater som kallar sig socialdemokrater tvingas till ett extraval år 2016.

Jag hoppas att Miljöpartiet, ett enfrågeparti som blivit av med sin enda fråga och i stället propagerar för välfärdens förfall, får mindre än 4 procent i det extravalet och gör sorti ur riksdagen.

Jag hoppas att kommunisternas retorik och lögner genomskådas av allt fler efter Miljöpartiets sorti.

Men jag vet att det är det svenska folket som måste säga ifrån.

Än en gång travesterar jag Vilhelm Mobergs roman Rid i natt, detta år mixat med Tennyssons Nyårsklockan (vilken numera en av det hatande folket läser på Skansen vid midnatt):

 

Rid i natt svenska folk, rid idag, rid i bistra nyårsnatten.

Rid ut det gamla, rid in det nya.

Rid för ett ädlare liv med bättre syften.

Rid ifrån bekymren, sorgerna och nöden

rid till en tid åter varm.

 

2016 måste bli året då folket gör allvar av det som står i den grundlag vilken utgör fundamentet för vår demokrati, Regeringsformen:

All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.

Folket är inte till för makten, folket är makten. Glöm inte det.

Jag önskar alla ett gott nytt år.

 

Micke Carlsson