Så klämdes operastjärnan Susanne Resmark fast i åsiktskorridoren |

Ett av de senaste offren att klämmas mellan åsiktskorridorens trånga väggar är operasångerskan Susanne Resmark, känd som mottagare av Dannebrog-orden och Birgit Nilsson-stipendiet och med uppträdanden på La Scala i Milano och Metropolitan i New York på sin meritlista. På nyårsafton skulle hon för första gången uppträda i hemstaden Ängelholm, ett evenemang som nu avbokats.


Bakgrunden till det publika fördömandet är medieskriverier om uttalanden Resmark gjort i den förgängliga tryggheten hos sociala medier. Som många andra privatpersoner har hon diskuterat samhällsföreteelser med vänner på sin Facebook-sida, något som tyvärr inte accepteras av De Rättrogna den kulturella och mediala elit som styr den offentliga debatten.
Allt har sin början i att Helsingborgs Dagblad (HD) publicerade en artikel om Resmark med svepande generaliseringar om hennes åsikter. Det enda bevis de presterar är följande citat, taget från Resmarks Facebook:

Islam har absolut INGENTING positivt att tillföra i vår kultur, men desto mer av helt vidriga seder och lagar som inte kommer att sky några medel för att nå sina mål!

 

Resmark, som i viss mån fick komma till tals i artikeln, förklarade att hon avsåg jihadister och att formuleringen berodde på hur man ofta skriver snabba svar på sociala medier. Det hindrade dock inte tidningen från att spinna vidare i sin jakt på att framställa Resmark som islam- och invandringskritiker (det fulaste man kan vara enligt De Rättrogna), så de fortsatte med påståenden om att hon ständigt gjorde sig skyldig till detta antydda brott. Bland annat tog de upp en skämtteckning föreställande en tvångströjeförsedd Angela Merkel som fritt släppte in migranter i Tyskland. Resmark svarade sakligt och klart på kommentaren:

Apropå bilden tycker jag att man får ha lite humor. Jag är ju sångerska och artist och tycker om att vinkla för att få människor att reagera. Det är viktigt att vi vågar prata om invandringen, det har inget av de svenska partierna i mitten vågat göra tidigare.

 

Tidningen nöjde sig inte med det utan kontaktade även en av Resmarks framtida arbetsgivare, nämligen Ängelholms kommun som anlitat henne för att sjunga vid det kommande 500-årsfirandet. Jubileumsgeneral Karin Tingstedt kommenterade i artikeln med följande:
Det får ju stå för henne. Det är inget som varken kommunen eller vi på firandet står bakom. Men man får se skillnad på Susanne som privatperson och Susanne som operasångerska. Vad hon tycker rent privat kan jag inte lägga mig i. Jag har anlitat henne för att sjunga, inte för att prata om sina åsikter.
Dock skulle det visa sig att kommunen visst hade åsikter om vad man får tycka och säga privat, då de bara några dagar senare publicerade följande på sin hemsida:
Ängelholms kommun avslutar det planerade samarbetet med Susanne Resmark med anledning av de uttalanden som Susanne Resmark nyligen gjort i sociala medier.


Kommunfullmäktiges ordförande Bengt Sävström (S) kommenterade händelsen i HD: Hade vi haft vetskap om det hon utrycker om islam på Facebook hade vi aldrig kontrakterat henne.

Ordföranden torde lida av dåligt minne, för fem dagar tidigare samma dag som första artikeln kom hade han följande att säga till samma tidning: Alltså Syftar hon på islam är hon helt fel ute. Det accepterar jag inte, sen får var och en tycka vad de vill.

På tidningens fråga om han kan godta hennes ursäkt svarar han kort och tydligt:

Ja, det kan jag göra. Sen ska jag kolla det vidare och fråga henne själv när vi träffas.

 

Dagen efter kommunens besked, alltså mindre än en vecka efter den första artikeln, meddelar två andra uppdragsgivare att de bryter med Susanne Resmark. Båstads kommun och Svenska Kyrkan i Ängelholm låter genom HD meddela att operastjärnan inte längre är välkommen till tidigare avtalade engagemang.
Tidningen väljer en vass och vinklad formulering:
Anledningen till de avbokade framträdandena är att mezzosopranen Susanne Resmark öppet visat sin avsky mot islam på Facebook.

Vad gäller Svenska kyrkan hade Resmark själv avbokat första uppdraget av två efter vad hon upplevde som en obehaglig diskussion med kyrkoherde Fredrik Höggren, men HD eller Höggren ville göra gällande annat:
Kyrkoherde Fredrik Höggren får ljuga ostraffat. I HD säger han att kyrkan har avbokat min medverkan i julbönen och annandagen. Julbönen avbokade jag själv efter att kyrkoherden skällde ut mig i mycket hätska ordalag för en vecka sedan, sa Resmark till Lokaltidningen Ängelholm.


Ärendet har, med samma svepande generaliseringar som i ursprungsartikeln, publicerats i en mängd medier landet över. Susanne Resmark har som många andra fått löpa gatlopp för uttalanden eller snarare påståenden om uttalanden och även åsikter som inte anses politiskt korrekta av De Rättrogna. Hon har offentligt och ihärdigt framställts som en dålig människa, påklistrats åsikter hon inte nödvändigtvis har och förlorat uppdrag och inkomst för att De Rättrogna bestämt att hon är ond.

Historien är förmodligen inte slut ännu, mediernas förklaring av Resmark som paria kommer med all sannolikhet innebära att Susanne Resmark går miste även om framtida uppdrag. Uppmärksamheten ger hennes namn en sprucken klang och möjligheten till upprättelse är liten för att inte säga obefintlig. Även då ingen längre kommer ihåg vad hon i dag anklagas för lever minnet om att det var nåt, nån gång i folks medvetande.
Det är
guilt by association i sin enklaste, mest korkade och mest orättvisa form.


Ingen går säker från De Rättrognas allseende argusögon, speciellt inte på sociala medier där vanliga privatpersoner med en effektivitet som skulle göra Stasi avundsjuka sållar ut dem av deras vänner som uttrycker eller beter sig på ett sätt som allmänt uppfattas som politiskt inkorrekt.

I stället för att vara den förlängning av vårt personliga vardagsrum en privat sida på Facebook eller liknande borde vara, används det som skrivs till en begränsad, bekant publik allt oftare som ammunition mot skribenten själv. Människor har till och med mist fasta anställningar på grund av uttalanden ryckta ur sitt sammanhang, helt bortsett från att de med marginal faller inom ramen för allas vår yttrandefrihet. Även folkkära medieskribenter sparkas ut i kylan om de skriver fel, idrottsledare får lämna sina uppdrag om de råkar bära fel sorts tröja på en privat bild, rektorer är inte fria att uppskatta umgänge med andra vuxna med mera, med mera

Exemplen är alltför många och Susanne Resmark är inte ensam.

Hardy Ståhl