Recension: Ingen satirisk skildring av vårt nutida elände

Förväntansfullt öppnar jag det platta paketet från Bokus. Där ligger Kärringstaten av Lars Holger Holm som jag beställt någon vecka innan. Högst medveten om att jag är en av få som kommer att recensera den har jag beslutat mig för att ge arbetet extra tid och omsorg.

Förklaringen är enkel. Kärringstaten är utgiven på Arktos förlag som enligt Expo uppges vara ett förlag som ger ut högerextrema ideologer (det räcker med att säga nej tack till massinvandring för att hamna i det hemska sällskapet). För så rasande enkelt är det. Expo sätter därmed en dödskalle på alla böcker från det förlaget och de finns inte. Ingen bibliotekarie eller förlagsredaktör eller kulturredaktör skulle ens vilja ta i en sådan bok med tång av pur självbevarelsedrift. Liberaler som hyllar yttrandefrihet som princip hatar det fria ordet när det inte delar deras åsikter.

Men jag är trotsigt nyfiken. Författaren deklarerar inbjudande på framsidan att det är en satirisk pamflett och det är helt och hållet i min smak. Satir är som gjort för att reta de politiskt korrekta för det är något de inte förstår sig på. Fanatiker har sällan någon humor.

Så det kanske äntligen börjar spira något i den kulturella öken som de nationellt sinnade nu befinner sig i.

 

kärringstatenJag är svältfödd på konstnärliga uttryck av min samtid, uttryck som skildrar och gestaltar den i mina ögon absurda samtid. Än så länge så det ett magert utbud. Kulturlivet ägs sannerligen av de politiskt korrekta. Det är sådana som ser till att det vimlar av böcker och pjäser som handlar om mens, rasistiska vita män och trevliga invandrare. I korus mumlar de sitt budskap om mångkultur och feminism som tibetanska munkar och hur kul allt detta är.

Jag läser det första kapitlet. Det är en kulturhistorisk essä om invandringsfrågan. En nykter, lite småkonservativ framställning om vad socialdemokratin och protestantismen spelat för roll för att vi nu sitter i klistret. Någon satir är det inte. Författaren skriver Stefan Döfven och Södertörns Bögskola. Det skär sig i en för övrig effektiv och lättläst text. Påminner om en del lustigkurrar på kommentatorsfälten som tycker inte det räcker med att uttrycka sina åsikter.

 

Förrätten var inte så rolig så jag glömmer den och ger mig på huvudrätten och läser det andra kapitlet. Nu slår författaren an en satirisk ådra. Det är en del skämt om raser i människans förhistoria. Det är ordlekar typ Homo Correctus, den politiskt korrekta människan och Homo Erectionis Defunctus, som troligen ska anspela på de moderna omanliga typer som vi numera möter i det offentliga, ni vet de där männen som sitter när de urinerar och som är lite allmänt androgyna och som inte duger till. Texten är lätt studentikos och den förhärdade recensenten drar inte ens på smilbanden.

Recensenten gör nu ett välförtjänt avbrott för en kopp te och bläddrar under tiden lite planlöst i de dryga hundra sidorna och beslutar sig för att göra ett litet hopp i texten och hittar då ett kapitel som handlar om kvinnor (recensentens stora intresse) och feminism. Kvinnor lär enligt en amerikansk vetenskaplig studie inte ha någon humor, men det är alltid roligt att skämta om dem. I synnerhet om feminister för de blir så sura.

 

Trots mitt stora kvinnointresse förstår jag mig faktiskt inte på dem (måste man det?) och det gör nog inte författaren Lars Holger Holm heller. Det blir ytterligare en lite småseriös avhandling, nu om feminister och allt märkligt sådana hittar på.

Det mesta känns högst bekant från de nationellt sinnade sajterna och det är inte ett dugg roligt, men högst bekymmersamt för det är en sorglig utveckling av vårt samhälle. Men det är ju som gjort för rolig satir.

De få försöken Lars Holger Holm gör för att vitsa till det räcker inte. Humor är en svår konst. Jag ska inte vara övermaga och lära ut den konsten här och nu.

Kärringstaten är möjligtvis en pamflett, en stridsskrift med några av högerns absoluta favoritteman och som sådan är den inte originell för fem öre. Mest läsning för den redan frälste. Välskriven och bitvis artikulerad, förvisso. Lätt distanserat i anslaget som om det vore en betraktelse utifrån.

Kärringstaten är absolut ingen satirisk skildring av vårt nutida elände.

Synd, för det behövs ett leende för att uthärda dagen.

 

Kärringstaten, Lars Holger Holm, Arktos 2015.

Arvid Klegg

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".