KRÖNIKA: Gud och alla flyktingar

Nu har Gud blandat sig i flyktingdebatten. Ja, kanske inte Gud i egen hög person. Än så länge verkar han ligga lågt. Men han har ett ombud på denna jord som heter Anders Piltz.

Anders är en katolsk dominikanerpräst som är namnkunnig, författare, biskopsvikarie och före detta Lundaprofessor i latin med mera, och nu förkunnar han Guds ord i en krönika i Göteborgs-Posten 8 november 2015:

Det är inget nytt under himlen som denne präst levererar, men det är ändå ganska intressant. Varför vill han överhuvudtaget skriva en krönika där han inte säger något som inte det övriga politiskt korrekta etablissemanget redan säger varje dag i korus? Är det kanske bara ett avlatsbrev som ordnar ett frikort för Anders till paradiset?

Anders Piltz (bilden) skriver att många svenskar nu känner sig oroliga över vad som sker, men att dessa oroliga glömmer att invandring i upprepade vågor alltid har varit en nödvändig stimulans för Sveriges ekonomi och kulturliv. Det betyder att det som sker nu är nödvändigt enligt honom. Jag förmodar att han är lite orolig för att vi inte ska klara vår samhällsekonomi om inte alla dessa män ifrån Tredje världen inte kom i tusental varje dag. Det argumentet om lönsamhet är lätt att smula sönder i atomer. Man kan till exempel börja med att läsa vad forskaren Tino Sanandaji skriver på sin blogg.

 

Argumentet för att det skulle vara så positivt för Sveriges ekonomi har faktiskt tystnat helt på sistone. Det är troligen numera så uppenbart, även för de nationalekonomiskt mest okunniga, att det knappast kan vara bra för BNP med mängder av fattiga och outbildade människor som i åratal förväntas leva på bidrag.

Att alla dessa unga män, varav flertalet är muslimer, skulle innebära en kulturell renässans för Sverige vill jag inte ens kommentera. Tror han verkligen det på själv? Moskéer?

Eftersom Anders Piltz är präst säger han något som verkar lite religiöst att det kristna arvet värnas bäst när man praktiserar Kristi anda och vägrar att falla för frestelsen till främlingsfientlighet och misstänkliggörande av de andra, de okända, av främlingen som söker vår blick och vår empati, av barnet som är totalt utlämnat åt andras inlevelse eller fantasilöshet.

Man behöver inte vara kristen för att hålla med om det självklara i att man ska bemöta alla människor med respekt. Men är det verkligen samma sak som att alla i Afganistan, Irak, Eritrea, Syrien, Mali och dussintals andra fattiga länder har rätt att flytta till Sverige? Är jag en dålig kristen om jag tycker motsatsen?

 

Sen tar han i rejält: Sverige tar en stor del av ansvaret att bereda människor på flykt räddning undan dödshot och utplåning i sina hemländer. Detta skall vara vår stolthet.

Om vi verkligen hade räddat dem undan dödshot och utplåning hade jag kanske köpt argumentet rakt av. Men var inte den akuta faran redan avvärjd när de bodde i flyktingläger? Eller i något av de många länder de passerat på väg till oss? Ska vi vara stolta över att de valde just oss?

Sedan tar han till den riktiga storsläggan och då så klart med ett bibelcitat: Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig (Matteus 25:31-46). De människor som nu knackar på vår dörr representerar alltså Kristus själv, tycker Anders och då blir jag nog lite tveksam. Mig veterligt tycker muslimer generellt inte om kristna. Fråga mig, jag känner tio gånger fler än hela regeringen ihop och troligtvis fler än så.

Det är inga svårigheter att hitta information om de kristnas situation i muslimska länder. Jag rekommenderar Anders att läsa Crucified Again av Raymond Ibrahim, son till egypiska kopter, tidigare recenserad här i Dispatch International.

Som kristen borde han kanske också ta sig en intellektuell funderare på vad det betyder när en allt större del av befolkningen är muslimer. Kommer det att bli positivt för hans flock?

 

Avslutningen av krönikan är magnifik i sin grandiosa enfald: Självklart innebär flyktingvågen uppoffringar, besparingar och kanske rentav små inskränkningar i vår bekvämlighet. En solidaritet som inte vill offra något är ingenting värd. Våra barn och barnbarn kommer att bedöma oss utifrån hur vi förhöll oss i denna historiska situation, vi som fick chansen att visa om vi tar Jesus Kristus på allvar, eller om vårt kristna namn är en bleknad och impotent kulturell stämpel. Flyktingarna som nu bereds plats i Sverige kommer om tio år att vara en nödvändig resurs, de betalar skatt, röstar, bär upp landet, tillsammans med oss som fanns på plats så som de svenska utvandrarna fick bidra till att bygga upp USA för mer än hundra år sedan.

Bäst tycker jag om relativiserande inpasset, rentav små inskränkningar i vår bekvämlighet. Värre än så blir det uppenbarligen inte. Ja, tänk vad folk oroar sig ibland! Tur att det finns präster!

 

Svenska kyrkan arbetar aktivt med illegala utifrån det synsätt som Anders Piltz ger uttryck för. De tror att de tjänar Kristus när de öppet obstruerar samhällets lagar och ser till att tusentals illegalt boende människor får hjälp med att uppehålla sig här i vårt land. Om dessa illegala sedan kompletterar välgörenheten med svartarbete, prostitution och kriminalitet för att försörja sig, så tar kyrkan inget ansvar för den parasitära underklass man skapat.

Om jag vore präst så skulle jag nog hellre engagera mig i det faktum att invandringen av alla dessa unga män finansieras med färre vaccinationer av barn i flyktinglägren och till och med mindre matportioner.

Jag tror att jag skulle kunna hjälpa Anders Piltz med att hitta ett lämpligt bibelcitat till en krönika som tar upp det moraliska dilemmat.

 

Arvid Klegg