Nu gnäller de i Stockholm

För dansk version, scrolla neråt!

I stater där makthavarna inte tillåter en fri och öppenhjärtig debatt om de problem som rör medborgarna, kommer varje politisk kursändring som en chock. Och så kommer många att uppfatta justitie- och migrationsminister Morgan Johanssons besked i torsdags. Plötligt meddelade han att att Sverige inte kan garantera bostäder åt fler asylsökande utöver de 160 000 som regeringen har räknat med ska komma i år, och kanske finns det inte ens plats åt dem.

Alla ska vara hjärtligt välkomna, förstår man på Johansson, det är bara det att de nog kommer att få bo i det fria eller i landets vidsträckta skogar, där det inte kan vara särskilt behagligt på vintern och särskilt inte om man är van vid 30 graders värme.


Naturligvis kommer stora grupper hjärtevarma kvinnor och andra humanister med tält och varmt kaffe, men det blir inte riktigt det som migranterna hade hoppats på. Fortsättningen blir intressant. Sverige tar emot 9 000 i veckan huvudsakligen unga muslimer i stridsduglig ålder och man frågar sig onekligen hur de kommer att reagera på ministerns besked. Kommer de att slänga ut svenskar från deras hus? Kommer de att plundra och slå sönder stormarknader, något vi redan sett i flera europeiska länder?

Situationen är inte utan dyster ironi. Det är inte så länge sedan förre statsministern Fredrik Reinfeldt efter en flygtur över Sverige meddelade att det fanns massor med plats åt de nya invånarna. Han hade uppenbarligen glömt att de skulle ha något att bo i. Men detta diskuterades inte bland du sju partier som är eniga om att hålla Sverigedemokraterna utanför allt inflytande.

De ytliga medierna berörde förstås inget av Sveriges egentliga invandringsproblem. De hade nämligen fullt upp med att peka ut rasister och främlingsfientliga, det vill säga den växande andel av befolkningen som känner att något är allvarligt fel och att politikerna är i full färd med att överlämna deras fosterland åt människor som shoppar runt för att hitta det land som kan erbjuda dem bästa möjliga materiella förhållanden ofta utan att de behöver arbeta. Och nu har människosmugglarna alltså berättat för dem att de tjänar mest på att resa till Sverige eller Tyskland.


Om några politiker från de sju partierna faktiskt har oroat sig över befolkningsutbytet, har de varit noga med att inte berätta detta för sina väljare. Tvärtom har de tröstat sig själva och den systemtrogna allmänheten med att Sverige är en humanitär stormakt, som väcker beundran överallt i världen.

Kanske har de verkligen menat det och räknat med att de nog skulle hitta praktiska lösningar på invandringens utmaningar, som till exempel att bygga bostäder åt främlingarna. Men då är det onekligen konstigt att de inte har gjort något åt det. Uppenbarligen trodde de att hjärtevarma ord om öppenhet och tolerans skulle kunna kompensera verkliga handlingar.

Men en morgon vaknade Morgan Johansson upp och insåg under ett fruktansvärt ögonblick att det inte går så bra med invandringen som han har lovat allmänheten. Men i stället för att erkänna att den nuvarande och tidigare regeringar har fyllt befolkningen med rövarhistorier, började han gnälla och lägga skulden för den svenska misären på andra. Danmark och Tyskland kan ta emot lite fler migranter för att lätta pressen på Sverige, säger han.


Kanske kan han kan få med sig Angela Merkel på den idén. Hon är redan på väg att förstöra Tyskland. Danmark ska han däremot inte räkna med. Till skillnad från Sverige har Danmark i många år haft en barsk och öppen debatt om invandringen. Här finns politiska partier som tycker olika om saker som exempelvis islam och invandring, och som ska stå till svars för sina väljare. Det har den danska utlännings-, integrations- och bostadsministern Inger Støjberg för länge sedan insett. Därför var hon snabb att meddela att Sverige kan glömma allt om att skicka bostadslösa migranter över Sundet. Inte utan skadeglädje tillade hon att Sverige själv får ta konsekvenserna av sin ansvarslösa politik.

Med andra ord: Efter att den svenska eliten i åratal har hängt ut Danmark som ett rasistiskt land, ska de inte räkna med att grannarna i väster vill kratsa sjuklöverns kastanjer ur elden.

Det blir intressant att se hur den svenska regeringen tänker lösa sina självskapta problem om de över huvud taget kan lösas.

 

 

I stater, hvor magthaverne ikke tillader en fri og åbenhjertig debat om de problemer, der ligger borgerne på sinde, kommer enhver politisk kursændring som et chok. Sådan vil mange også opfatte den svenske justits- og migrationsminister Morgan Johanssons udmelding denne torsdag. Pludselig stod han frem og sagde, at Sverige ikke kan garantere boliger til yderligere asylansøgere oven i de anslået 160.000, som regeringen regner med vil komme i år, og måske er der ikke engang plads til dem.

Alle skal være hjerteligt velkomne, forstår man på Johansson, der er bare det ved det, at de nok kommer til at bo på åben mark eller i landets vidtstrakte skove, hvilket ikke kan være særlig behageligt om vinteren og især ikke, hvis man er vant til 30 graders varme.

Der skal naturligvis nok komme en stor mængde hjertevarme kvinder og andre humanister med nogle telte og varm kaffe, men det bliver ikke helt det samme, som det migranterne havde sat næsen op efter. Fortsættelsen bliver interessant. Sverige modtager fortsat 9000 om ugen hovedsageligt unge muslimer i deres mest kampdygtige alder og man spørger sig uvægerligt, hvordan de vil reagere på ministerens udmelding. Vil de smide svenskerne ud fra deres huse? Vil de plyndre og smadre supermarkederne, som vi allerede har set i flere europæiske lande?

Situationen er ikke uden en grum ironi. Det er ikke så længe siden, at tidligere statsminister Fredrik Reinfeldt efter en flyvetur gennem Sverige meddelte, at der var masser af plads til nye indbyggere. Han havde tydeligvis glemt, at de også skulle have noget at bo i. Men det blev ikke diskuteret blandt de syv partier, der står sammen om at holde Sverigedemokraterne uden for indflydelse. Overflademedierne skulle ikke nyde noget af at berøre Sveriges egentlige indvandringsproblemer. De havde nemlig travlt med at udpege racister og fremmedfjender, dvs. den voksende del af svenskerne, der fornemmer, at der er noget alvorligt galt og at politikerne er i færd med at forære deres fosterland til mennesker, der shopper rundt for at finde det land, der kan tilbyde dem de bedste materielle forhold som oftest uden at de skal arbejde. Og nu har menneskesmuglerne altså fortalt dem, at de er bedst tjent med at rejse til Sverige eller Tyskland.

Hvis der har været politikere fra de syv partier, som har været nervøse over befolkningsudskiftningen, har de omhyggeligt undladt at fortælle deres vælgere om det. Tvært imod har de trøstet sig selv og den systemtro offentlighed med, at Sverige er en humanitær stormagt, som vækker beundring over alt i verden.

Måske har de virkelig ment det og regnet med at de nok skulle finde praktiske løsninger på tilvandringens udfordringer, som f.eks. at bygge boliger til de fremmede. Men så er det unægtelig underligt, at de ikke har gjort noget ved det. De troede tydeligvis, at hjertevarme ord om åbenhed og tolerance kunne træde i stedet at gøre noget.

Men en morgen vågnede Morgan Johansson op og indså i et frygteligt øjeblik, at det ikke gik så godt med indvandringen, som han havde stillet offentligheden i udsigt. Men i stedet for at indrømme, at den nuværende og tidligere regeringer har fyldt befolkningen med ammestuesnak, begynder han at klynke og skyde skylden for den svenske misere på andre. Danmark og Tyskland må kunne tage nogle flere migranter for at lette presset på Sverige, siger han.

Muligvis kan han få Angela Merkel med på ideen. Hun er i forvejen ved at forstyrre Tyskland. Danmark derimod skal han nok ikke regne med. I modsætning til Sverige har Danmark i årevis haft en karsk og åbenhjertig debat om indvandringen. Her findes der også politiske partier, der mener noget forskelligt om f.eks. islam og indvandring, og som skal stå til ansvar over for deres vælgere.

Det har den danske udlændinge-, integrations- og boligminister Inger Støjberg da også for længst indset. Derfor skyndte hun sig at meddele, at Sverige godt kan glemme alt om at sende boligløse migranter over Sundet. Ikke uden skadefryd tilføjede hun, at Sverige selv må tage konsekvenserne af sin ansvarsløse politik. Med andre ord: Efter at den svenske elite I årevis har hængt Danmark ud som et racistisk land, skal den ikke regne med, at naboerne mod vest vil rage syvkløverets kastanjer ud af ilden.

Det skal blive lærerigt at se, hvordan den svenske regering agter at løse sine selvskabte problemer hvis de da overhovedet kan løses.

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".