Därför är Sverigedemokraterna riksdagens Israelvänligaste parti |

Länge betraktades Folkpartiet och Kristdemokraterna som riksdagens mest Israelvänliga partier. Med Sverigedemokraternas inträde i den svenska politikens finrum 2010 har den bilden ändrats. Förutom de ledande fyras gäng Jimmie Åkesson, Björn Söder, Mattias Karlsson och Richard Jomshof, vilka alla står på samma sida som Mellanösterns enda demokrati finns det en rad andra tongivande SDare som är klart proisraeliska.
En av dessa är Julia Kronlid, född 1980, som sitter i riksdagens utrikesutskott och främst sysslar med utrikes- och biståndsfrågor. Hon är troende kristen och har bland annat varit verksam som biståndsarbetare i Papua Nya Guinea. Julia har starkt engagerat sig för den sverigedemokratiska politiken om att i första hand hjälpa flyktingar på plats i närområdena, via ett kraftigt höjt stöd till FNs flyktingorgan UNHCR. Hon har även gått i bräschen för ett svenskt erkännande av Västsahara.
Nyligen väckte Julia Kronlid en riksdagsmotion i vilken hon kräver ett återkallande av Sveriges erkännande av Palestina. Som motivering till sitt och de andra undertecknarnas ställningstagande skriver Kronlid:
Det hastiga erkännandet [av Palestina] som statsminister Löfven och utrikesminister Wallström nu pressat fram tillsammans med Miljöpartiet, är ett beslut som Sverigedemokraterna inte ställer sig bakom. Beslutet var förhastat, det kommer inte att skapa bra förutsättningar för fred och det kan inte ses som representativt för Sverige då regeringen inte hade en riksdagsmajoritet bakom sig. Dessutom ser vi att beslutet saknar folkrättslig grund. Ett grundläggande krav för att erkänna en stat enligt folkrätten är att de styrande kontrollerar sitt territorium.


Kronlid och de övriga som undertecknat motionen menar vidare att Israel inte ska behöva acceptera Hamas som trovärdig och legitim förhandlingspartner, emedan Hamas är en terrororganisation och har länge varit tydlig med att de vill förinta staten Israel och döda alla judar. Vidare heter det i motionen att vårt förtroende för Fatah, PLO och Palestinska myndigheten är också lågt.
I samband med att motionen presenterades i riksdagens kammare satte Fatahs och Hamas nu pågående terrorkampanj mot israeliska mål i Jerusalem och på Västbanken igång med full styrka, vilket kan ses som en bekräftelse på att Julia Kronlid var alldeles rätt ute. Medsignatärer var Björn Söder, Johnny Skalin, Pavel Gamov, Jeff Ahl och Johan Nissinen.
Julia Kronlid hade tidigare, i motion 2014:69 till kyrkomötet tillsammans med Aron Emilsson, motionerat om att Svenska kyrkan skulle upphöra med sitt ensidiga ställningstagande till förmån för det så kallade Palestina. Jag citerar ur motionen:
Svenska kyrkan förhåller sig på ett oproportionerligt sätt mycket kritisk till Israel och det judiska folket trots att judendomen och Israel är en del av kristendomens rötter och vi har en gemensam historia. Låt oss aldrig glömma den förföljelse och utsatthet judarna utsatts för i tusentals år.

 

Den proisraeliska linjen har inte alltid varit självklar inom SD. Länge innehöll partitidningen SD-Kuriren regelmässigt Israelkritiska såväl som Palestinavänliga artiklar, vilket gjorde att artikelförfattaren höll sig på armlängds avstånd från partiet. En ändring kom till stånd då de individer, som snart kom att bilda Nationaldemokraterna (ND), försvann ur SD 2001. Detta gjorde att jag i riksdagsvalet 2002 ansåg mig oförhindrad att för första gången lägga min röst på SD.
Efter hand utvecklade Sverigedemokraterna en alltmer Israelvänlig linje. Denna accentuerades då tvillingbröderna Ted och Kent Ekeroth, födda 11 september 1981 och av judisk börd på moderns sida, gick med i partiet 2006. Ted belönades samma år med det prestigefyllda The Herzl Award (Herzl-priset), som delas ut varje år av World Zionist Organization (Sionistiska federationen) till särskilt förtjänta personer över hela världen. Ted Ekeroth var den förste svensk att erhålla Herzl-priset. För att ha förtjänat denna ära ska pristagaren ha svarat för exceptionella insatser för Israel och sionismen. 


Ted hade 2002 grundat Föreningen för Israel och demokrati i Mellanöstern (FIDIM) samt i övrigt på sin blogg och i debattinlägg fört en enveten kamp för Israels sak. När Sionistiska federationen i Sverige fick vetskap om att Ted Ekeroth var sverigedemokrat drabbades man av stora skälvan, och sökte övertala pristagaren att gå ur SD med motiveringen att SD-engagemanget kunde skada honom i karriären. Ted vägrade men fick priset i alla fall därför att, med Sionistiska federationens ordförande Bo Sallmanders ord, det inte skulle bli en ännu större sak i media.
Ted Ekeroth var mycket kritisk till Sionistiska federationens agerande, som han kallade direkt löjligt han hade tidigare varit styrelsemedlem men avgick efter kontroversen och uttalade följande till Sydsvenska Dagbladets reporter Niklas Orrenius: Det här handlar bara om att Sionistiska federationen vill framstå som politiskt korrekt.

 

Även Teds bror Kent Ekeroth råkade tidigt ut för en kontrovers på grund av sitt SD-engagemang. Det var när han i oktober 2006 blev uppsagd från sin praktikplats vid Sveriges ambassad i Tel Aviv. Inledningsvis hette det från ambassadens sida att uppsägningen skedde till följd av SD-anknytningen, men sedan ändrades den versionen ambassadören Robert Rydberg förklarade nu i stället att avskedandet skedde därför att Kent Ekeroth skulle ha använt sin dator på ambassaden för att sprida invandringskritiska åsikter på sin blogg. http://www.sydsvenskan.se/sverige/sverigedemokrat-fick-inte-sparken-for-sina-asikter/
Kent förnekade detta och påpekade att han inte ens varit medlem i Sverigedemokraterna när han fick praktikplatsen i Tel Aviv. Kent Ekeroth anmälde ambassadens behandling av honom till dåvarande Justitiekanslern Göran Lambertz, som i augusti 2008 klargjorde att uppsägningen var olaglig då det enligt grundlagen inte är tillåtet att sparka en tjänsteman på grund av politiska åsikter. Lambertz gick alltså på Ekeroths och inte ambassadens linje. Följden blev att svenska ambassaden i Tel Aviv tvingades betala ut 30 000 kronor i skadestånd till Kent Ekeroth.
Kent Ekeroth är i dag en av Sverigedemokraternas mest profilerade riksdagsledamöter och känd för sitt klarspråk och sin hårdföra talekonst. Som ledamot i riksdagens justitieutskott har han engagerat sig på ett kompromisslöst sätt för en skärpt kriminalpolitik med hårdare straff för grova brottslingar och livstidsstraff värda namnet.

 

Den 7 november 2011 publicerades i Aftonbladets debattavdelning en av de mest kända debattartiklar som någonsin formulerats av några sverigedemokrater. Gustav Kasselstrand, ordförande i det sverigedemokratiska ungdomsförbundet SDU och hans vapendragare William Hahne, utmanade här partiledningens proisraeliska linje och krävde att SD skulle erkänna Palestina och verka för en tvåstatslösning mellan Israel och Palestinska myndigheten.
Endast Jimmie Åkessons inlägg i samma tidning 19 oktober 2009, med rubriken Muslimer vårt största utländska hot, torde ha tilldragit sig större uppmärksamhet. Detta berodde delvis på att debattredaktionen spetsat till artikeln genom att ge den en rubrik som saknade täckning i texten, där Åkesson varnat för islamiseringen samt tagit avstånd från vad som kallades oikofobin (fientlighet gentemot det som rör det egna) men däremot inte angripit muslimerna.
Kasselstrand/Hahnes inlägg markerade inledningen på en flerårig dragkamp mellan SDU och moderpartiet som väl egentligen bara kunde sluta på ett sätt: Med SDUs uteslutning ur den sverigedemokratiska rörelsen och bildandet av ett nytt ungdomsförbund knappt fyra år senare. Ty självfallet kunde inte Sverigedemokraterna acceptera ett ungdomsförbund, som inte bara ville visa sig radikalare än moderpartiet något som är mycket vanligt när det gäller partiernas ungdomsförbund utan fastmer rörde sig i riktning mot nattståndet odemokratiska ideal, där antisemitism och judehat är normala inslag i den ideologiska repertoaren.

 

Man kan på goda grunder se det numera avpolletterade SDU till skillnad från det nya partitrogna ungdomsförbundet som en del av den så kallade nya europeiska, kryptofascistiska högern med den franske filosofen Alain de Benoist som ideologisk förgrundsgestalt.
Min personliga åsikt är att partiledningen borde ha kastat ut Kasselstrand och Hahne redan efter Palestina-artikeln i november 2011. Den som uppmärksamt läser mellan raderna i deras AB-inlägg kan inte gärna undgå att lägga märke till den försåtligt antisemitiska jargongen, vilken man bristfälligt döljer bakom en påstådd omtanke om Palestinaaraberna.
Vårt partis pro-israeliska hållning rimmar illa med medlemmarnas åsikter, hävdar de båda SDUarna utan att anföra några belägg för detta påstående. De fortsätter: Bilden som allmänheten har av Sverigedemokraternas hållning i Israel-Palestina-konflikten är oerhört onyanserad. Partiet har fått en form av villkorslös pro-Israel-stämpel på sig. Detta på grund av ett fåtal företrädares högljudda personliga agenda.

Så varför bör då SD enligt den dynamiska duon, som jag kallat radarparet Kasselstrand-Hahne, verka för att erkänna en stat som dels inte har ens tillstymmelse till full kontroll över sina gränser, dels styrs av en islamistisk terrororganisation (Hamas) och en historiskt blodbesudlad organisation (Fatah) vilka båda vill se Israel utplånat från jordens yta? Det skakiga svar dynamiska duon ger, parallellt med att man orerar om Israels olagliga ockupation och förtryck av de så kallade palestinierna, är följande:
Enligt den nationalistiska principen har varje folk rätt till en egen nation. Detta gäller givetvis också palestinierna.


Problemet med det resonemanget är att Palestinaaraberna inte är ett eget folk. De är noga taget araber som råkat bo i det område som den romerske kejsaren Hadrianus år 135 efter Kristi födelse namngav som Palestina efter judarnas ärkefiende, filistéerna, sedan romarna förstört Jerusalem och dess judiska tempel, förpassat den forna provinsen Judéen till historien och drivit ut det judiska folket i diasporan.
Sedan uppgick området i det muslimska Ottomanska riket och utgjorde därpå det brittiska Palestinamandatet fram till 1947, då området delades i en judisk och en arabisk del. Under det att judarna accepterade FNs delningsplan startade fem arabstater krig mot den nybildade judiska staten 1948, men åkte på ett svidande nederlag. Och på den vägen är det. Visst kan man kalla araberna i området för palestinier, men i så fall är judarna precis lika mycket palestinier som sina arabiska kusiner.
Varför uteslutningen av Gustav Kasselstrand och William Hahne med flera enligt min mening var en nödvändig åtgärd om man så vill ett kirurgiskt ingrepp ur sverigedemokratiskt perspektiv förklarar jag på min blogg.
Jag förmodar att SDUs dynamiska duo korkade upp champagneflaskorna tillsammans med sina anhängare när regeringen Löfven som en av sina första åtgärder erkände Palestina som stat hösten 2014, och samtidigt skänkte bort halvannan miljard svenska skattekronor till den Palestinska myndigheten (PM). Det senare gör det möjligt för PM att avlöna de hundratals terrorister som sitter fängslade i israeliska fängelser för allvarliga terrorbrott.

 

Kasselstrands och Hahnes AB-inlägg var på intet sätt enda orsaken till att de och en betydande del av deras anhängare av partiledningen uteslöts ur moderpartiet, men den sparkade igång en process som till sist ledde fram till detta. I mina ögon är inställningen till den judiska staten Israel, som kämpar för våra värden om frihet, öppenhet och demokrati i en utomordentligt ogästvänlig omgivning, ett slags lackmustest avseende synen på demokrati och civilisation. Den som uttrycker öppen eller något fördold fientlighet mot Israel att vara kritisk mot Israels regering behöver naturligtvis inte vara suspekt i sig är enligt min uppfattning per definition ute i skumma syften.
SDs Israelvänliga hållning finns såvitt jag känner till inte fäst på papper i några ideologiska partidokument, men är icke desto mindre en levande realitet. Som framhållits har SD nått därhän under åratal av utveckling sedan den blivande ND-klicken sparkades ur partiet 2001. Med den dynamiska duons uteslutning 2015 är det en utveckling och en tradition som förhoppningsvis kommer att fortgå.
Och det säger sig självt att ett parti som på ytterst goda grunder varnar för den tilltagande islamiseringen i Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet inte gärna kan ge sitt oförblommerade stöd till, eller ens se med något mått av förståelse på, krafter i Mellanöstern som för närvarande är upptagna med en mordisk intifada och har som enda mål att utplåna Israel från jordens yta och döda alla judar.

 

Inte bara det gamla SDU och de avpolletterade NDarna, som numera befinner sig ute i kylan i avsaknad av egen plattform, utan också andra krafter ser med misstänksamhet alternativt fientlighet på SDs proisraeliska hållning. Till de avgjort fientliga hör den fanatiskt antisemitiska sajten Radio Islam, som drivs som en enmansshow av den Marocko-födde och för hets mot folkgrupp dömde socialdemokraten Ahmed Rami.
I en lång drapa bestående av vämjelig antisemitisk rappakalja som ursprungligen skrevs 2010 men uppdaterades 2014 menar Rami rubrikvis, att Sverigedemokraterna är i Israels sold. I drapan listar Rami alla dem som han menar medverkat till den beskrivna utvecklingen, främst bröderna Ted och Kent Ekeroth. Även artikelförfattaren kommer med på ett hörn mot slutet av Ramis litania. Jag tänker här inte göra någon långrandig analys av rader som totats ihop av en sannolikt något rubbad person utan överlåter åt den som vill att läsa texten här.

 

Det förtjänar dock framhållas att Ahmed Rami, som är troende muslim och socialist, ser SDs ställningstagande mot islamiseringen av Sverige och Europa som ett judiskt knep för att skapa islamofobi. Rami visar med sina tirader att det finns klara paralleller mellan Radio Islams rena och oförfalskade antisemitism och den nya rasvänsterns Israelfientlighet och proislamism.
Även sajten
Fria Tider (FT), som står den nya europeiska högern och den så kallade identitära rörelsen nära, har svårt att tygla sitt ressentiment gentemot Sverigedemokraternas välvilliga inställning till den judiska staten, och sluter upp kring SDU och den Palestina-vänliga duon Kasselstrand-Hahne. Artikelförfattaren är inte heller särskilt populär hos Fria Tider i en artikel daterad 22 mars 2012 nämns bröderna Ekeroth och jag själv som några av de aktörer som medverkat till att sionisera (mitt uttryck) SD. http://www.friatider.se/det-ar-sverige-som-raknas
Jag var då chefredaktör för
SD-Kuriren och hade på min blogg tre år tidigare kritiserat dåvarande utrikesministern Carl Bildt för att denne anslutit sig till den bisarra idén om ett delat Jerusalem, där den östra delen skulle utgöra Palestinas huvudstad. Den tanken är totalt oacceptabel för de israeliska judarna och kostade den svenske FN-förhandlaren Folke Bernadotte livet 1948.

 

Utifrån detta manade jag Bildt att vara försiktig med hur han uttrycker sig:
Att visa en så uppenbar okänslighet gentemot Israel och judarna och en så däremot kontrasterande välvilja i sitt umgänge med palestinska företrädare motverkar emellertid inte bara Bildts och EUs intentioner denna attityd kan också i värsta fall visa sig bli ödesdiger för Carl Bildts egen person.
Den som så önskar kan läsa hela bloggtexten från 2009 här.
Vill man tolka detta som att jag gottar mig (som FT gör) åt prospektet att Carl Bildt skulle falla offer för extremsionister så får man väl göra det. Det enda jag ville var dock att föreslå Bildt att, icke minst för sin egen säkerhets skull, överge en omöjlig idé. FT klämmer i slutet av sin Israelfientliga exposé för säkerhets skull i med det en smula patetiska: Och det är Sverige som räknas. Glöm aldrig det.

 

När jag nu avslutningsvis ska sammanfatta Sverigedemokraternas inställning till ett Israel som fortsätter att kämpa för våra europeiska värden vilket inte är så konstigt eftersom Israel grundades huvudsakligen av personer med europeiska rötter så gör jag det med några rader hämtade ur den kommunistiska tidningen Proletären, organ för Kommunistiska Partiet (KP) skrivna efter Jimmie Åkessons sommartal 2014:
Partiets stöd för Israel är fullt logiskt. I sitt sommartal kallar Jimmie Åkesson islamismen för det största globala hotet mot fred, säkerhet, demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Han kallar den en erövringsideologi och vår tids nazism och kommunism. I Sverigedemokraternas världsbild pågår en civilisationernas kamp, där västerländsk demokrati står mot muslimsk fundamentalism. Israel blir då en viktig front i denna kamp.
Hela artikeln här.
Det framgår på andra ställen i
Proletärens artikel att tidningen inte har mycket till övers för SD och Jimmie Åkesson. Men just de ovan citerade orden utgör en enligt min mening en utmärkt sammanfattning av Sverigedemokraternas syn på Israel och den nödvändiga opinionsbildningen mot islamism och islamisering.