Påven föll offer för fraktionsstrider

Men Vatileaks berättar också om de heliga männens ljuva sexliv i frisörsalonger och bastuklubbar

Den officiella förklaringen till påven Benedictus XVI:s avgång är 85-åringens vacklande hälsa. Han genomgick för tre månader sedan en hjärtoperation för att byta ut batterierna i sin pacemaker och har uppgivit sig ha en rad hälsoproblem som bland annat gjort att han stundom ramlat ur sin säng.

Enligt uppgifter i främst den italienska tidningen La Repubblica, som citerats i media över hela världen, är emellertid den verkliga anledningen till påvens avgång existensen av ett homosexuellt nätverk i Vatikanen som berättas om i en 300-sidig rapport i två volymer som sammanställts av tre betrodda kyrkans män.

Efter den så kallade Vatileaks-skandalen, i samband med vilken den påvlige betjänten Paolo Gabriele greps och anklagades för att ha stulit och till media läckt ut delar av Benedictus XVI:s korrespondens, uppdrog påven åt den spanske kardinalen Julián Herranz, den tidigare ärkebiskopen i Palermo Salvatore De Giorgi samt den slovakiske kardinalen Jozef Tomko, att sammanställa en dossier om tillståndet i Vatikanen.

Enligt La Repubblica avslöjar rapporten förekomsten av ett flertal fraktioner i Vatikanen varav en som har samband med sexuell orientering av vad som uppges vara världslig natur, en omskrivning för homosexualitet. I rapporten anges en rad platser i och utanför Rom, bland annat frisersalonger och bastuklubbar, där högt uppsatta tjänstemän i Vatikanen sk ha ägnat sig åt samkönat sex med utomstående personer.

Allting kretsar kring den bristande iakttagelsen av sjätte och sjunde budorden, heter det i den italienska tidningen. Enligt Moses sjätte bud är det förbjudet att ägna sig åt otukt och enligt det sjunde budet förbjudet att stjäla.

Den bild som framtonar efter Vatileaks och uppgifterna om aktivt homosex i den katolska kyrkans hägn är att Vatikanen är en tummelplats för skörlevnad, utstuderat intrigmakeri och maktkamp. Enligt La Republica har medlemmarna i det homosexuella nätverket utsatts för utpressning. Dessutom är homosexuella handlingar, enligt såväl katolsk som traditionell allmänkristen tro, en synd. I Paulus brev till romarna 1:26-27 heter det således som ett av flera exempel på mänskliga förvillelser: Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar; deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. (1917 års bibelöversättning).

Påven Benedictus XVI tillhör själv de katolska prelater som tar detta bibliska rättesnöre på allvar, då han verkat för att hindra aktivt utövande homosexuella att bedriva studier vid prästseminarier. Även om Vatikanens talesmän förnekat att hans avgång skulle ha med homosexnätverket eller nämnda dossier att göra, är det i ett historiskt perspektiv ingen orimlig tanke att så skulle vara fallet.

Apokalyptiskt inriktade bedömare i och utanför den romersk-katolska kyrkan tenderar att se de homosexuella aktiviteterna, pedofilskandalerna, ekonomiska oegentligheter och annat kyrkan sökt sopa under mattan, som tecken på en förestående katastrof. I sammanhanget anförs då gärna den så kallade påveprofetia som utgavs 1595 av den belgiske benediktiner-prästen Arnold de Wion.

Dessa profetior omfattar 112 kortfattade verser om påvar från och med Celestius II (påve 11431144) till och med en framtida påve kallad Petrus Romanus. Under den sistnämndes pontifikat ska Rom drabbas av en katastrof och gå under. Detta kan tolkas som att själva staden Rom tvingas skatta åt förgängelsen, men även som att det endast är den romersk-katolska kyrkan som ska gå under.

Påveprofetian ska ha författats på 1100-talet av Sankt Malakias (omkring 10941148) som var ärkebiskop i Armagh på Irland. Dess latinska namn är Prophetia Sancte Malachiae Archiepiscopi de Summis Ponteficibus. Kritiker av profetian hänvisar till att medan förutsägelserna om påvarna fram till 1590 bär autenticitetens prägel, så är överensstämmelsen med verkligheten dålig avseende påvarna som kommer därefter. Detta skulle tyda på att dokumentet är en förfalskning som tillkommit under Arnold de Wions egen tid.

Profetians anhängare menar att Benedictus XVI är den näst siste påven före Petrus (Peter) Romanus ankomst då Rom eller den katolska kyrkan ska förstöras. Det är kanske värt att notera att en av de kardinaler som nämns som en tänkbar efterträdare till Benedictus heter Peter Turkson och kommer från Ghana.

Den som kan sin historia vet dock att de skandaler som avslöjats inom den romersk-katolska kyrkans ramar i vår tid ingalunda är något nytt. Kyrkans historia är fylld av krig, maktspel och intriger som inbegriper ett antal motpåvar, påvarnas babyloniska fångenskap i franska Avignon, avlatshandel, allehanda korruption och tvivelaktig moral. Just missförhållanden av detta slag var ju också orsaken till att den tyske munken Martin Luther på 1500-talet protesterade mot förhållandena i kyrkan och därmed gav upphov till reformationen.

Den absolut färgstarkaste berättelsen om kyrkliga oegentligheter gäller en påve som skulle ha visat sig vara kvinna när hon fick missfall efter två år på den påvliga stolen. Hon skulle ha varit född i England och valts till påve under namnet Johannes Anglicus sedan Leo IV avlidit år 855. I de historiska annalerna kallas hon ibland Johanna Papissa.

Historieforskningen avvisar dock mestadels uppgifterna om den kvinnliga påven som en skröna. Berättelsen har dock tidvis varit trodd, vilket väl kan tolkas som ett bevis för att allt inte alltid stått rätt till i Vatikanen.

Av Tommy Hansson

 

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".