Recension: Han lärde sig redan som barn att hata judar |

På senare år har antisemitismen återvänt till Sverige. Judar i Malmö vittnar om att det har blivit allt vanligare med angrepp och övergrepp. Att öppet visa sin judiskhet genom att bära kippa eller Davidsstjärna är för många förenligt med en stor personlig risk.

Det är inte längre någon större hemlighet att det här hänger samman med den stora invandringen av muslimer till Sverige de senaste decennierna, främst från Mellanöstern. Det här fenomenet urskuldas ibland av Israelmotståndare med att det bara är överhettade människor som är berättigat upprörda över Israels agerande i Israel-Palestinakonflikten.

517QWi36jzL._SX322_BO1,204,203,200_Den USA-baserade författaren Mark A. Gabriel menar i boken Islam and the Jews att denna antisemitism går mycket djupare än så, och att den till och med har rötter i islams tillblivelse. Mark A. Gabriel är en egyptier som konverterade till kristendomen som vuxen. Redan vid tolv års ålder kunde han recitera hela Koranen och blev senare filosofie doktor i islamisk historia och undervisade vid det berömda Al-Azar-universitetet i Kairo. Han har gett ut ett flertal böcker som behandlar islam, bland andra Islam and Terrorism 2002, Jesus and Muhammed 2004 och Culture Clash 2007.

 

Gabriel berättar att han under sin barndom och uppväxt i Egypten lärde sig att hata judar. Det var helt normalt i den miljö där han levde. Antisemitismen fanns på alla plan och nivåer i samhället och togs för given av alla. Det var aldrig någon som ifrågasatte allt det negativa som sades om judar.

Gabriel har studerat Koranen extra ingående vad gäller islams förhållande till judar och judendomen.

Han börjar med att berätta om islams första tid. Muhammed fick då enligt Koranen uppenbarelser av Allah (Gud) och i många av dessa spelade judar och judendomen en central roll. I dessa tidiga uppenbarelser fick Muhammed veta att judendom och kristendom baserades på tidigare uppenbarelser som Gud gett till profeter som Isak, Noak, Moses, Jesus och många andra. De dyrkar alltså samma gud, enligt Muhammed.

 

Men eftersom de kristna och judarna inte dyrkade honom på rätt sätt, så fick Gud skicka Muhammed för att rätta till det och förmå alla att återgå till den religion som Abraham hade. Muhammed påstod att han var den sista profeten och det försökte han enligt Gabriel övertyga judarna i Arabien om, men de köpte inte hans aspirationer.

Tvärtom hånade de honom och drev gäck med honom.

I Islam and the Jewsr vi berättat hur Muhammeds uppenbarelser ändrar karaktär. Först är de välvilligt inställda till judar och judendom som till exempel i sura 2:47 där judarna beskrivs som Guds utvalda folk, i 28:4-6 där de skyddades av Gud när de var i den egyptiska fångenskapen, att Gud hade valt ut profeter bland dem 5:20, 2:62 och 5:44 där de beskrivs som troende på Allah/Gud, men när judarna styvnackat vägrade att ansluta sig och acceptera Muhammed som profet, ändrades tonen och blev allt mer hård och hatisk. Judarna förföljdes i allt större utsträckning och till slut var Arabien judefritt. Alla var dödade, förslavade eller fördrivna.

 

Koranens kapitel/suror är som bekant inte ordnade i kronologisk följd ,utan efter storlek. Boken går inte att läsa från pärm till pärm. Detta löser muslimerna på så sätt att den senast tillkomna suran i ett ämne upphäver den tidigare genom så kallad abrogering eller nasikh som det heter på arabiska,

islams heliga språk. Så om det står något positivt om judar i en sura så upphävs det helt enkelt av de suror som kommer senare och hävdar motsatsen. Detta var inget påfund från Muhammed, utan av de uttolkare som långt efter hans död försökte hitta en lösning på alla motsägelser i Koranen.

Gabriel berättar att muslimer som lever i Väst , för att göra islam mer attraktivt i västerlänningars ögon, ofta framhåller Muhammeds tidiga uppenbarelser där han säger vänliga saker om judar. Detta gör de i full vetskap om att de då bryter mot abrogeringen, och varje muslim med basal kunskap om sin religion vet att det inte är tillåtet. Men det är okej för muslimer att säga så när de lever i minoritet bland oss i Väst. Huvudsaken är att de i hjärtat accepterar nasikh.

 

Författaren menar att muslimernas hat mot judar grundlades redan när Muhammed misslyckades med att värva judarna till sin nya religion. Ny och ny, cirka 7 procent av Koranen är mer eller mindre lyckade kopior av Bibeln och Toran. Muhammed blev besviken och hatisk på judarna, och då kom uppenbarelser som harmoniserade med hans besvikelse. Hatfulla uppenbarelser.

Judehatet har sedan troget följt islam genom alla århundraden och då och då har det blossat upp. Det finns flera historiska perioder, berättar författaren, då judar behandlades bättre men de är undantag. Det är känt att många judar nådde höga positioner i Kalifatet Cordoba på 1000-talet men få känner till att en muslimsk mobb straffade judarna just för att de var för så inflytelserika och mördade fem tusen av dem år 1066 i Granada.

 

Författaren påminner om att kristna inte har så mycket att yvas över heller. Pogromer där judar förföljdes och mördades har varit ett återkommande fenomen i Europa sedan medeltiden.

Skillnaden mellan de kristna och muslimska förföljelserna är enligt författaren att de kristna utförde sina illdåd i konflikt med Bibelns kärleksbudskap, medan muslimerna kan stödja sig på Koranen.

Till exempel i sura 5:82 där judar utmålas som islams värsta fiender, i sura 5:64 där judarna anklagas för att starta krig och i sura 4:157 där de anklagas för att ha mördat Messias (som är en muslimsk profet).

I en del suror förvandlas judar och kristna till apor för sitt trots mot Muhammed, 5:60.

Mest kända är kanske de så kallade svärdsverserna. I sura 9:29 kan man läsa: Döda dem som, trots att de fick ta emot en uppenbarad Skrift, varken tror på Gud eller den yttersta dagen. Den versen har IS tagit rejält fasta på ..

 

Hatet mot judar tar ordentlig fart igen när staten Israel grundas. Gabriel sammanfattar enkelt och överskådligt vad som hänt i regionen sedan dess. Israels existens är alltid hotad av de muslimska grannarna, där inte bara politiker utan även gemene man när och odlar ett djupt hat på religiösa grunder.

Gabriel menar att utsikterna till en förhandlingslösning i Israel-Palestinakonflikten är obefintliga, då det egentligen inte handlar om en politisk konflikt utan en religiös. Islams ståndpunkt i frågan är för evigt given i deras Koran. Palestina är inte i första hand ett politiskt styrt område utan ett muslimskt område som aldrig får lämnas över till fienden.

 

Islam and the Jews är en lättläst bok. Trots att den nu har ett dussin år på nacken är den fortfarande aktuell och läsvärd. Upplägget påminner lite om en lärobok. Det kan kanske sticka i ögonen på en del läsare när författaren i några kapitel resonerar utifrån sin kristna tro. Men de övriga kvaliteterna överväger med råge, inte minst för den som vill tränga in i Israel-Palestinakonflikten och förstå bevekelsegrunderna för att muslimer agerar som de gör.

Muslimernas hat mot judar förklarar kanske också varför Mein Kampf har sålts och fortfarande säljs i så stora upplagor i arabländerna.

Islam and the Jews, Mark A. Gabriel, Front Line 2003.

Arvid Klegg