KRÖNIKA: Vem blir nästa trasdocka?

En sommar spelade de rumänska tiggerskorna huvudrollen i vårt liv. När lille Aylans livlösa kropp spolades upp på en badstrand ja, då räckte inte kärleken till åt alla. Och på golvet växer nu högen av bortkastade trasdockor.

Är det fler än jag som känner ett styng av sorg i hjärtat, varje gång vi passerar raderna av tappra rumänska tiggerskor som funnit en plats att sitta på i ett gathörn i någon av landets alla kommuner?

I ur och skur sitter de där. I händerna håller de en liten pappersmugg. För inte så länge sedan när jag spatserade runt i folkvimlet, tittade de rumänska tiggerskorna nyfiket mot mig. De bad glatt om en slant eller två. En liten gåva från en medmänniska som kan betyda att de får en tallrik mat på bordet och somna in på natten utan en mage som bullrar högt för att den är alldeles tom. På sistone har jag märkt att någonting har hänt. När jag söker tiggerskornas blickar så vänder de inte längre sina ansikten mot mig. Förut fanns glädjen i deras blickar. Hoppet om en bättre framtid lyste i ögonen. Men inte längre. Någonting fattas dem.

Inombords mig gnager en känsla av att någonting inte står rätt till. Sorgset tittar tiggerskorna ned mot marken. Inte en min rör sig i deras ansikten. De ser övergivna ut. En gång i tiden fick kampen om ett bättre liv tiggerskorna att bege sig, tillsammans med sina familjer, från det fattiga Rumänien genom Europa till trygghetens högborg: Sverige. Här skulle allt bli bättre.

 

I Sverige fick de spela huvudrollen i godhetsmaffians liv. Operasångerskan Malena Ernman sjöng i falsett i takt med regeringens rådgivare Henrik Arnstad. Detta för att brännmärka varje oliktänkare i pannan med fascistrasistnazist. När orden tog slut kom den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt till deras räddning. Han fyllde på vårt ordförråd genom att använda bitterfitta i ett alldeles nytt språkligt sammanhang.

Myten om att rumänska romer kidnappade små barn och sålde dem för en hacka i hemlandet stämde inte alls, fick vi höra. Ordningsmakten stod handlingsförlamade inför faktumet att tältläger växte upp som svampar ur jorden och som om inte det räckte så ockuperade rumänska romer också svenskarnas bostäder. Utan att någon gjorde någonting åt det. Att rumänska romer i hög grad ägnade sig åt åldringsrån och organiserat ficktjuveri maskerades av landets ordningsmakt eftersom etniska markörer inte fick användas när polisen rapporterade om nya händelser.

 

En del höjde förstås på ögonbrynen åt att kopparstölderna ökade i samma omfattning som landets järnvägar drabbades av oförklarliga kontaktfel, som i sin tur orsakade tågkaos i hela landet. Men experter lade skulden på svenska pundare som av tradition ägnade sig åt kopparstölder. Vi matades av dåvarande migrationsministern Erik Ullenhag (FP) med myten om att de rumänska tiggarnas släktingar, svenska romer, minsann byggt välfärden i Sverige. Landets dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (M) gav sig ut i debatten och lovordade de rumänska tiggarna som arbetskraftsinvandrare. En ny sorts arbetskraftsinvandrare.

I Stockholms stadshus fick den rödgrönrosa majoriteten upp ögonen för att de rumänska tiggerskorna förökade sig som kaniner i Sverige. Det var ju inte så kul. I ett hafs plockade politikerna ihop ett program för att informera om säker sex bland de rumänska tiggarskarorna i den kungliga huvudstaden. Ett smart drag visade det sig. Nu kunde ingen säga att det var en annan typ av tvångssterilisering. Någonting som tidigare hade praktiserats av socialdemokratiska regeringar mot den svenska folkgruppen romer. Upplyfta till himmelen av godhetseliten fann sig de rumänska tiggarskarorna tillrätta i lugn och ro i Sverige.

 

Allt verkade så ljust och lovande. Men så en vacker dag i början av september förändrades allt. En livlös barnkropp spolades upp på en strand i Turkiet. En bild på 3-årige Alan Kurdis kropp spred sig som en löpeld i medier runt om i hela världen. En propaganda-apparat som världen aldrig skådat sattes igång. För runt bilden av den livlöse Alans kropp samlades regim-medierna, kulturpersonligheter, politiker, företagsledare och gräsrotsaktivister i en gemensam aktion. Tillsammans drev de på en opinion som syftar till att öppna upp Europas redan vidöppna gränser för en ännu större invandring från Nordafrika och Mellanöstern.

Att lille Alan, hans mamma och syskon dött på båtfärden där Alans pappa tjänat grova pengar på medresenärernas olycka spelar ingen roll. Inte heller betyder lille Alans sista gnutta av mänsklig värdighet någonting. Nämligen rätten att efter sin bortgång få bli ihågkommen av världen under det namn han lystrade till under sin korta vandring på jorden: Aylan Sheni.

 

Samma dag som lille Aylan uppenbarar sig på vår himmel, samma dag föll de rumänska tiggerskorna i onåd hos godhetsmaffian som burit dem vid sin famn. När kärleken inte räcker till för alla ja, då får de rumänska tiggerskorna finna sig i att bli bortkastade. Likt trasdockor.

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".