Recension: Muslimerna delar judehatet med nazisterna |

Bokläsandet har minskat under många år och intäkterna från bokförsäljningen med det. Ett säkert kort för en del förlag är att ge ut böcker om Andra världskriget. Elaka tungor säger att det är bara män 50+ som köper dessa tjocka och innehållsrika volymer där ingen detalj lämnas osparad. Hakkorset och halvmånen är en bok som platsar i detta fack bara genom att ha med ordet hakkors i titeln.

När Andra världskriget väl var slut så var det bistert i Tyskland, inte minst för de arbetslösa officerarna och så klart för de gamla nazisterna som var utestängda från allt. När det var som allra kärvast decenniet efter kriget så sökte sig nazister, krigsveteraner och diverse lycksökare till Mellanöstern för att få en fristad och en utkomst. Men ju mer åren gick så behövdes allr fler i återuppbyggandet av det härjade Tysklands båda stater. Synder förläts och de kunde återvända hem.

När dessa tyskar kom till Mellanöstern togs de emot av folk som inte fördömde dem som man gjorde i resten av världen. Tvärtom beundrade man dem för den militära förmåga de visat under kriget. Framförallt mot de hatade engelsmännen. Många muslimer hade förgäves hoppats på en tysk seger.

 

En del av dessa tyska emigranter anställdes av den egyptiska krigsmakten i hopp om att de skulle få den egyptiska militären att bli stridsduglig.

Niclas Senneteg skildrar i boken Hakkorset och halvmånen hur tyska militära B-figurer under några år gjorde ansträngningar för att få den egyptiska krigsmakten slagkraftig mot den nya fiende de fått på halsen Israel. För kriget 1948 mot den nya staten Israel hade avslöjat den egyptiska krigsmaktens oförmåga. Något som säkert är okänt för de allra flesta är att tyska ingenjörer höll på med en satsning på raketer som skulle ge Egypten ett segervapen. Av detta projekt bidde det en tumme.

Det ska inte stickas under stolen med att Hakkorset och halvmånen stundom blir riktig trist läsning och blicken söker sig rastlöst över sidor utan större intresse för en allmänhistoriskt intresserad läsare. Sennerteg måste ha lagt ner ett omfattande arbete på att få fram alla dessa fakta i detaljformatet. Problemet är att det ordas så mycket om helt ointressanta skeenden som aldrig skulle få någon som helst betydelse. Det hade kanske varit värt att nämna i en bisats, men knappast flera sidor och ibland värre än så.

 

Kill your darlings uppmanar man ofta författare som har för mycket barlast och det rådet borde Natur & Kulturs redaktörer ha gett Sennerteg. För bara riktiga historienördar kan finna ett nöje i att sluka alla dessa detaljer. En hårdför bantning hade lyft boken.

För boken innehåller en hel del guldkorn som trots allt är värda att lyfta fram. Det är när författaren gräver i historien och hittar förklaringen till den tyskvänliga inställningen bland flertalet araber i den här delen av världen. Upprinnelsen till det omfattande judehatet finns i islams tillblivelse. I Koranen framställer Muhammed judarna på ett sätt som inte kan kallas annat än antisemitism. Detta judehat har överlevt i århundraden och muslimerna upptäckte redan på 1930-talet att de delade detta hat med de tyska nazisterna. Deras hat hade olika historisk bakgrund, muslimernas ett religiöst hat och nazisternas ett rasistiskt. Dessa olika hat menar Sennerteg har smält samman till den hatbild som vi möter hos så många i Mellanöstern i dag.

 

Andra historiker har skildrat hur bosniska och albanska muslimer lät värva sig till Waffen-SS och hur stormuftin i Jerusalem samarbetade med Hitlerregimen, men i Sennertegs berättelse får vi mer kött på benen till om varför nazister och muslimer blev så goda vänner. Det visade sig att de hade så mycket mer än judehatet gemensamt: lydnad, disciplin, självuppoffring, hårdhet mot fiender, antikommunism och hyllandet av kampen.

De få namnkunniga egyptier från modern tid som de flesta svenskar känner till är presidenterna Gamal Abdel Nasser (1956-1970) och Anwar Sadat (1970-1981), och båda dessa herrar samarbetade med tyskarna under kriget i hopp om att driva ut britterna. Den judiska minoriteten (45 000 människor) förföljdes på ett sätt som inte stod de tyska nazisterna efter; deras företag exproprierades, deras förmögenheter och företag svartlistades och beslagtogs, de avskedades och förbjöds att arbeta inom vissa yrken och många spärrades i åratal in i fängelser.

 

I Syrien var Hitler en populär figur. På 1930-talet samlades stora skaror på kaféerna för att lyssna på Hitlers tal, och Mein Kampf blev en bestseller och den säljs fortfarande i boklådorna i Damaskus och Kairo och runt om i den islamska världen. En annan klassisk bok som sprider judehat är falsariet Sion vises protokoll och den lästes enligt författaren av självaste Nasser. Boken handlar om en judisk världskonspiration och sådana idéer delar muslimer märkligt nog med både nationalsocialister och revolutionära kommunister. De sistnämnda kallar det hatet för antisionism.

Sennerteg granskar den omfattande antisemitismen i Mellanöstern i bokens senare kapitel och man behöver inte köpa alla hans slutsatser för att det ska vara läsvärt. Det är som den pollett som saknats till slut trillar ner.

Med muslimernas omfattande folkvandring till Väst så kommer deras antisemitiska åsikter oss in på livet och vi påminns om dem. Huruvida den är religiös eller politisk kvittar nog lika för dem som utsätts för den.

Hakkorset och halvmånen, Niclas Sennerteg, Natur och Kultur 2014.

 

Arvid Klegg