Global terror: Frankrikes islamiska problem

Trots den växande utmaningen från islamisk terrorism vägrar Frankrike att ta itu med problemet, och premiärminister Manuel Valls är en ensam röst i sina försök att tala om sammandrabbningen mellan civilisationer.

Sedan början av året har Frankrike upplevt en högre grad av islamisk terrorism, med slakten på Charlie Hebdo och i butiken Hyper Cacher. Ändå är man här märkligt ovilliga att tackla det fenomen som hotar hela Europa.

Tidigare har islamisk terrorism mestadels, men inte bara, riktats mot judar. Mohammed Merah hade mördat två franska soldater och skadat en tredje innan han mördade judiska barn och lärare i Toulouse.

Den franska säkerhetstjänsten arbetar dygnet runt för att förhindra fler attacker, men har mycket liten framgång. Helt nyligen förhindrade de en storskalig attack mot landets sårbara kyrkor.

Men med de radikala organisationer som arbetar inom de stora muslimska samhällen som finns överallt nu, och med en muslimsk befolkning som beräknas uppgå till sex miljoner, har säkerhetstjänsten fullt upp.

 

Den franska regeringen har valt en ganska slingrig inställning till problemet och satt upp ramar för dialog med landets muslimska minoritet eller, för att vara mer exakt, med dess religiösa ledare. Det första mötet hölls i Paris 14 juni under ledning av premiärminister Manuel Valls och hans inrikesminister Bernard Cazeneuve med cirka 150 muslimska digniteter under ledning av Dalil Boubakeur som är president för Franska rådet för den muslimska tron, vars tillblivelse stöddes av dåvarande presidenten Nicolas Sarkozy.

Rådet har totalt misslyckats med att leva upp till sina mål nämligen att stödja dialog med icke-muslimer och ta itu med islamisk terrorism och har därför tappat mycket i prestige.

Under flera seminarier ombads ledarna att formulera sina krav, och de bad då om mer skydd för sina moskéer, starkare åtgärder från regeringen mot det de kallar islamofobi, byggandet av fler moskéer 5 000 nämndes liksom mer värdsliga ting som större stöd för halalkött och en särskild skatt på detta kött i syfte att finansiera byggnader och andra samhällsbehov.

Angående halalköttet sa inrikesministern att eftersom Frankrike är ett sekulärt land kan man inte göra så, men att man skulle se vad man kan göra angående moskébyggen samt högre säkerhet för moskéer och annan infrastruktur.

 

En av deltagarna föreslog att man kan förvandla kyrkor till moskéer, men möttes av ett sådant ramaskri att han snabbt drog tillbaka det. Men biskopen i staden Évry gick ut och sa att han hellre såg att en kyrka blev moské än restaurang. Denna beredvillighet att avstå från sekelgamla traditioner fick många ögonbryn att höjas.

Känsliga ämnen som problemet med islam i Frankrike, islamisk terrorism, radikalisering av muslimska ungdomar och det faktum att hundratals av dem har anslutit sig till Islamiska staten diskuterades inte enligt organisatörerna för att inte såra det muslimska samfundet.

Än värre var att man inte alls nämnde antisemitism, ett av Europas stora problem i dag. Det ökande antalet antisemitiska attacker i 2000-talets Frankrike har fått fler och fler judar att fly ett land där judar har bott i mer än tusen år, ändå vägrar Frankrike konsekvent att erkänna den muslimska antisemitismen, precis som den förnyade kristna antisemitismen.

 

Bara några dagar efter att mötet (som ska hållas igen 2016) avslutats, kom en person vid namn Yassin Salhi med sitt bidrag till dialogen. Efter att han huggit huvudet av sin arbetsgivare hängde han upp huvudet mellan två flaggor med Shahada-budskapet den muslimska trosbekännelsen Det finns ingen annan gud än Allah och Muhammed är hans profet på stängslet till den fabrik som han i sista minuten hindrades från att spränga. Han lyckades publicera en selfie på sig själv med det avhuggna huvudet på sitt WhatsApp-konto och skicka det till en vän i Syrien.

Intressant nog rusade president François Hollande iväg till medierna efter den makabra upptäckten, och undvek att använda ord som islam och islamisk terrorism, och nämnde inte heller den arabiska inskriptionen på flaggorna.

Det blev i stället upp till den karismatiske Valls att djärvt förkunna för Europé 1 radio att Frankrike står under ett strategiskt hot som måste tacklas.

Vi befinner oss i ett civilisationernas krig, sa han.

Han smädades omedelbart av många medlemmar i hans eget socialistparti och sattes vid skampålen i medierna. Detta trots att han redan i kölvattnet av attackerna i januari sa: Vi är i krig med terrorism och radikal islam, och bad om 100 miljoner euro för att bekämpa terrorismen.

Tråkigt nog gjordes mycket lite förutom att ordna det dialogmöte som nämndes ovan.

 

Vänstern i Frankrike insisterar fortfarande på att låtsas att det är muslimerna som är den islamiska terrorismens främsta offer. Och regeringen fortsätter vägra se att problemets kärna är radikal islam och den sympati den har från inte bara landets muslimer utan även från de vänsterextrema. I medierna och i vissa akademiska kretsar hävdar man att en liten extremistiskt islamisk minoritet är ansvarig för all slags terrorism, som de menar är emot islams värderingar.

Samtidigt vet de högsta religiösa auktoriteterna inom islam, på andra sidan Medelhavet, bara alltför väl att islam som den lärs ut på skolor och universitet över hela den islamiska världen och särskilt på Al-Azhar-universitetet och stora saudiska universitet, utgör problemets kärna något de försöker ta itu med.

 

Sharia och dess källor Koranen, sunna och traditionerna från Muhammeds och hans krigares liv är den verkliga grunden för attackerna mot Väst, precis som de är den verkliga grunden för den självutnämnda Islamiska statens gärningar.

Bland de högst lärda inom islam pågår enormt mycket självrannsakan. De försöker desperat hitta ett sätt att eliminera några av de mest extrema texterna i den läroplan som under århundraden har förblivit oförändrad.

Till denna dag är det bara en enda man som gjort något åt det. President Abdel Fattah al-Sissi i Egypten har satt igång en omfattande översyn av skolböcker för att ta bort uppmaningar till jihad och extremism, en åtgärd som Frankrike vars motto är Frihet, jämlikhet och broderskap skulle göra klokt i att efterlikna, till och med följa.

 

Zvi Mazel är ledamot i The Jerusalem Center for Public Affairs, och israelisk före detta ambassadör i Rumänien, Egypten och Sverige.

 

Artikeln publicerades först på engelska i Jerusalem Post.

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".