Journalisterna försöker sopa igen sina spår

I takt med Sverigedemokraternas framgångar i opinionsmätningarna börjar journalisterna inse vartåt det barkar. Flera framträdande kolumnister har plötsligt insett behovet av att tala om Sveriges extrema invandringspolitik. I själva verket försöker de sopa igen sina spår, för att senare kunna låtsas att de minsann alltid velat tala om det onämnbara.

Wolfgang Hansson och Lena Mellin på Aftonbladet, KG Bergström och Anna Dahlberg på Expressen är bara några av dem som försöker rädda sina karriärer nu när de ser att skutan är på väg att vända att svenska folket har fått nog av invandring och att SD inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att bli Sveriges största parti.

Wolfgang Hansson skrev i sin Aftonbladet-blogg 28 maj att Sverige är alltmer avvikande i Norden. Han konstaterar att alla våra grannländer drar ner flyktingmottagandet och att det nordiska gemensamma kittet spricker och vittrar sönder. Visserligen påstår han sig på slutet beklaga att våra nordiska grannar inte gör som vi, men bara det att han skriver att Sverige kommer att följa efter och inte leda är ett tydligt tecken på att han förstått. Om än motvilligt.

 

Dagen därpå, 29 maj, skrev hans Aftonbladet-kollega Lena Mellin (som alltid hamnar högt upp på listor över Sveriges viktigaste opinionsbildare) en krönika om det faktum att SD nu är näst största parti bland manliga väljare. Hon konstaterar att det är hög tid att de andra partierna frågar sig vad de gör för fel. Visserligen låtsas Mellin själv inte förstå vari felet ligger, utan uppmanar 7-klövern att samla sina skarpaste hjärnor och friaste tänkare och skicka dem till ett fridfullt ställe.

Men bara det att Mellin konstaterar att 7-klövern gör fel och att SD gör rätt eftersom de växer så det knakar, är ett tydligt tecken på att hon förstått varåt det barkar.

 

I Expressen gick KG Bergström 30 maj ut i hård kritik mot S-kongressen som valt att inte debattera Sveriges ödesfråga (min formulering]. Han skriver:

När Sveriges största parti har kongress är landets just nu känsligaste politiska fråga tabu. Motioner om invandringen behandlas inte. Bergström konstaterar att såväl S som M förr om åren haft en restriktiv invandringspolitik och påminner om regeringen Carlssons Luciabeslut 1989 (där all invandring utom FNs kvotflyktingar stoppades), men att båda nu hamnat i händerna på Miljöpartiet.

Han konstaterar också det som alternativa medier i flera år skrivit om att de invandrare som kommer till Sverige inte är raketforskare utan i de flesta fall extremt lågutbildade och därför är i princip omöjliga att sysselsätta på vår arbetsmarknad.

 

Samma dag skriver Anna Dahlberg på Expressens ledarsida I Sverige är vi rädda för sanningssägare. Hon konstaterar att duktiga pålästa experter, debattörer och skribenter som Tino Sanandaji, Per Gudmundson och Magnus Ranstorp är non grata i den inhemska debatten, medan de ofta anlitas och refereras till av utländska regeringar och medier.

Anna Dahlberg:

Vad säger detta om Sverige? Den norske författaren Karl Ove Knausgård liknade nyligen Sverige vid cyklopernas land. Vi söker inte sanningen som den är, menade Knausgård, utan sådan som den bör vara en tillrättalagd version. Jag tror att det ligger mycket i den iakttagelsen. Det gemensamma för personer som Sanandaji, Ranstorp och Gudmundson är att de skriver om känsliga ämnen och berättar precis som det är, utan några omskrivningar.

 

Jag kan inte annat än välkomna dessa skribenter till verkligheten. Det jag inte kommer att förlåta dem är att de själva är högst ansvariga för att Sverige ser ut som det gör. De kan inte skylla på politikerna för sanningen är att dessa dansar efter mediernas pipa. De få politiker som vågat gå ut och tala om volymer, exempelvis Tobias Billström, den moderate migrationsministern som ledde en arbetsgrupp inom M som skulle utreda hur invandringen till Sverige kunde minska. Han fick löpa gatlopp i medierna och hudflängdes för att han använde det fula ordet volymer.

Undrar hur det gick med hans arbetsgrupp? Kanske dags att återuppliva den om nu Moderaterna inte vill se sig omsprungna av Sverigedemokraterna som landets näst största parti