De verkliga islamofobernas dilemma

I takt med att islam växer i Sverige, börjar debatten och kunskapen om islam spridas till folket. Det är alldeles för sent, vi borde fått lära oss vad islam är för årtionden sedan, innan rörelsen fått alltför stor fäste i vårt land. Islam är nämligen en rörelse, mer jämförbar med extrema sekter än med någon religion.

Islam bedriver, som alla rörelser gör, en skicklig och målmedveten marknadsföring för att få fler medlemmar. Men islam har ett enormt försprång, rörelsen har utveckat sin metod under 1400 år, och vi har inte ens börjat förstå vidden av den.

Inom islam finns begreppet dawah, vilket är den islamiska termen för att kalla till islam. Da´wah innebär att islams ledare, da´wah-ister (islamsäljare) och lärjungar (vilket enligt islam är alla följare av islam) alltid ska övertyga oss otrogna om islams förträfflighet. Islam ska säljas in. Det finns till och med speciella dawah-moskéer och dawah-kongresser för att utveckla försäljningstekniken.

 

I Norrköping hölls en kongress förra året. Norrköpings Tidningar skrev om den:

Dawa-rörelsen hyr i helgen Himmelstalundshallen och omkring ettusen muslimska män från hela Skandinavien väntas dit. Kvinnor är portförbjudna.

Da´waister är ute på gator och torg för att sälja in islam, jag har själv stött på dem. Det finns mängder med information på internet, googla, läs och se, bland annat finns denna video från Göteborg som visar da´wa-ister i full aktion:

 


I denna ser vi hur da´wah praktiseras, det är som att se vilken ung mobilabonnemangssäljare som helst i aktion:

 

 

 

En docent och lärare i religionsfrågor vid Malmö högskola, Aje Carlbom, beskrev i tidningen Dagens Samhälle, som läses av politiker samt chefer i kommuner och landsting, da´wah:

Swedish United Dawa Center (SUDC) missionerar såväl på gator och torg som på internet. De uppmanar blivande anhängare att sprida islam genom att lära sig en speciell säljteknik som går ut på att kontrollera konversationen och undvika svåra situationer.

Ett exempel på dawah är en artikel i webtidningen Nyheter24, där artikelns unga, kvinnliga och slöjbärande författare glorifierar islam genom att försvara slöjan. Syftet med artikeln är naturligvis att plädera för islam, och visa hur bra islam är.

Ur artikeln:

När människor tänker på islam i allmänhet och muslimska kvinnor med slöja i synnerhet, så går tankarna oftast till Iran, Saudiarabien eller något annat land som är strängt islamiskt. Länder där staten tvingar en viss religion på människor. Något sådant kommer inte att vara accepterat från vår sida. Inom islam är tvång förbjudet och helt oaccepterat.

 

 

Det är en ren lögn, enligt islam ska alla leva efter islam och dess lag sharia. Det är till och med fastslaget i de dokument som undertecknades av samtliga medlemmar (57 st) i de muslimska staternas organ OIC. Dokumenten undertecknades 1990 i Kario, och kallas därför Kairodeklarationen.

I ytterligare en artikel, även den författad av unga kvinnor i slöjor, försvaras islam, låt oss se på en del ur texten:

Kvinnan var under den tiden en ren förbrukningsvara, männen hade mer än gärna flera kvinnor i hemmet och kvinnans enda uppgift var att tillfredsställa mannen. Det ansågs skamligt att föda flickor, de begravdes levande och behandlades värre än boskap. Kvinnorna hade inga rättigheter alls: ingen arvsrätt, rösträtt, rätt att vittna, tjäna egna pengar eller äga något.

 

 

Sådan är kvinnans lott i stort sett i de muslimska samhällena än i dag, det är faktiskt så att islam förtycker kvinnor. Vad sägs om detta:

En man får ha fyra hustrur.

En man får ha sexslavar.

En man får fullborda äktenskap (ha samlag) med en flicka då hon fyllt nio år.

En kvinna som våldtagits måste ha fyra vittnen som betygar att våldtäkten begåtts.

En kvinna SKA tillfredsställa sin man sexuellt på mannens begäran.

En kvinna som inte lyder sin man får piskas lätt.

Det är ett axplock ur islams regler och lagar (sharia) som gäller kvinnor, och vi ska minnas att sharia gäller alla människor i hela världen (även icke-muslimer) enligt Kairodeklarationen!

 

Gällande klädseln är den historiska bakgrunden följande:

Männen fick ha sexslavar, det kunde vara flickor och kvinnor som tagits från fiender (vilket än i dag är tillåtet).

Våldtäkter av dessa slavar var naturligtvis vanligt förekommande (vad hade de annars sexslavar till?)

För att de muslimska kvinnorna inte skulle utsättas för detsamma blev de beordrade att bära huvudklädnad.

Därifrån stammar synen att flickor /kvinnor utan slöja (hijab) eller annan kyskhetsbeklädnad är lovliga sexpartner mot sin vilja, och att muslimska kvinnor är mer ärbara. Slöjan är på det viset en uniform för ideologin islam, vars Kairodeklaration och Ammanbudskap sopar FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna under mattan. Enligt islam ska alltså alla människor leva efter sharialagar, det är vad islams Kairodeklaration säger.

 

Slöjan är i vårt moderna samhälle utan funktion, snarare är det så att slöjan segregerar flickor och kvinnor enligt gammal islamsk syn: slöjan är ett skydd mot våldtäkter, men obeslöjade flickor anses därför vara lovliga objekt och är därför otrygga och utsatta.

Naturligtvis ska alla flickor och kvinnor vara fredade mot våldtäkter, frågan vi bör ställa oss är: Ska alla av kvinnligt kön tvingas bära slöja (islam) eller ska alla av kvinnligt kön slippa slöja och ändå kunna känna trygghet (vår samhällskultur)?

I webbartikeln anklagas vi för att vara obildade i vårt tankesätt. Författarna utgår från islams tankesätt, där vår värdsliga utbildning är förbjuden (den är boko haram, vilket en av de muslimska terroristgrupperna tagit som sitt namn), endast islams gudomliga budskap får läras ut. Det är faktiskt så att författarna, liksom det stora flertalet i världen, är indoktrinerade eller lurade att tro på islam. Eller så praktiserar de medvetet dawah. Det är värt att notera att de tre unga författarna är politiskt aktiva, frågan är: Vilken politik vill de bedriva? Islam, kommunismen eller demokrati?

Islams största fiende är kunskap, därför är världslig kunskap boko haram. Mullor och imamer (vilka är de verkliga ledarna inom islam) vill naturligtvis just därför hålla folket okunnigt. I en artikel jag skrev berörde jag att kunskapsbrist är islams styrka (ett okunnigt folk är lätt att manipulera och styra), men samma kunskapsbrist kan fyllas med kunskap, och är därmed ett hot mot islam (kunskap hos folket är hot mot alla former av diktatur).

 

När saklighet och kunskap används i debatter om islam, kommer ofta de osakliga motargumenten upp:

Ni är islamofober.

Ni hatar muslimer.

Som vanligt är det värdeladdat (ordet hatar), svepande svammel (vem känner alla muslimer på jordens yta?) och osakligt. Vi talar inte om muslimer, vi talar om islam. En kort sammanfattning:

Islam är ur ideologisk synpunkt diktatur (Kairodeklarationen och sharia visar det tydligt).

Islams politik formas ur den ideologin.

Islam är förpackad och presenterad i religionens omslag.

För att förstå detta måste vi informera om och debattera islam.

De som inte vill eller vågar tala om islam, är de verkliga islamofoberna.

Se hur islamofober (vänstern) argumenterar här, det är faktiskt lite gulligt.

 

 

 

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".