Arabvärlden: Egyptens farliga dödläge

Trots alla hans ansträngningar för att bekämpa islamisk terror och uppror, har president Sisi ännu inte uppnått de resultat som behövs för att förhindra att landet glider tillbaka i anarki och kaos. Den egyptiske presidenten Abdel Fattah al-Sisi kämpar för sitt lands överlevnad och sin egen.

Den islamiska terrorismen avtar inte, vilket hämmar de livsviktiga ansträngningarna för att få till stånd ett bättre liv för egyptierna genom en återupplivad ekonomi och politisk stabilitet. Sisi vet att han snart måste visa resultat, för att förhindra att landet glider tillbaka i anarki och kaos.

Trots att armén gjort allt den kan för att bekämpa det islamiska upproret i Sinai, finns inget slut i sikte. F 16-plan och Apache-helikoptrar deltar i kampen, säkerhetsstyrkor har dödat eller skadat hundratals terrorister, förstört deras tillhåll och träningsläger men nya dyker hela tiden upp.

Ansar Bayt al-Maqdis [Husets Försvarare eller Jerusalems Försvarare] beväpnade män, som har svurit trohet till Islamiska staten, fortsätter sina våghalsiga räder mot polisstationer och andra säkerhetsmål som orsakat många döda och svåra skador.

 

I en räd 14 april skadades chefen för den centrala polisstationen i El-Arish; gärningsmännen lyckades fly.

I alla avseenden har situationen nått ett dödläge, men armén har lyckats hålla kvar terroristerna i den norra delen av Sinaihalvön och hindrat dem från att utöka sina aktiviteter söderut och till Suezkanalen där de kunde ha orsakat outsägliga skador på ekonomin och säkerhetsinfrastrukturen, samt allvarligt ha undergrävt allmänhetens förtroende.

Men fortfarande äger sporadiska terrorattacker rum i Kairo och andra delar av landet.

Bomber exploderar, dödar och lemlästar; kraftledningar sprängs. Ett antal terroristgrupper är inblandade, från Ansar Bayt al-Maqdis och de så kallade Egyptens soldater, till det allestädes närvarande Muslimska brödraskapet; många av dess medlemmar har gripits, deras ledare dömts till döden även om ingen ännu har avrättats men de fortsätter demonstrera mot regimen (om än i minskande skaror).

I Jemen är Iranstödda Houthi-stammar redo att ta över det strategiska Röda havet-sundet och därmed hota den fria passagen genom Suezkanalen en påminnelse, om nu en sådan behövdes, om det faktum att islamisk terrorism inte känner några gränser.

 

Fåfängt försökte den egyptiske presidenten övertyga den USA-ledda koalitionen om att Islamiska staten kommer att utvidga sin verksamhet till hela Mellanöstern. Men den amerikanske presidenten Barack Obama vill inte erkänna att det finns en regional och internationell dimension inom IS.

Fakta är att Islamiska staten skickar terrorister och vapen till Ansar Bayt al-Maqdis på Sinaihalvön från Libyen, där det finns obegränsad tillgång till båda delar. Det spelar ingen roll hur många gerillasoldater som tillfångatas eller dödas av den egyptiska armén fler och fler kommer genom den stora bergiga ökenregionen, längs den 1 200 kilometer långa gränsen mellan de två länderna.

Och så har vi Gaza, där terroristerna kan finna skydd, omgruppera sig och träna, och där nya vapen kan testas.

 

Kairo försöker desperat skära av Sinaihalvön från Gazaremsan. Rafah-gränsövergången är för det mesta stängd, och när den öppnar är det under strikt övervakning av egyptiska myndigheter. Mer än 2 000 smuggeltunnlar har förstörts och en kilometerlång rensad zon har upprättats, vilket fått till följd att tusentals familjer ryckts upp med rötterna.

De har fått kompensation men förbittringen är stor, och folkomflyttningen har lett till utbredda fördömanden från mänskliga rättighetsgrupper.

Mot denna bakgrund överväger regimen att utöka zonen till fem kilometer, och bestraffa byggandet av smuggeltunnlar med livstids fängelse. En domstol i Kairo har förbjudit Hamas-aktiviteter i Egypten, och en annan har förklarat Hamas en terroristorganisation men regeringen har överklagat detta beslut för att kunna fortsätta dialogen med Gazaledarna om den palestinska frågan.

 

Hotet från de iranska Houthi har fått Sisi att uppmana till bildandet av en enig, arabisk snabbinsats. Saudiarabien har uppmanat sina grannländer att bilda en koalition mot rebellerna i Jemen som hotar dess gräns i söder, och höll på att ta kontroll över den strategiska hamnen i Aden.

Trots att bildandet av en arabisk enhet beslutades vid ett toppmöte i Sharm el-Sheikh förra månaden, kommer det inte bli lätt att genomföra den. Länder som Libanon och Irak har varnat för att de inte kommer att tillåta någon överträdelse av sin suveränitet; en del Gulfstater och Jordanien har varit mer tillmötesgående och möten mellan arméernas överbefälhavare är inplanerade.

Problemet är att dessa länder inte är pigga på att riskera sina trupper i en markoperation i grannländerna. Arméer är det traditionella försvaret för arabiska regimer; en misslyckad intervenering utanför landets gränser skulle kunna innebära arméns undergång. Men eftersom Väst är i stort sett ointresserat av vad som händer, har Sisi och hans allierade kring Gulfen inget annat val än att enas mot det gemensamma hotet från islamisk terrorism oavsett om den kommer från sunni- eller shiamuslimer.

 

På hemmafronten har Sisi lanserat en rad imponerande projekt en ny kanal som ska löpa parallellt med den gamla för att möjliggöra samtidig passage i båda riktningarna, och därmed fördubbla intäkterna; en industriell, kommersiell och turistzon mellan de två kanalerna längs 3 000 kilometer moderna vägar. Kanske är hans mest ambitiösa projekt en ny administrativ huvudstad öster om Kairo, till en kostnad av uppskattningsvis 45 miljarder dollar. Arabstaterna har mobiliserat vid hans sida och lovade miljarder dollar vid ett särskilt ekonomiskt toppmöte förra månaden; internationella grupper har visat intresse för några av projekten en viktig seger för den hårt ansatte presidenten.

Men Egyptens inhemska problem befolkningsexplosion, analfabetism som leder till utbredd arbetslöshet och bestående fattigdom, samt en korruption av episka mått gör inte Sisis uppgift lättare.

Han efterlyser också reformer av islam genom att rensa bort dess extremistiska diskurs, och har redan instruerat utbildningsdepartementet att eliminera extremistiskt material som uppmaningar till jihad och attacker mot andra religioner.

 

Samtidigt är den politiska situationen fortfarande oklar och allmänna val skjuts ständigt framåt, enligt uppgift på grund av oklarheter i vallagen.

Faktum är att presidenten inte har kunnat få ihop ett tillräckligt stort block för att säkra sin valseger, medan Muslimska brödraskapet trots bannlysningen och andra islamiska partier fortfarande kan uppbåda ett betydande röstetal.

Kan Sisi vinna alla sina slag? Hur länge kommer det egyptiska folket att vänta på de välbehövliga ekonomiska förbättringarna? Egypten vandrar ensamt, och väntar fortfarande på att Västvärlden ska förstå att Kairo är deras bäste allierade mot den växande terrorvåg som nu kluckar mot dess stränder.

 

Artikeln publicerades ursprungligen i Jerusalem Post.

 

 

Zvi Mazel, medarbetare vid The Jerusalem Center for Public Affairs, är före detta israelisk ambassadör i Rumänien, Egypten och Sverige.