Sverige-Saudiarabien eller realpolitikens triumf |

Margot Wallström, Sveriges energiska utrikesminister, försökte tackla Saudiarabien angående mänskliga rättigheter och fick den hårda vägen lära sig några basala fakta om Mellanöstern. I själva verket kanske hon måste avgå för att lugna ner situationen, skriver Zvi Mazel, före detta israelisk Stockholmsambassadör.

Driven av rättfärdig indignation fördömde Wallström den hårda domen mot Raef Badawi, en saudisk bloggare som för att ha förolämpat islam dömdes till livstids fängelse och 1000 piskrapp. Domen är förstås chockerande, men den speglar det faktiska tillståndet för mänskliga rättigheter eller rättare sagt bristen på mänskliga rättigheter inte bara i Saudiarabien, utan i alla muslimska länder. En situation som kategoriskt bör fördömas av alla upplysta nationer.

Olyckligtvis övertrumfas moralisk indignation av geopolitik och nationella intressen. EUs medlemmar, däribland Sverige, har en tendens att ha överseende med sina muslimska minoriteter när dessa vägrar lyda landets lagar, och gör vad de kan för att leva sina liv enligt sharia. President Obama (som valde att inte delta i massdemonstrationen för solidaritet i Frankrike efter en serie dödliga terroristattacker, och i stället åkte och gratulerade den nye saudiske kungen och uttryckte sina kondoleanser över föregångarens död), tyckte inte att det var lämpligt att nämna bloggarens öde.

 

Rasande över Sveriges fördömande stoppade Saudiarabien Wallströms planerade tal vid ett möte med Arabförbundet, där hon skulle fördöma Arabländernas mänskliga rättigheter. Arabförbundets medlemmar var antagligen inte så förtjusta i att höra ett sådant tal, men ville belöna Sverige för landets anti-israeliska ställningstaganden och erkännandet av en ännu ej existerande palestinsk stat. Bråket hade antagligen dött ut om inte svenskarna hade gått flera steg längre: Wallström fördömde faktiskt Saudiarabiens rättsväsende och den svenska regeringen beslöt att inte förnya avtalet om militärt samarbete mellan de två länderna som löper ut i maj.

Riyadh hämnades genom att genast kalla hem sin ambassadör, samtidigt som man utfärdade en kommuniké som fördömde Stockholms inblandning i Saudiarabiens interna angelägenheter och hintade om en ny utvärdering av relationerna mellan de båda länderna. Dessutom betonade man att Saudiarabiens rättsväsende är oberoende och baserat på sharia. Till yttermera visso beslöt man att inte längre utfärda visa till svenska affärsmän. Saudiska medier gick till attack och påminde Stockholm om att de har mer att förlora eftersom handeln mellan de två länderna kraftigt gynnar Sverige. Och som om detta inte var nog har Förenade Arabemiraten också tagit hem sin ambassadör; 30 arabiska länder inklusive Egypten fördömer i kraftiga ordalag den svenska ministern, precis som Gulf Cooperation Council, OIC (Organization of Islamic Cooperation) och Arabförbundet.

 

Ställda inför denna enade arabisk-islamiska front, kände sig Sverige mycket ensamt och drabbades av panik angående hoten mot affärsavtal. Näringsministern kallade skyndsamt till ett möte med näringslivet och Wallström gjorde ett tappert försök att poängtera att Saudiarabien är en viktig spelare i regionen och i världen, och att goda relationer med landet är värdefulla för Sverige.

Hon förklarade att hon är övertygad om att de goda relationerna snart skulle vara återupprättade, och tillade att hon aldrig kritiserat islam och inte avsett att förnärma Saudiarabien. Hon poängterade att det pågår ett samarbete inom ramarna för dialog mellan kulturer och religioner, med centrum i Qatar. Dessutom sa Wallström att hon stöder religionsdialog i Sverige och att avsevärda summor har tilldelats muslimer här för att hjälpa dem att spela en större roll i det svenska samhället. Uttrycken för tillgivenhet och beröm av islam och Saudiarabien var så överdrivna att man lätt kunde få för sig att Sverige inte har någon sannare vän i världen.

 

Men detta var uppenbarligen inte nog för saudierna, så Wallström tog hjälp av den svenske kungen. Carl XVI Gustaf skickade ut en häpnadsväckande kommuniké om att han var oroad över situationen och hade kallat till sig utrikesministern för att diskutera frågan. Detta gjordes i uppenbart syfte att blidka hans saudiske kollega.

Men enligt den svenska grundlagen och traditionen har kungen ingen som helst operativ roll. Vid de enstaka tillfällen han har vågat säga vad han tycker i politiska frågor, har han läxats upp av såväl medierna som de politiska partierna. Det faktum att han kallades in för att så att säga dra en lans för sitt land, visar hur djup krisen är. Men kan faktiskt säga att den svenska utrikesministern och hela regeringen har begett sig ut på en Canossavandring. Sverige, som njuter så av att utdela moraliska domar och kämpa för mänskliga rättigheter, gav snabbt upp sina principer för att rädda sina ekonomiska intressen. Någon sådan förändring kunde givetvis inte skönjas i Sveriges fientliga hållning gentemot Israel, men den judiska staten använder sig heller inte av det slags käftsmällar.

Det råder dock ingen tvekan om att vissa i Israel skrockade förnöjt när de läste uttalandet från OIC, citerat i Washington Post 24 mars, att Sverige inte borde göra anspråk på moralisk auktoritet för att fälla ensidiga omdömen och moraliska kategoriseringar av andra.

 

Noterbart är också att den saudiske kungen, som bara suttit två månader på tronen, reagerade omedelbart och kraftfullt för att hävda sin auktoritet och sitt ledarskap i en tid när hela Mellanöstern är i kaos, hans vänner i sunni-islamiska länder i fara och shia-styrda Irans inblandning och hets på sin topp. Han slog kraftfullt fast att hans land är baserat på sharia som är källan till dess rättsväsende.

Saudiarabiska domare reser inte till Paris, London eller Washington för att studera juridik. De tittar i sharian, och bara i sharian. Genom att vända kritik mot frågan om mänskliga rättigheter till kritik av islam, har kungen skaffat sig stöd från alla arabiska länder och organisationer. Saudiarabien är trots allt islams vagga och dess härskare är väktare av de heliga städerna Mecka och Medina. Nu när de har spänt sina muskler kommer Saudiarabien sannolikt att mjukna kanske i utbyte mot Wallströms avgång.

 

Vad, om ens något, har Sverige lärt sig? Att man ska välja sina strider mera noggrant och att försvaret av mänskliga rättigheter är mindre viktigt än landets egna intressen? Trots allt ser Sverige fram emot att välkomna ännu fler flyktingar från i huvudsak arabiska länder nästa år. Man ska hålla i minnet att landets växande muslimska minoritet har ambitionen att införa sharia i Sverige precis som i Saudiarabien.

 

Zvi Mazel, medarbetare vid The Jerusalem Center for Public Affairs, är före detta israelisk ambassadör i Rumänien, Egypten och Sverige. 

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".