Ingrid Carlqvist och Katrine Winkel Holm hedrade i Köpenhamn

Vid en ceremoni i Köpenhamn 1 mars blev ordförandena för de danska och svenska tryckfrihetssällskapen, Katrine Winkel Holm och Ingrid Kristina Carlqvist, som också är chefredaktör för Dispatch International, hedrade med Niels Ebbesen-medaljen.

IngridKatrineMedaljen utdelas av föreningen Niels Ebbesens Venner till folk som har gjort sig särskilt förtjänta i kampen för frihet.

Man vet inte mycket om Niels Ebbesen, bortsett från att han sannolikt var ättling till den mäktiga nordjylländska adelssläkten Bild, och att han 1 april 1340 med en liten skara drog in i Randers där han dödade greve Gerhard III av Holstein, i Danmark kallad den skallige greven. Gerhard eller Gert som han heter på danska var en av Danmarks panthavare sedan danska kungar pantsatt i stort sett hela landet. Greve Gert var ensam ägare av Jylland och Fyn.

 

Sedan 1332 hade Danmark varit utan kung och flera upprorsförsök hade gjorts mot de främmande härskarna, vilka emellertid hade slagits ned. Men nu tog Niels Ebbesen tag i saken.

Han föll i slaget vid Skanderborg 2 november 1340 tillsammans med två av sina söner (eller bröder) och ett stort antal andra danskar. Den skallige grevens söner lade Niels Ebbesens lik på hjul och stegel, men enligt sägnen hämtade Niels Ebbesens Venner liket och gav det en anständig begravning.

675 år senare står Niels Ebbesen fortfarande som en symbol för dansk frihetslängtan och kamp mot främmande herradömen.

Efter medaljutdelningen höll redaktör Lars Hedegaard följande tal:

 

Utrunna är de gamla dagarna

som floder i det stora hav,

och där sig vilar nu de svaga,

där fann den starka ock sin grav;

men lovad vare Himlens Gud!

de ädlas ätt dör aldrig ut

 

Mens graven kastas, vaggan gungas,

och livet raderar dödens spår

så alltid sig föryngrar

var ädel släkt i syd och nord,

och minnet, som Guds barmhärtighet,

fortplantar sig i tusen led.

 

Så låt oss då vår blick så fästa

vad ädla kallat livets lust!

Ja, låt oss tävla med de bästa

och våga käckt med döden en dust!

Att bjuda den och graven trots

kan med Guds hjälp då lyckas oss

 

N.F.S. Grundtvig, 1833

 

1340 fanns det inget Danmark. Idiotiska kungar hade druckit upp alla pengarna och skuldsatt landet för att kunna föra utsiktslösa krig. Skåne tillhörde den svenske kungen och resten av landet var ockuperat av tyska panthavare.

Detta år skickade greve Gert av Holstein i Danmark känd som den skallige greven 11 000 ryttare upp genom Jylland för att kräva in sina skatter av den hårt prövade befolkning som hade förråtts av sina ledare.

Men det fanns en man som sa att nu fick det vara nog. Han hette Niels Ebbesen. Vi vet nästan inget om honom, bortsett från att Niels med sina handgångna män 1 april 1340 drog in i Randers och dödade den skallige greven.

Man har gissat om hans motiv, men som det står skrivet: Det är på frukterna vi ska känna dem. Och vi känner Niels Ebbesens frukter. Han och hans två söner föll i slaget vid Skanderborg 1340 tillsammans med 2 000 andra danskar, när de försökte driva ut tyskarna.

 

Niels visade att det fanns motståndsvilja i Danmark. Precis som danskarna gjorde i de slesvigska krigen och under den tyska ockupationen.

Niels Ebbesen banade väg för det uppror som fick främlingarna att inse att det inte var så lätt att kuva oss. Upproret var själva förutsättningen för att kung Valdemar Atterdag med överlägsen strategi kunde återskapa Danmark, inklusive den gamla landsdelen Skåne.

Nu har jag aldrig mött Niels Ebbesen, men jag föreställer mig att han under sin storhetstid var en brysk herre, som talade ur skägget. Och om han i dag skulle mönstra medlemmarna av de ädlas ätt skulle han nog konstatera att det har blivit lite tunnsått i de manliga leden. Jag ska inte spekulera i hur han skulle ha karaktäriserat det gäng mesar som i dag utger sig för att vara män. Däremot skulle han säkert ha glatt sig åt de många kvinnor som nu träder fram för att försvara friheten och kommer att få sitt välförtjänta eftermäle i historieböckerna.

 

Två av dem hedrar oss i dag med sin närvaro: Katrine Winkel Holm och Ingrid Kristina Carlqvist.

Jag har haft glädjen att samarbeta nära dem båda. De har just de kvaliteter som en frihetskämpe ska ha: Begåvning utöver det vanliga, en enorm kunskap, förmåga att formulera sig i tal och skrift som få kan matcha och först och främst mod som en lejoninna.

Jag vet att de aldrig kommer att svika.

 

Katrine och Ingrid kommer från framträdande familjer. Katrine från en kristen och nationalkonservativ släkt. Ingrid från en illuster socialdemokratisk.

De har, skulle man kunna säga, närmat sig kampen från olika sidor.

Men vad spelar det för roll om man kallar sig höger eller vänster om man är kristen, ateist, jude, buddhist eller agnostiker?

Det som räknas i den frihetskamp, som vi kan anta kommer att pågå under decennier, är hängivenheten och kärleken till fosterlandet.

Den hängivenhet som besjälade de danskar som vågade stå upp mot den skallige greven och hans här av förtryckare.

Att vi har Ingrid och Katrine ibland oss skänker mod åt oss alla.