Därför är Malmö Sveriges Chicago

Aftonbladets allvetande krönikör Oisin Cantwell påstår i dag i en krönika att Malmö inte är Sveriges Chicago, och hänvisar till ny statistik som visar att antalet polisanmälda brott minskar i Malmö.

Ursäkta, vad har färre bostadsinbrott och cykelstölder för effekt på tryggheten när det sprängs bomber mitt i stan och folk skjuts till döds inför barnfamiljer på köpcentrum?

 

Oisin Cantwell har som alla andra Södermalmsjournalister givit sig själv rätten att bestämma hur människor i andra delar av landet ska tänka och tycka. Därför vet han givetvis bättre än Malmöborna hur staden ska uppfattas. I dagens krönika gör han stort nummer av att Brottsförebyggande rådet, Brå, nyligen presenterade nya siffror över antalet polisanmälda brott i landet. Malmö kunde då stoltsera med sjunkande siffror för femte året i rad, och har nu sin lägsta siffra sedan mätningarna började 1996.

Detta menar Cantwell är en sensation i klass med Titanics undergång. Med andan i halsen skriver han:

Hur mottogs då denna intressanta, för att inte säga uppseendeväckande, utveckling av tidningar, radio och tv? Toppade nyheten lokalpressens sajter den eftermiddagen? Skickade drakarna från Stockholm team till Rosengård för att reda ut vad som pågår? Satt förståsigpåare i morgonsoffor och debattprogram och välkomnade trenden men höjde ett varnande finger för att minskad anmälningsbenägenhet inte nödvändigtvis innebär att brottsligheten har sjunkit?

 

Nej, det gjorde de inte och tur var väl det. För de stackare som tvingas bo kvar i Malmö (på grund av jobb, familj, hus som inte går att sälja etc) är siffror om minskade bostadsinbrott och cykelstölder helt ointressanta när bomber exploderar varje vecka och folk skjuts på öppen gata inför ögonen på barnfamiljer! Det är sådana brott som skrämmer skiten ur folk och får dem att tveka inför att gå ut på stan, oavsett om det är ljust eller mörkt och avsett om de ska gå mitt i folksamlingar eller i mera öde kvarter.

Problemet med Malmö kan summeras i just det som Cantwell oroar sig för den kraftiga invandringen av människor från delar av världen där människoliv inte betraktas som lika okränkbara som i Västvärlden. Här är några exempel på den invandrade brottsligheten i stan:

 

Under flera år har de två kriminella falangerna som kallas K och M mejat ner varandra, helt utan hänsyn till andra människor. Att några av dem åkt i fängelse har inte hindrat de andra från att fortsätta hämnas och föra kriget vidare. Sydsvenskan, som i otaliga artiklar beskrivit falangernas krig, undviker alltid nogsamt att berätta vad de är för några. Knappast Jönsson-ligan. K-falangen består mest av kosovoalbaner, medan M-falangen utgörs till största delen av serbiska muslimer. Listan över deras mord, mordförsök, bombsprängningar och annan grov kriminalitet är mycket lång mannen som sköts ihjäl på Mobilias parkeringsplats i helgen var en av förgrundsfigurerna i K-falangen.

 

Den vanlige Malmöbon sörjer det förlorade Möllevången à la N.P. Möller (tv-serien med Nils Ahlrot från 1970-talet), och är väl medveten om att den arabiska grönsaksmaffian nu styr i princip varenda butik och restaurang kring torget. Taxinäringen är genomkorrumperad och i november 2014 gjorde polisen en razzia mot bolaget Taxi 23 och beslagtog 84 bilar som inte hade betalats, varav flera redan försvunnit till utlandet. Svartklubbarna runt Möllan styrs av en annan maffia, en verksamhet som så när legaliserades i Malmö. Tidningen Fokus skrev 2012 om Möllevången under rubriken Den stora baksmällan:

 

För ett par år sedan avsatte kulturnämnden en miljon kronor till ett projekt som skulle utreda den spontana kulturen i Malmö. Det blev skandal, på grund av projektets förslag att kommunen skulle lätta upp de strikta tillståndsreglerna. Svartklubbar beskrevs som medborgarinitiativ och kommunen borde söka upp klubbarna, ha en dialog med arrangörerna och ge tillstånd till de mer seriösa. Oppositionen och polisen rasade. Skulle kommunen stödja kriminella?

 

Men stockholmaren Oisin Cantwell vet minsann bättre. Malmö är inte Sveriges Chicago och att påstå något sådant får de dumma Malmöborna att bli rädda helt i onödan:

Den långt ifrån nyanserade rapporteringen leder till problem. Dels uppger en majoritet av Malmös befolkning i undersökningar att de tror att brottsligheten ökar, trots att den av allt att döma sjunker. Många är överdrivet oroliga av ett enda skäl, nämligen att medier sviker sitt folkbildande uppdrag.

Ja, vad är väl bomber och skottlossningar mitt i stan att oroa sig för? Malmöborna borde glädjas åt att det totala antalet brott minskar, och inte fjanta sig över att deras barn kan komma i vägen för gangstrarnas kulor eller att grannens bostad ska sprängas i luften och ta dem själva med sig.

2005 gjorde Malmö stad en enkät bland folk som lämnat Malmö för kranskommunerna. Svaren hade knappast kunnat redovisas i dag, men den gången skrev Sydsvenskan som det var Malmöborna flyttar bort från invandringen och kriminaliteten.

 

Den trenden lär inte minska.

 

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".