NYÅRSKRÖNIKA: Löfven följer Hitlers exempel

Vi ser samma mönster i Löfvens agerande som i Hitlers, bara med något långsammare takt i genomförandet, skriver Micke Carlsson.

Den 9 januari 2014 skrev jag en debattartikel, där jag både varnade för en mörk framtid om vi valde fel regering, men även andades optimism för att folket börjat inse vilket läge vi hamnat i. Hela artikeln kan läsas här.

Artikeln avslutades med orden:

Rid i natt, svenska folk, rid i dag! Rid för demokrati, frihet och jämställdhet!

2014 var Hästens år enligt kinesisk astrologi, därför travesterade jag på orden i Wilhelm Mobergs roman.

Men Hästens år blev inte vilket år som helst, detta har varit omvälvningarnas år. Detta var året då FOLKET skulle få veta hur det står till med vårt land, detta var året då FOLKET skulle få göra sin röst hörd, detta var året då FOLKET med sin röst i demokratiska val skulle ändra Sveriges kurs till den goda gamla svenska modellens kurs.

 

Vad blev resultatet? Det svenska folket red fel, det blev värre än någonsin. Många i Sverige har fått veta hur illa ställt det är med vårt samhälle, vår välfärd och vår kunskapsnivå. Många har läst om hur ryska militärplan kränkt vårt luftrum som de behagat, och att vi sannolikt haft rysk militär inne i Stockholms skärgård, förmodligen även uppe på land.

Många har läst eller på nyheterna sett hur det sprängs i Malmö, som ligger i Europatoppen gällande antalet sprängdåd).

Många har läst eller på nyheterna sett hur det skjuts i landet, inte minst i Göteborg som ligger i Europatoppen gällande antalet skottlossningar.

Vanvård av äldre har ökat, många har drabbats av det direkt eller som anhörig.

 

Svenska folket betalar mängder med skatt för att ha ett starkt samhällsskydd (försvar och polis), ett bra utbildningssystem och en god vård och omsorg. Det visar sig gång på gång att inget av det vi betalar skatt för fungerar så väl som det gjorde för bara drygt 20 år sedan, de pengar vi betalar i skatt används i stället för att försörja mängder med invandrare från muslimska länder. Nu tas till och med pengar från vårt u-landsbistånd för att finansiera invandrarnas liv här. Ändå protesterar alltför få mot förfallet i Sverige. Varför?

För att de är rädda! De är rädda att pekas ut som rasister, nazister och fascister att vara mot den kostsamma invandringen är nämligen liktydigt med att stämplas som det. De är rädda att uteslutas ur fackförbund, att avskedas från jobb och att förskjutas av vännerna och till och med familjen. De är rädda att hatas, hotas och misshandlas. Rädslan är tyvärr befogad, det har det hatande folket (V, Mp, Fi och delar av S) visat under året som gått.

 

Jag skrev bland annat om det hatande folkets aktivitet i debattartikeln:

Vi har nyligen sett en manifestation i Kärrtorp som utlystes på falska premisser och därför kunde dra till sig 16 000 människor som trodde att de manifesterade mot rasismen (vilken knappt existerar i Sverige), och där 15 000 av de 16 000 gick hem efter en timme då de insåg att det var en nykommunistisk manifestation mot det enda oppositionsparti vi har i Sverige, Sverigedemokraterna.

Det började alltså redan inför årsskiftet 2013/2014 med den typen av aktiviteter från det hatande folkets sida, och de fortsatte ända fram till valet i september 2014.

Medierna har under året jagat SD-skandaler, grävt långt bak i tiden efter skandaler men inte hittat några. Då har de till och med börjat använda olagliga metoder, Expressen köpte till exempel information från den kriminellt belastade Researchgruppen (en vänsterextremistisk organisation med koppling till våldsvänsterns AFA och Expo) om människor, och använde informationen i syfte att smutskasta Sverigedemokraterna.

 

Under året som gått har Sverigedemokraternas besök på arbetsplatser motarbetats av det hatande folket. Torgmöten har störts med megafoner, vuvuzelor och skrän i Göteborg kunde det inte ens genomföras, polisen som ska borga för vår och demokratins säkerhet verkade handfallen.

En äldre kvinna, volontär på Röda Korset, hängdes av en invandrad aktivist ut i medierna och avskedades sedan från sin arbetsuppgift. Kvinnan dog kort därefter.

Vi har på sociala medier sett bilder ur skolkataloger där barn används för att föra fram anti-SD-budskap.

Medan allt detta genomförts har SDs opinionssiffror ökat. Valet till EU-parlamentet gav SD en enorm framgång och skakade det hatande folket rejält, varvid retoriken skruvades upp ytterligare.

 

I den tidigare nämnda debattartikeln skrev jag:

2014 är året då vi genom de demokratiska allmänna valen kan se till att få den nya ledningen, den som vill, kan och ska ge oss det vi vill ha för våra skattepengar: vård, omsorg, utbildningsmöjligheter och samhällsskydd. Just nu har vi inget av det efter de senaste 20 årens grava vanskötsel av företaget Sverige.

Vi gick till riksdagsval i september 2014. Valresultatet var en lysande framgång för SD, partiet mer än fördubblade sina mandat i riksdagen och blev odiskutabelt Sveriges tredje största parti. Detta var en klar signal från folket om att de önskar en annan politisk riktning än den som förts under dryga 20 år.

 

I det läget väljer Sveriges nye statsminister Stefan Löfven (som varit förtegen om sina planer under hela valrörelsen) att bilda regering med det parti som sannolikt mest av alla medverkat till vårt förfall, Miljöpartiet. Han utnämner sex ministrar från det extremistiska lilleputtpartiet. Under sina första åtta veckor bryter han ett vallöfte i veckan.

Sedan väljer Löfven att föreslå en budget han vet inte har majoritetens stöd. När alliansens budget vann omröstningen, annonserade Löfven att han skulle utlysa extraval, men gå till val med MP (som knappt någon vill ha i riksdagen) och med den budget som majoriteten röstade ner. Löfven hade ju även lovat att avgå om hans budgetförslag röstades ner, vilket innebar att han återigen ljugit.

Efter att Löfven aviserat extraval började det hatande folkets rädsla för demokratin och folkviljan att koka över, hatet vrålades ut i sociala och övriga medier. Det vrålades, ljögs och vinklades friskt, statsministern gick till och med officiellt ut och kallade SD för fascister (vilket innebär att han faktiskt kallar nästan en miljon svenskar för något som Mussolini hittade på i Italien före Andra världskriget).

 

Tidningarna klev över varandra i ivern att fästa en negativ stämpel på SD, och SD-hataren Niklas Orrenius lyckades till slut få en intervju med Björn Söder, en intervju som genast vinklades. Det hatande folket ljög raskt ihop något och förstorade upp det till enorma proportioner.

En kort tid var Björn Söder det hatande folkets favoritobjekt, tills en brand utbröt i en Eskilstunamoské. Det intressanta med branden var att den enligt muslimerna var anlagd, det hade kastats in en brinnande flaska. Genast gick det hatande folket till angrepp, de rasade mot illdådet, de rasade mot attacken på religionsfriheten, de rasade mot SD. Tills det visade sig att branden förmodligen var självförvållad och hela historien en lögn. Då föll det hatande folket ihop som ett korthus och det blev knäpptyst.

 

Men vad handlar hela cirkusen egentligen om?

Den av oss skattebetalare bekostade och mycket kostsamma invandringen (kostsam ur ett demokratiskt, ekonomiskt och samhällskulturellt perspektiv) är knäckfrågan. Om vi fick folkomrösta om denna invandrings vara eller icke vara, är jag övertygad om att majoriteten skulle rösta nej. 2015 kan det komma 200 000 personer från det islamistiska Afrika och Mellanöstern. Det är just därför vi inte får rösta om den. Det är därför sjuklövern gör allt för att manövrera ut SD ur riksdagens demokratiska process de vet att SD har rätt och har folkets öra.

Vad gör då Löfven för att utestänga folkets röst ur riksdagens demokratiska processer? Han ändrar sig igen, och gör det han lovat att inte göra han går till sängs med Alliansen och regerar under deras budget. Han utlyser inte extraval. Han, MP och alliansen kommer i stället överens om ett förfarande som ger en minoritetsregering möjlighet att i praktiken driva en diktatorisk regim. Denna så kallade Decemberöverenskommelse ska gälla till 2022, vilket ger regeringen och riksdagen möjlighet att enkelt ändra i våra grundlagar. Det är allvarligt!

 

Den sortens manövrerande som Stefan Löfven nu ägnar sig åt, ägnade sig Hitler åt på 30-talet. Likheterna är slående:

 

 

Vi ser alltså samma mönster i Löfvens agerande som i Hitlers, bara med något långsammare takt i genomförandet.

 

Men i motsats till Europa under 1930-talet, har vi numera en främmande och starkt växande ideologi, lika diktatorisk och skoningslös som nazismen islam. Vad kan hända om ett islamistiskt parti får fotfäste i vår svenska riksdag (exempelvis Hizb-ut-Tahrir eller Muslimska brödraskapet/Islamiska förbundet). De har varit igång en tid nu. Och om de, med stöd av socialdemokrater, miljö- och vänsterpartister, blir minoritetsblocket i regeringsställning? Framhjälpta av våra medier vars absolut flera medarbetare är just miljö-och vänsterpartister

På FNs hemsida kan vi läsa en prognos över ländernas utveckling, prognosen baseras på HDI (Human Development Index). Enligt den är Sverige närmast ett u-land 2030, om bara 16 år.

 

Vi hade chansen att ändra kurs i september 2014. Alltför få tog den. Vi fick nästan en ny chans med det utannonserade extravalet. Vi blev snuvade på den.

Vid årsskiftet går vi enligt kinesisk astrologi in i Fårets år.

Låt oss hoppas att det inte är ett får som ska slaktas på något diktatoriskt altare.

Gott Nytt År, Sveriges folk.

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".