KRÖNIKA: SDs verklighetsbild är korrekt

Per Gudmundson skriver i Svenska Dagbladet att SDs verklighetsbild nu blir bekräftad, som om det skulle vara det värsta problemet med Decemberöverenskommelsen. Som om SDs verklighetsbild inte är korrekt. Men den är den ju, skriver signaturen Arne.

Kan du, eller någon annan, förklara (utan undersökningar om vad folk tycker är viktigast, som folk ändå antingen svarar indoktrinerat på eller i rädsla ljuger om), att den som sätter invandring på listan är en som tänker rösta på SD och därmed är nästan nazist. Man kan självklart inte förvänta sig sanna svar om något som rör invandring. Är det inte anonymt så ljuger folk, är det anonymt så, tror ni åtminstone, så sitter det en massa arga män och klickar hej vilt.

Så, om nu inte invandringen är ödesfrågan för Sverige som verkar vara Per Gudmundsons underliggande tes, kan inte ni försöka argumentera varför så skulle vara fallet? Reinfeldt och Kinberg Batra och Hägglund med flera bekräftar ju motsatsen. Jag säger: Det handlar inte om SD, de är symptomet, det handlar om invandringen. Om ni inte anser det så tycker jag att anständigheten kräver att ni argumenterar för er sak. Jag gissar att Kinberg Batra fruktade, inte de 16-17 procent som SD alldeles garanterat fått i ett nyval, utan att redan i mars vara ledare för Sveriges tredje största parti, inte det näst största. Desperationen är uppenbar.

 

Men tänk er nu åtta år av oförändrad politik (Hägglund sparkar nog sig själv som kom ut för tidigt), låt oss säga 150 000 invandrare nästa år och 300 000 per år i slutet av perioden, för varför skulle inte strömmarna öka, andra stramar åt, medan vi diskuterar att kanske, kanske, någon gång, sänka från dagersättningen från 700 till 675 kronor. Ja, kära vänner, då kommer vi att ha någonstans mellan 1,5 och 2 miljoner fler invandrade invånare och ytterligare ett stort antal barn födda av dem som redan anlänt.

Man får hoppas att både skolan och integrationen tar fart och dessutom att det väntar någon ny LM Ericsson eller Nobel om hörnet. Var ska alla dessa människor jobba? Var ska de bo? Inte i bostadsrätter för fem miljoner i Stockholm i alla fall. I Japan såg jag pensionärer som jobbade med att skrapa tuggummi från tunnelbanestationsgolven, är det vad ni ser framför er? Eller nya Minecraft? Men ni kanske har missat det, IT-industrin absorberar inte särskilt många. Har ni brist på taxibilar i Stockholm? Min fantasi räcker inte till. Gör er? Även om Japan har visat intresse för vår åldringsvård så tvivlar jag på att vi kan exportera know-how om integration.

 

Men jag kanske har fel. Vi lyckas kanske där alla har misslyckats med att skapa paradiset på jorden där alla inte talar esperanto utan svenska. Det är samförståndets språk, assyrier och syrier, salafister och kurder, shia och sunni, serber, kosovoalbaner, islamister och judar, svarta, gula, gröna, bruna och gredelina, alla får plats, alla dansar leende runt en gran utan stjärna? Eller ser ni det som att alla andra ska dansa runt granen, ni ska stå varma runt hjärtat och betrakta, von oben, med pengen till tiggaren klar i handen?

Är det detta ni ser framför er, eller en gigantiskt växande, aggressiv religiös underklass, ett kollapsande välfärdsystem, ett som SD hålls utanför men får 20-25-30-35 procent? Denna backe sluttar brant neråt och förr eller senare når den även Stockholms innerstad men inte förrän ni förstört by efter by, stad efter stad, som då vinns åt SD.

 

Jag vill inte säga vad var det jag sa men detta har jag förutsett i tidigare mejl: SD hålls ute och förnekelsen antar extrema former och situationen förvärras och kan endast lösas genom att något går sönder. Våra politiker och ni journalister håller sanningen ifrån er för har man fel om det ena har man antagligen fel om det andra och kanske om allt den världsbild som formats i Stockholm ger det sämsta underlaget för att förstå världen och vad som håller på ske i Sverige.

Arne

PS. Tänkte fråga om ni har hört talas om svenska bjudningar, familj eller vänner emellan, där politik diskuteras? Det finns två varianter, en där den stora tystnaden råder, ingen vågar yppa det minsta, alla vakar på alla, och en annan där man försiktigt, försiktigt funnit en grupp människor som till sist vågar säga vad de tycker, som fågelungar som prövar sina vingar.

Jag har upplevt att det räckte att nämna det inställda nyvalet för att crimestop ska sätta in och folk verkar känna att man puttar dem mot ett stup.

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".