KRÖNIKA: Hatets anatomi

Om det ska skyllas fullständig dumhet eller bara glödande hat mot avvikare, är inte helt lätt att veta. Men efter att i två dagar ha smädats i diverse publikationer som den som lett Marcus Birro på avvägar kan jag konstatera att ingen, säger ingen, har kommit med ett enda motargument mot det jag sagt, skrivit eller gjort. Det är tal om rena besvärjelser, ett slags exorcism: Vik hädan, Satan!

 

Det riktigt otäcka är den totala enigheten bland Sveriges eliter vad gäller islam: Den är fredens religion och alla som utför terrordåd, våldtäkter och halsavsågningar i Allahs namn är helt ute och cyklar. De har vantolkat islam, för det finns inget i islam som uppmuntrar eller uppmanar dem att bete sig så mot oss vantrogna.

Jag är rätt säker på att så gott som alla som uttalar sig på det viset är totalt okunniga om vad som faktiskt står i Koranen, haditherna, sharia och övriga heliga skrifter för islam. Det är inte svårt att dra den slutsatsen eftersom jag själv var lika okunnig för några år sedan. I skolan får vi lära oss att islam är en variant av kristendom vi tror på samma Gud men har bara lite olika sätt att be och muslimer tror inte att Jesus var Guds son, men erkänner honom som en profet.

 

Någonstans inom mig har det dock alltid funnits ett obehag inför islam. Att be samma ramsor fem gånger om dagen på exakta klockslag tillsammans med andra (av samma kön), känns väldigt främmande för den som upplever Gud som en kraft man har ett personligt förhållande till. En bön ska komma från hjärtat och kan inte rabblas utantill om Gud ska lyssna. Bara för att ta ett exempel.

Men det var först när jag bestämde mig för att verkligen sätta mig in i islams läror som det gick upp för mig hur ohygglig denna ideologi är. Islams mål är världsherravälde, freden kan inte uppnås förrän alla människor i världen är muslimer och de vantrogna ska dödas eller tvingas till underkastelse. Likheterna med nazism går inte att förneka.

 

Märkligt nog är vare sig journalister eller politiker ett dugg intresserade av att ta reda på fakta om islam. Så kan det bara inte vara, tänker de, och därför är det inte så. Det jag säger är därför fördomar, lögner och islamofobi. Epiteten och hatet haglar över mig. Ingrid är ond! Vik hädan, Satan!

Men vem är ond, vem är hatisk? Jag framför fakta om islam fakta som var och en som orkar kan kontrollera och därmed se att de stämmer. De som anklagar mig för att fara med osanning kan däremot inte med ett enda faktum belägga min ondska. För säkerhets skull berättar de därför inte ens för sina läsare vad det är jag har sagt, för då skulle ju läsarna själva kunna kontrollera det och se att det är sant.

Bättre då att bara hata mig i största allmänhet och förmedla bilden av den fasansfulla Ingrid Carlqvist till världen. Hon är hatisk, hon är sjuk i huvudet. Vik hädan, Satan!

Låt oss göra tankeexperimentet att det är jag som har fel. Islam är verkligen fredens religion, det som står i Koranen och sharian ska inte tolkas bokstavligt, att uppmana muslimer att döda alla vantrogna är i själva verket omskrivningar för kärlek till nästan. Hur vore det då om en enda av dem som påstår att jag har fel om islam kunde ge ett enda exempel, med källhänvisningar till skrifterna och exempel ur verkligheten, på hur fredlig och kärleksfull denna religion är?

Kan de inte förklara för oss varför sharian, IS, al-Qaida, Boko Haram, Muslimska Brödraskapet, det iranska präststyret med flera inte är farliga och absolut inte har något med islam att göra?
Kan de förklara varför en enig kommunstyrelse i Köpenhamn just har bestämt sig för att missionera för demokrati bland muslimska barn och unga?

 

Är alla partier i Danmarks huvudstad bindgalna som har fått för sig att det finns något odemokratiskt i islam och bland muslimer?

Vilken sorgens dag det blir för dessa resande i hatbeskyllningar att en gång se tillbaka på sina misslyckade karriärer. Några av dem hade utan tvekan kunnat bli utmärkta journalister folk som hade något viktigt, förnuftigt och tankeväckande att meddela sina läsare men som i stället besudlade sig och sin profession med att marschera i takt med andra livrädda kvinnor och män.

De borde läsa Sokrates försvarstal. Omedelbart före sin dödsdom sa han att det är omöjligt att skada en god människa och att dåliga människor framförallt skadar sig själva.
Utan tvekan menade han att människor som efter bästa förmåga försöker hålla sig till sanningen i vart fall inte behöver dras med dåligt samvete. Så är verkligen inte fallet med svenska journalister som deltar i häxjakterna på alla avvikare.
Ska ni, i slutet av era karriärer, samla era barnbarn omkring er och stolt erkänna: Jag använde mitt jobb till att sprida lögner om mina kolleger och det gjorde jag för att jag var rädd för att förlora mitt arbete?

Vilka ynkliga stackare ni är.

 

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".