LEDARE: Så blev Rushdie-reglerna vardagsmat i Väst

För 25 år sedan chockades världen av den iranske ledaren ayatolla Khomeinis dödsdom mot författaren Salman Rushdie, och hans uppmaningar till muslimer över hela världen att mörda Rushdie. I dag har islamiskt hot och våld mot västerlänningar blivit vardagsmat och allt beror på Rushdie-reglerna.

2 november hölls en konferens i den danska riksdagen Christiansborg i Köpenhamn för att högtidlighålla 10-årsdagen av mordet på islamkritikern Theo van Gogh. van Gogh var filmaren som just släppt filmen Submission (Underkastelse) tillsammans med Ayaan Hirsi Ali. Efter mordet på honom har hoten från den islamiska världen accelererat.

En av talarna var Daniel Pipes från USA historiker, islamkännare och grundare av webbsidan Middle East Forum.

 

Han menade att vi bör sätta startskottet för islams hot mot Västvärlden tidigare, nämligen till 14 februari 1989 då Salman Rushdie dömdes till döden av Irans högste ledare ayatolla Khomeini.

 

Salman Rushdie är en indisk författare bosatt i England. I oktober 1988 utgavs hans fjärde roman Satansverserna, som handlade om de uppenbarelser Muhammed fick (eller hittade på) från Djävulen och därför togs bort från Koranen. Verserna handlar om Allahs döttrar de tre gudinnorna Al-Lat, Al-Uzza och Manat. Lämpligt nog dyrkades dessa redan av Meckaborna ett finurligt drag av Muhammed för att få fler anhängare till sin nya lära.

Det var bara ett problem enligt islam finns bara en gud, nämligen Allah. Så när Muhammed hade befäst sin makt tog han tillbaka påståendet om att Allah hade döttrar, och beskyllde djävulen för att ha manipulerat hans tunga uppenbarelserna hade inte kommit från Allah utan från Satan.

 

Men där föll hela Muhammeds lära platt till marken. Att Satan kunde manipulera honom visade att Allah och hans budbärare inte var ofelbara, och det hjälpte inte att Satansverserna plockades ur Koranen skadan var redan skedd. Dock hade de fallit i glömska över världen, så när Salman Rushdies roman blottlade denna pinsamhet i islam gällde det att slå till hårt. Den blodtörstige ayatolla Khomeini bestämde att Rushdie måste dö.

Fatwan mot Salman Rushdie chockade Västvärlden, som fram till dess hade kunnat betrakta islams barbari på avstånd. Nu blev vi själva påverkade, även om de flesta inte kunde begripa hur en islamisk ledare bara kunde bestämma att en västerlänning skulle dö för något han skrivit! Att Khomeini dessutom uppmanade muslimer över hela världen att utföra dödsstraffet, skrämde många till tystnad.

 

Ännu obehagligare blev det när muslimer faktiskt tog Khomeinis ord på allvar. På många håll i den muslimska världen brändes boken offentligt, och översättare och utgivare attackerades och mördades. Själv tvingades Rushdie leva under jorden i många år.

Pinsamt nog fegade Svenska Akademien, som delar ut Nobelpriset, ur. Några ledamöter menade att Svenska Akademien skulle ställa sig bakom en appell till den svenska regeringen att ingripa i Rushdie-frågan. Så skedde inte. I protest slutade Kerstin Ekman och Lars Gyllensten delta i akademiens arbete i mars 1989.

 

Men dödsfatwan berörde inte bara Rushdie och folket runt honom. I kölvattnet av den kom det som Daniel Pipes kallar The Rushdie Rules, Rushdie-reglerna. Dessa innebär att om västerlänningar säger något kritiskt om islam, ska de utsättas för hot och våld av muslimer över hela världen.

Det här är egentligen inte ett krig om yttrandefrihet, sa Pipes, utan ett krig om hela den västerländska civilisationen. Kommer den att överleva striden mot islam? För det vi ser är att västerlänningars lust och möjligheter att kritisera islam har minskat bit för bit under de 25 år som gått.

Khomeinis fatwa mot Rushdie uppmanade muslimer över hela världen att delta i ett nätverk för att upptäcka och angripa islamkritiker i syfte att upprätthålla muslimska värderingar. Fyra regler, The Rushdies Rules, klargjordes:

Syftet med Rushdie-reglerna är:

 

Om dessa mål lyckas fullt kommer den islamiska civilisationen att ersätta vår civilisation. Och tecknen är illavarslande allt färre vågar numera kritisera islam. Otaliga är de konstnärer, tecknare och författare som säger att de inte vill komma i närheten av islamkritik, ingen vill dela öde med Kurt Westergaard och Lars Vilks som flera gånger utsatts för mordförsök.

 

Västerlänningar har alltså förstått att det är förenat med livsfara att kritisera eller skoja med islam, men få förstår varför. Svaret finns i sharia. I boken Reliance of the Traveler (den engelska sammanställning av sharialagarna som är den enda som godkänts av islams högsta auktoriteter, till exempel al Azar-universitetet i Kairo), kan man till exempel slå upp kapitel w52.1.

I punkt 26 står att det är förbjudet att rikta sarkasmer mot, se ner på eller hysa förakt för dem som tjänar Allah Most High.

I punkt 244 står att det är förbjudet att förlöjliga eller håna en muslim.

Straffet går inte att ta miste på det är döden. Och vem som helst har rätt att döda den som bryter mot sharia.

 

Ett sådant rättssystem är givetvis helt främmande för västerlänningar, och leder till barbari av det slag vi inte sett i vår del av världen sedan före medeltiden. I Skandinavien förbjöds den princip som gav var och en rätten att skipa rättvisa redan på 1200-talet.

Den äldsta av de nordiska landskapslagar som ligger till grund för vårt rättssystem är Skånelagen som nedtecknades redan i början av 1200-talet, när Skåne var danskt. Den gällde i hela Skåneland (Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm) och slog bland annat fast att endast kungen ägde makten att utöva rättsskipning. Det var slut med att ostraffat slå ihjäl grannen som stulit ens fru eller ko. I våra dagar har kungens makt överlåtits åt staten: riksdagen som stiftar lagarna och domstolarna som ser till att de följs.

 

Som jag ser det står vi inför två massiva problem som samverkar till Västvärldens undergång:

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".