LEDARE: Det är judarnas skuld

I Aftonbladet har Karin Pettersson skrivit en ledare, som borde bli ett dokument över vår tids dårskap.

 

Blockaden av Gaza skapar mer terror, lyder rubriken. Underförstått: Om inte israelerna hade varit så onda och om de inte förhindrade de blodtörstiga cheferna för terrororganisationen Hamas att importera allt de önskar sig för att kunna producera nya raketer och bygga tunnlar in i Israel, så skulle de bli fredliga.

Det påminner om den förklaring som skolgårdens mest okände mobbare kom med då han ännu en gång hade överfallit en skolkamrat: Det började med att han slog tillbaka!

 

Som en följd av de senaste krigshandlingarna har mycket förstörts i Gaza, skriver Karin Pettersson och har svårt att hålla tårarna tillbaka.

Det faller henne inte in att om Hamas hade låtit bli att i åratal skicka raketer in över Israel för att döda så många israeler som möjligt, hade denna förstörelse aldrig inträffat. Om Hamas hade önskat fred med Israel kunde de ha fått den för många år sedan. Och det hade inte funnits någon grund för den israeliska blockaden.

 

 

Över 2100 personer dog här i kriget i somras, varav 500 barn, skriver Aftonbladets ledarskribent medan hon torkar tårarna.
Och hon har rätt: Det är sorgligt, men Hamas hade väl inte räknat med att det skulle vara smärtfritt att sända tusentals raketer in över södra Israel utan att Israel skulle besvara elden? Självklart hade de inte det. Förlusterna bland Gazas invånare fanns med i kalkylerna och de var önskvärda. Hamas önskade dem för att kunna pressa fram tårar hos idioter som Karin Pettersson. Alltså det slags människor som alltid står beredda att utnyttja varje olycka för att hetsa mot Mellanösterns enda demokratiska land.

 

Och vad angår de 500 barnen så skulle de flesta av dem ha levt i bästa välmåga om inte Hamas hade använt dem som bombsköldar runt sina raketers avfyringsramper. I civiliserade länder räknas sådant som krigsförbrytelser. Kombattanter får inte gömma sig bakom civila och absolut inte barn. Men eftersom araberna inte kan begå några förbrytelser, eftersom de är så förföljda, måste skulden alltså falla på judarna.

 

Die Juden sind unser Unglück judarna är vår olycka som nazisterna sa.

Israelerna är vår olycka, säger Karin Pettersson. Om Israel med sin stora judiska befolkning inte hade funnits där, hade himmelsk frid sänkt sig över Mellanöstern.

Men freden sänkte sig inte. För sen kom kriget, skriver Aftonbladets ledarskribent.

Ur tomma luften?

Intet kommer ur intet, och därför brukar nogräknade journalister berätta vem som startar krig. Det hoppar fru Pettersson dock snabbt över, annars hade hon blivit tvungen att erkänna att kriget började med att Hamas avfyrade raketer mot Israel och skickade mördarband in genom de tunnlar som byggt med cement från tidigare nödhjälpssändningar.

 

 

Förr i tiden gick det så bra i Gaza, förstår man på Karin Pettersson. Tidigare var remsan en motor i den palestinska ekonomin och sålde bland annat jordbruksprodukter till Västbanken och Israel.

Hon talar om tiden före 2005 då Israel utan att ha uppnått fred ensidigt bestämde sig för att utrymma Gaza och avlägsna alla judiska bosättningar.

Jordbruksexporten stammade från de växthus och de bevattningssystem som de israeliska invånarna anlagt och lämnade kvar när de utrymde Gaza.

Så fort judarna försvunnit förstörde de Allah-troende allt de vantrogna lämnat efter sig och därmed försvann förstås jordbruksexporten.

Men Karin Pettersson kommer utan tvekan att ha förståelse för att rättrogna inte kan ha med vantrognas växthus att göra.

 

 

 

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".