KRÖNIKA: Lyckan i att slippa  

Den pragmatiska människan är ingen visionär, idealist eller drömmare. Denne är i stället resultatinriktad och praktisk, ser till hur vissa åtgärder ger största möjliga nytta och kan betecknas som utilitaristisk. En känd utilitarist är den praktiske filosofen Torbjörn Tännsjö. Han menar att de pragmatiska nyttoåtgärderna är en graderad skala över människors lycka. Att människor får en tillvaro fylld av nyttiga praktiska lösningar är alltså en lycklig människa, om man ska tolka Tännsjö.

I den årliga undersökningen Global Happiness Index, GHI, av världens lyckligaste länder (= folk) placerar sig Sverige oftast i topp. Det kan tyckas märkligt med tanke på att sjukskrivningar oftast beror på psykiskt relaterade symptom och då kan man tycka att det kan vara svårt att samtidigt uppleva lycka. Likaså mår svenska barn och ungdomar sämre än i andra länder. Självmorden har också ökat bland unga.

 

Flickorna är mest utsatta för psykisk ohälsa. Åtminstone vad man vet. Män och pojkar pratar inte gärna om det. Man knyter det inom sig. Alla går till sina respektive jobb varje dag, man lämnar och hämtar, kör barn till hundratals aktiviteter varje år. Livspusslet. Är det detta som ger så höga poäng i GHI? Inte kan det vara när den överlastade människan helt plötsligt blir slagen till marken av insikten att detta inte är meningen med livet.

 

I dagarna fick vi reda på att antalet skilsmässor aldrig har varit så många som i dag. Cirka hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa. En roman om skilsmässa kom ut häromåret, Happy, happy, om det underbara i att äntligen leva ensam och bestämma var soffan ska stå. En familj hindrar individen att nå upp till sin fulla potential och ge denne utrymme att satsa på mer alternativa livsval.

 

Det index som räknas fram för olika länders lycka baserar sig på pragmatism och utilitarism. Hur politiken bygger upp en fungerande sjukvård, barn- och äldreomsorg och skola med hjälp av en massiv byråkrati som lägger livet till rätta för befolkningen. Samtidigt kräver samhällets alla tjänster resurser. Mycket resurser. Så egentligen innebär det att människans frihet ändå är begränsad när hon är tvingad att jobba större delen av det vakna dygnet för att kunna pumpa in skatt i systemet. Lyckan handlar om nyttan av ett fungerande samhälle. På ett ytterst materialistiskt vis.

 

På en lägre nivå kan man se hur de pragmatiska lösningarna fungerar i praktiken, men utifrån samma koncept. Nyttan med åtgärdsprogram speglar sig i hur väl de möter upp de hinder som står emellan människan och hennes mål.

 

Sett ur ett annat perspektiv så innebär pragmatiska lösningar att oönskade element måste avlägsnas för att de ligger i vägen för det lyckliga samhället.

 

Ett bra exempel är den stora vågen av rumänska tiggare som just nu flankerar gatuhörn i de flesta större svenska städer. Tiggeri är inte förbjudet i Sverige men på ett moraliskt plan är det inget som folket vill störas av. De är just det; ett störningsmoment i den annars perfekta gatubilden. Välfärdslandet ska inte solkas ner av fattiga människor från fattiga länder. I vårt land är likhetsnormen rikstäckande och såväl toppar som dalar är ovälkomna. Här ska inte heller limousiner glida omkring på gatorna. Det är nästan lika illa som tiggarna. Den maximala lyckan nås bara då plus och minus blir noll.

 

När det gäller tiggarna så borde bemötandet av dem från den ordinarie befolkningen egentligen vara avgörande. Stöder man tiggarna så ger man dem pengar, annars inte. Men pragmatiskt tänkande politiker letar bara efter åtgärder för hur man ska få bort de oönskade elementen från gatubilden. Den sticker dem i ögonen när något som inte borde finnas ändå finns.

 

Så i allt fler orter har man nu öppnat husrum, dagcenter där det serveras frukost och lunch. Förmodligen kommer även Arbetsförmedlingen att starta integrationsprojekt med inriktning mot jobb. För detta kommer sedan socialbidrag att betalas ut.

 

Medmänskligt? Nej, pragmatiskt. Trots att detta åtgärdsprogram kommer att kosta en massa pengar så blir ändå nyttan av det att tiggarna försvinner från gatuhörnen. Det slutar lyckligt för alla inblandade.

 

Men så tillkommer konsekvenserna av detta omfattande, resultatinriktade resursprojekt. Fler och fler rumänska medborgare kommer för att söka lyckan i det frikostiga landet som betalar ut pengar utan krav på motprestation. Snart blir priset för högt för att det ska matcha nyttan med projektet. Det blir bara en ny kostnadspost i kommunbudgeten, en oönskad sådan.

 

Det är så här det pågår på alla nivåer i det samhälle som placerar sig i topp på GHI. Att allt fungerar på skinande räls utan hack. Den kallas för arbetslinjen. Vi människor kanske är lyckligast när vi arbetar. Men arbetet leder inte till att vi automatiskt har ett bra och meningsfullt liv på ett högre plan än det som inte är omedelbart finns framför ögonen. Nyttan av att arbeta är att vi får inkomster för att leva. Men i Sverige har snarare meningen med livet blivit att arbeta. Den privata sfären är liten och också den är villkorad och schemalagd.

 

Nyttan och meningslösheten är kanske det som egentligen definierar lycka i sådana mätningar som GHI. Individer är reducerade till representanter för olika grupper. När man menar det måste bli en kvinna i Sverige så är det inte personliga meriter som räknas utan bara att man kan sägas vara en symbol för den heliga jämlikheten där varje människa är utbytbar. En kvinna blir alltså automatiskt ett objekt, en symbol för alla kvinnor. Det är helt enkelt pragmatiskt att resonera utifrån dessa kriterier. Nyttan med att objektifiera människan blir att det syftar mot ett högre mål: jämlikhet, jämställdhet och allas lika värde.

 

När politik mest handlar om sådana symbolvärden blir resultatet förljugenhet, hyckleri och skenhelighet. Genom förtigande av fakta lever vi alltså i de bästa av världar.

 

Tilläggas kan att denna lyckomätning har skapats och utarbetats i Sverige. Det är alltså Torbjörn Tennsjös lycka vi mäter. Pragmatiska lösningar, riva och utplåna det vi inte förmodas att vilja se. Men det är inte p g a att släppa in luft och ljus man river. Man river för att vi ska slippa observera, tänka och förstå vad som har hänt och händer. Lyckan att slippa.

 

 

Maj Grandmo

 

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".