KRÖNIKA: En islamist dikterar vår utrikespolitik

Jag såg och hörde nuvarande bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) tala för cirka tio år sedan. Den gången framstod han som sympatisk och nyanserad för en intet ont anande lyssnare. Nu verkar det som om han är en islamist som dessutom dikterar Sveriges Mellanösternpolitik, skriver Tommy Hansson.

 

Mehmet Kaplan framträdde den gången på ett möte med det så kallade Sveriges interreligiösa fredsråd i Alviks Folkets Hus (numera Alviks kulturhus) i Stockholm och gjorde ett ganska sympatiskt intryck. Bland annat framhöll han hur viktigt det var att komma till rätta med unga muslimers utanförskap.
Kaplan ansträngde sig uppenbarligen för att framstå som en muslim som vi infödda svenskar kunde acceptera. Så här utlät han sig bland annat: Muslimer har varit bra på att fördöma terrorhandlingar. Men det räcker inte vi måste agera. Inte bara reagera. Koranen säger tydligt att det är förbjudet att begå självmord och att det är förbjudet att ta andras liv. http://www.religionsfred.nu/Konferenser/utanfoerskapet-maaste-bekaempas
Detta är dock en sanning med betydande modifikation. Kaplan talade här mot bättre vetande avseende att ta andras liv. Så här står det exempelvis i Koranen 47:4 (1917 års svenska översättning): När I möten dem som äro otrogna, så halshuggen dem, tills I anställt ett blodbad bland dem. Terrororganisationen Islamiska staten (IS) har alltså Koranen som rättesnöre när dess medlemmar i dag skär halsen av människor och lägger ut morden på video.
Självklart är en sunnimuslim som Mehmet Kaplan medveten om att Koranen tillåter avlivande av så kallat otrogna. Han behärskar emellertid ordvrängningens konst bättre än den mest inpiskade brännvinsadvokat och kan därför för den intet ont anande som artikelförfattaren vid tiden för den sammankomst som nämns ovan framstå som sympatisk och nyanserad.
Jag överlåter åt läsaren att bedöma huruvida Kaplan har rätt i att muslimer varit bra på att fördöma terrorhandlingar begångna i Allahs namn.

 

Det har hunnit flyta mycket vatten under broarna, och mycket blod ur de otrognas halsar, sedan Mehmet Güner Kaplan talade i Alviks kulturhus för ungefär tio år sedan. Kaplan föddes 1971 i den stora staden Gaziantep i Turkiet med cirka 1,5 miljoner invånare, men jag har märkligt nog inte någonstans hittat uppgifter om när han kom till Sverige.

Enligt egen utsago har han varit bosatt i Stockholm, Skövde, Krylbo och Kista och varit verksam i ett flertal muslimska organisationer. 2010 var Kaplan med på en båt i den ökända propagandaflottan Ship to Gaza, med självpåtagen uppgift att frakta förnödenheter till det av Hamas kontrollerade Gaza. Kaplan och hans medresenärer greps när israelisk militär bordade fartyget.

 

I somras ställde Kaplan till med stor skandal, då han vid ett seminarium under Politikerveckan i Visby jämförde muslimska ungdomar som deltar i väpnad jihad (heligt krig) i länder som Syrien, Irak och Somalia med svenska Finlandsfrivilliga. Det var naturligtvis en hårresande jämförelse jihadisterna slåss för ett islamistiskt, totalitärt samhälle (det så kallade kalifatet) som hämtar inspiration från profeten Muhammeds dagar för 1400 år sedan, medan våra Finlandsfrivilliga slogs för Finlands demokrati och självbestämmande mot det kommunistiska Sovjetunionen ett tal som dessbättre rönte en hel del uppmärksamhet.

Kaplans jämförelse upprörde av naturliga skäl våra finländska grannar och även den svenska försvarsmakten: På dess hemsida framgår både vad Mehmet Kaplan sa och hur han likt masken på kroken försökte slingra sig från sin egen liknelse: http://blogg.forsvarsmakten.se/kommentar/2014/07/25/finlands-sak-ar-var/

 

Den som till äventyrs trodde att Mehmet Kaplan hade gjort sig omöjlig i större sammanhang med sitt uttalande i Visby, bedrog sig å det gruvligaste. Ett par månader senare återfanns han sålunda i Stefan Löfvens skakiga rödgröna regering som bostads- och stadsutvecklingsminister. Som vi ska se motsvarar dock den titeln på intet sätt hans verkliga och betydligt mer långtgående inflytande i ministären Löfven.

Den 12 oktober gav Kaplan en intervju för den turkiska tidningen Star Gazete, och att döma av hans citerade uttalanden där kan man tro att det faktiskt är Mehmet Kaplan och inte Margot Wallström som är Sveriges utrikesminister. Kaplans anmärkningsvärda, turkiska intervjuuttalanden uppmärksammades av Svenska Dagbladets krönikör Tomas Gür, som likt Kaplan är av turkisk börd och dessutom auktoriserad turkisk översättare, i en debattartikel i tidningen Dagens Samhälle 17 oktober: http://www.dagenssamhalle.se/debatt/kaplans-uttalanden-om-palestina-vaecker-fragor-11413
Det som rönt mest uppmärksamhet i Sverige av det Kaplan framförde är hans påståenden om, att det är islamofobin som framförallt fått muslimska ungdomar i Västvärlden att bege sig till Mellanöstern och Östafrika för att strida med IS och al-Shabaab. Tomas Gür visar emellertid också hur Mehmet Kaplan gör sig till auktoritativ tolk för Sveriges utrikespolitiska linje avseende Mellanöstern.

Statsminister Stefan Löfven informerade ju redan i sin regeringsförklaring att hans regering kommer att erkänna Palestina det vill säga de separata områden som på ett synnerligen inkompetent vis administreras av Hamas och Fatah i Gazaremsan respektive på Västbanken (Judéen och Samarien) under innevarande mandatperiod.

 

I den turkiska intervjun lade Mehmet Kaplan ut texten om hur det hela skulle gå till: De ockuperade territorierna kommer, om Gud vill, att befrias, och östra Jerusalem kommer att bli Palestinas huvudstad. Vi kommer att hjälpa till med detta som regering.
Därefter förklarade Kaplan tvärsäkert precis hur erkännandeprocessen ska gå till och hur inblandade länder kommer att agera.

Tomas Gür skriver med ett verkligt understatement: Det här är märkliga uttalanden såväl till innehåll som till form, forum och avsändare. Från Löfven och Wallström har rått största möjliga tystnad beträffande Kaplans utrikespolitiska piruetter. Jag tolkar detta som att varken statsministern eller utrikesministern har något att erinra mot bostadsministerns utsagor.
 Självfallet kan Kaplan också räkna med stöd från rödgröna Israel-hatare och propalestinier som partisekreterare Carin Jämtin, talman Urban Ahlin, riksdagsledamoten Veronica Palm samt statsråden Gustav Fridolin och Åsa Romson. Ahlin föreslog i somras att såväl Sverige som Israel skulle samtala med Hamas och därmed göra en av världens värsta terrororganisationer rumsren: http://www.expressen.se/debatt/urban-ahlin-vill-gora-hamas-rumsrent/.

Fridolin har ett väldokumenterat förflutet som anti-Israel-aktivist och greps 2003 i samband med en demonstration riktad mot den säkerhetsbarriär Israel börjat bygga som skydd mot utifrån kommande terrorism: http://www.expressen.se/nyheter/gustav-fridolin-anhallen-i-israel/

Romson vill självklart inte vara sämre utan krävde i en debattartikel i Aftonbladet 31 juli i år att Sverige skulle kalla hem sin militärattaché från Tel Aviv som protest mot att Israel försvarade sig mot raketbeskjutningar från Hamas. http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/varlden/article19297648.ab

 

Mot den här skisserade bakgrunden måste det anses helt orealistiskt att förvänta sig något slags avståndstagande från regeringens sida mot att bostadsministern på egen hand bedriver svensk utrikespolitik via tidningsuttalanden i Turkiet.
Jag har, på goda grunder menar jag, i ett blogginlägg jämfört den nuvarande regeringsapparatens många Israel-hatare och pro-palestinier med förhållandet under Olof Palmes tid, då det inom Socialdemokraterna såväl som statsapparaten vimlade av Sovjet-vänner och prokommunister som Pierre Schori, Sten Andersson, Sverker Åström och Anders Thunborg. Dessbättre tycks Säkerhetspolisen (SÄPO) ha haft förhållandevis bra koll på detta S-märkta Sovjetgäng, och jag hoppas innerligt att så är fallet även med de rödgrönas islamistgäng. Här skriver jag om sosseriets Sovjetgäng: http://tommyhansson.wordpress.com/2013/08/28/sossarnas-sovjetgang-sa-underminerades-kommunismen/

 

Risken med en svag statsminister som Stefan Löfven är, utan minsta tvivel, att han kommer att utnyttjas av inflytelserika särintressen som i det här fallet Palestina-lobbyn. En som pekat på den svårartade islamska/islamistiska infiltrationen inom Socialdemokraterna är förra riksdagsledamoten Carina Hägg.  Som tack ströks hon från valbar plats på den socialdemokratiska riksdagslistan inför senaste valet, av allt att döma efter initiativ av Islamiska förbundet i Sverige och dess islamistiske ordförande Omar Mustafa. Mer om detta här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=5721842
En som inte tvekar att kalla Mehmet Kaplan för islamist är en annan modig, före detta socialdemokratisk riksdagskvinna som även varit ordförande för S-kvinnor vid namn Nalin Pekgul. Hon gick hårt åt Kaplan i ett debattinlägg i Dagens Industri 14 oktober och anklagade Kaplan för att ha en hemlig agenda av islamistiskt slag.  Pekgul, en muslim med kurdisk bakgrund och syster till samhällsdebattören Kurdo Baksi, menar att ingen etablerad person vågar kritisera Mehmet Kaplan av rädsla för att bli kallad islamofob.

Pekgul ifrågasätter Kaplans tes att ungdomar som blir jihadister drivs av islamofobi: Det verkliga problemet är snarare en identitetslöshet hos många unga muslimer i Europa. Denna rotlöshet utnyttjas av islamisterna för att nå målet att skapa ett parallellt samhälle styrt av sharialagar.

Hon konstaterar vidare att Kaplan, trots dennes försäkranden om att han tar avstånd från islamismen och jihadismen, vid flera tillfällen inbjudit beryktade hatpredikanter såsom Riyadh ul Haq, Abdullah Hakim Quick och Khalid Yasin till Stockholm, alltså personer som stöder väpnad kamp mot Israel och västerländska intressen samt avskyr judar, kristna, hinduer och buddhister.
Enligt Nalin Pekgul utnyttjar Mehmet Kaplan den svenska naiviteten och det är dags för alla som vill motverka radikalisering att inse vilken skada som Mehmet Kaplan och andra kan åstadkomma. Pekgul anser att utnämningen av Kaplan till minister är förvånande och förfärande och att han betraktar jihadisterna som frihetskämpar. Hela Nalin Pekguls debattartikel här: http://www.di.se/artiklar/2014/10/14/debatt-mp-ministerns-dolda-agenda/

Den senaste skandalen kring Mehmet Kaplan rör hans deltagande i ett möte som anordnats av den kontroversiella, islamistiska organisationen Milli Görüs. En video visar hur Kaplan håller tal på turkiska vid en talarstol dekorerad med organisationens symbol. Milli Görüs har bland annat utretts av åklagare i Tyskland för stöd till terrorism, och den nederländska tidningen De Telegraaf har skrivit om organisationens misstänkta terrorkopplingar till Hamas och Muslimska brödraskapet.
Den tyska tidskriften Der Spiegel kallar Milli Görüs en rörelse med radikala, anti-europeiska tendenser och som är under bevakning av tysk underrättelsetjänst. Enligt tyska Süddeutsche Zeitung har Milli Görüs granskats av åklagare både för ekonomiska oegentligheter och terroriststöd men utredningen har lagts ner. På Milli Görüs hemsida visas bilder på Hamas-demonstrationer samt en video avbildande maskerade soldater med automatvapen. Nyheter idag har mer information.  http://nyheteridag.se/har-haller-mehmet-kaplan-tal-med-terrormisstankt-islamistisk-organisation/

 

Att en islamistisk aktivist, låt vara en ovanligt slipad och slingrande sådan, tillåts vara minister i en svensk regering och dessutom tongivande när det gäller att utforma svensk utrikespolitik, måste med all mått mätt anses vara en skandal och en svår belastning för Sveriges internationella renommé. Jag vill dock hävda att det är en logisk följd av den utveckling som pågått inom svensk socialdemokrati och andra partier, främst Miljöpartiet och Vänsterpartiet, sedan Olof Palme blev statsminister och i grunden omvandlade den traditionella svenska pro-israeliska linjen till en pro-palestinsk och pro-terroristisk sådan.
Visserligen inträdde en viss tillnyktring under Göran Perssons tid som statsminister 1996-2006, men den omfattade i stort sett endast Persson själv. Anna Lindh, jämte Mona Sahlin den mest bekanta av Palmes flickor, vek aldrig från sitt motstånd mot Mellanösterns enda fungerande demokrati, Israel.
Och i dag kan vi i värsta fall ha en islamist som dikterar Sveriges utrikespolitik avseende Mellanöstern.

 

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".