403 Forbidden

Danska politiker mullrar och rasar för att Turkiet har frisläppt min förmodade attentatsman. Om en vecka är det glömt och president Erdogan har i praktiken visat att islamiska normer övertrumfar danska.

I söndags kom den slutgiltiga bekräftelsen på att min förmodade attentatsman, som på dansk begäran suttit häktad i Turkiet, har blivit frisläppt.

Det var vad en dansk delegation utsänd av regeringen hade fått veta. Det var också allt den fick veta. När det skedde, varför det skedde, vem Basil Hassan utlämnades till och så vidare, fick vi inte veta något om.

Det måste ha varit med en bitter känsla delegationen vände hem till Köpenhamn och tvingades lämna detta besked till den danska regeringen.

 

Turkiet gör med andra ord narr av Danmark. Det rör sig som bekant om en misstänkt som begärts häktad av en dansk domare. Den danska domstolen hade uppenbarligen fått ta del av ett starkt bevismaterial, annars hade den inte häktat den misstänkte.

De turkiska myndigheterna måste också ha insett att danskarna hade en stark sak. Sedan april har den otursamme pistolmannen suttit inspärrad i ett turkiskt fängelse, medan han väntat på att bli utlämnad till rättegång i Danmark.

Vi talar om den danske medborgaren Basil Hassan, som är av libanesisk härkomst och försökte skjuta mig utanför mitt hem 5 februari 2013.

Nu blir det ingen rättegång. Mannen är långt borta, och även om den danska polisen säger att de fortsätter sitt arbete och kommer att göra allt för att gripa BH, är det osannolikt att så någonsin sker.

 

De danska politiker som har uttalat sig om saken är rasande. Det är inte klokt att Turkiet uppför sig på det här viset, säger de. Det måste protesteras, den danska ambassadören i Ankara borde kanske kallas hem för konsultationer och man överväger andra steg som vi ännu inte hört om. Utrikespolitiska nämnden, det utskott i Folketinget som hanterar särskilt känsliga utrikespolitiska frågor, har inkallats till möte på torsdag.

Dansk Folkeparti ser gärna att Turkiet utesluts ur Nato.

Buller och bång alltså, som hedrar regeringen och Folketinget, men som garanterat inte kommer att ha minsta effekt. Den turkiska regeringen gör precis vad den vill och vet mycket väl att lilla Danmark inget kan göra. Om en vecka är det hela bortglömt, och de flesta danska politiker går tillbaka till sitt gamla mantra: Det är viktigt att få med Turkiet i EU, för det är ett stort, inflytelserikt och moderat muslimskt land. Dessutom är det en naturlig del av Europa.

 

Nåja, det finns en del skönhetsfläckar och president Erdogan kanske inte är så snäll som man skulle kunna önska sig. Men i grund och botten är Turkiet på väg i rätt riktning och pytt med att landet är cirka 100 procent muslimskt och har en öppet islamisk regering, framröstad vid fria val.

Strunt i att Turkiet under de senaste 100 åren har antingen fördrivit eller dödat anhängare av andra religioner och gjort det i en industriell skala. Låt oss glömma det förflutna, tycks politikerna mena. Nu måste vi se framåt. Vi lever i nya tider och framtiden är ljus.

Det spelar ingen roll för de tongivande politikerna och opinionsbildarna att 99,8 procent av befolkningen är muslimer . Herregud, säger de. I Turkiet är de muslimer och i Danmark är vi för det mesta kristna. Vad är det för konstigt med det?

 

Jo, det märkliga är att för rättrogna muslimer kommer Allahs religion alltid att övertrumfa alla andra hänsyn. Man kan skriva under på vad som helst och lova den danska polisen guld och gröna skogar. Men när man står i valet mellan att hålla fast vid civiliserade rättsnormer och att fjäska för muslimska våldsmän, så väljer man det sistnämnda. Man kan ju inte lämna ut muslimer till vantrogna domare.

Om det officiella Danmark sent omsider kommer att dra denna lärdom är dock tveksamt. För om man inte kan lita på Turkiet, som framhållits som ett demokratiskt, moderat och samarbetsvilligt land, vad ska man då säga om resten av den muslimska världen?
Och hur bra är det då att Danmark och andra västländer numera översvämmas av muslimska invandrare? Hur får man dem att uppföra sig annorlunda här än de gjorde i sina hemländer, tro?

Perspektiven är alltså allvarliga i den så kallade Hedegaard-saken.

 

Allvarligast är att Turkiet nu har vågat sig på att ge sina egna bristfälliga rättsnormer företrädare framför de danska. President Erdogan har tydligen beslutat sig för att ge det svaga Danmark en praktisk lektion i tillämpad sharia.

Den gäller inte bara i Turkiet, utan även i Danmark.

Och så är det ju, om man är så rättrogen som de nuvarande turkiska ledarna. De kan Koranen, haditherna och siran, berättelserna om Muhammeds liv och levnad. Här framgår det att hela världen tillhör Allah och att det är muslimers plikt att föra jihad tills alla har underkastat sig.

Man minns Baruch Spinozas kloka betraktelser om turkarna:

Man har gjort enorma ansträngningar för att utrusta religionen med sådan pompa och ståt att den kan motstå varje chock och konstant framkalla den djupaste vördnad hos alla sina tillbedjare. Här har turkarna uppnått stor succé. De menar att det är syndigt att över huvud taget diskutera religion, och genom tyngden av sina dogmer uppnår de en sådan makt över individens omdöme att de inte lämnar något utrymme för förnuftet eller ens förmågan att tvivla.

(The Complete Works, s. 389)

Det är nog därför president Erdogan har beslutat sig för att ge Danmark en läxa. Här finns det alltför många tvivlare. Så varför inte börja här? Om manövern lyckas i Danmark, kan han alltid fortsätta på andra ställen.

 

Danska

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".