Malmös Hannibal Lecter åt sin flickvän

Det har snart gått 35 år sedan ett av de mest extrema fallen i svensk kriminalhistoria utspelade sig i Malmö. En student på Lunds universitet mördade en kvinna som ville kela med honom och tillredde därefter ett tiotal måltider av den styckade kvinnans kropp som han åt och svalde ner med vin.

I november 1979 anmäldes den 29-åriga kvinnan Carina försvunnen av sina föräldrar. Vid kontroll av hennes lägenhet i Malmö fann polisen bland annat att Carinas kläder var nerpackade.
Knappt två månader senare kunde polisen börja nysta upp fallet av en ren slump. En knappt 30-årig student, som läste språk och historia vid Lunds universitet, greps för omfattande bokstölder. Vid husrannsakan i hans lägenhet tog polisen med sig illaluktande kött som låg i kylskåpet. Tre paket av köttet sändes för analys trots att polisen tog för givet att det rörde sig om kött från något djur.

Sex dagar efter att studenten släppts sökte polisen återigen Carina i hennes lägenhet. De såg då att det lyste därinne, men när de ringde på släcktes ljuset. Med hjälp av låssmed tog de sig in i den försvunna kvinnans lägenhet och fann då studenten där. Han greps ännu en gång för stöld då det upptäcktes att teven och en kartong böcker saknades.
När analysen av köttet kom visade det sig att det var delar av lunga och lever från en människa.

I ett förhör 20 januari 1980 erkände studenten mordet Han berättade då att han träffat Carina på ett kafé i Malmö där hon suttit och läst en bok om indisk religion. Studenten var själv intresserad av detta ämne och de började prata med varandra. Något slags tycke uppstod, för några dagar före mordet flyttade Carina in till studenten.

Mannen förklarade för polisen att han hade blivit irriterad på Carina när hon försökte förföra honom. Han var helt uppslukad av sina anteckningar och för att få vara ifred låste han slutligen hennes händer med ett handfängsel. Därefter tappade han upp vatten i badkaret och dränkte henne. Efter detta styckade han kroppen och skalperade huvudet för att se efter, hur det såg ut under håret.

Huvudet och det mesta av kroppen slängde mannen i vattnet vid Smörkontrollen i Malmö. Dykare återfann de flesta skelettdelarna. Men cirka 17 kilo kött sparade han, lade i frysen och tillagade ett tiotal måltider av. Han åt henne och drack vin till precis som filmfiguren Hannibal Lecter.
Kannibalen tog senare tillbaka sitt erkännande och sa till åklagaren att nu glömmer vi detta. Men det gjorde man givetvis inte och kannibalen dömdes till sluten psykiatrisk vård. Han närvarade själv inte vid rättegången då överläkaren vid rättspsykiatriska kliniken i Lund, Olle Hagnell, bedömde att risken för självmord hos mannen var stor.
I samband med den psykiatriska undersökningen visade det sig att kannibalen brukade bära kvinnokläder och utredarna fann både sådana och en damperuk i hans lägenhet. Redan som barn hade mannen varit i kontakt med psykiatrin.

 

2004 fick Expressen kontakt med kannibalen som då var 54 år, utsläppt från den psykiatriska tvångsvården och bodde ensam i Malmö. Reportern beskrev honom som vänlig och tillmötesgående men det enda han sa var: Jag har försökt glömma det där.

Men tre år senare skickade någon hotfulla brev till kannibalens gamla latinprofessor i Lund, en doktorand vid samma universitet och en kriminalreporter med budskapet att de skulle ätas upp. Breven innehöll teckningar av yxor och knivar samt två latinska meningar, med innebörden att den som ger sig in i lejonets kula blir uppäten.

 

Kriminalreportern Joakim Palmkvist på Sydsvenskan var säker på att hotbrevet kom från kannibalen. Till Aftonbladet sa han:

 

Förra året skrev jag bara om en enda person som, enligt vad jag känner till, är mycket kunnig i klassiska språk.

Men utredningen lades ner. Malmöpolisen menade att mycket talade för att kannibalen låg bakom hotbrev, men kunde inte bevisa det.

I dag är kannibalen 65 år gammal och bor i en lägenhet i Malmö.

Fotnot: Namnet Carina är fingerat

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".