KRÖNIKA: Antirasisterna är vår tids slavägare

Vad är det för ett vidrigt samhälle antirasisterna vill skapa? Finge dessa människor styra, skulle vi snabbt få ett samhälle som liknar det gamla Sydafrika eller Indien under engelsmännens styre: En priviligierad grupp som kontroller en annan med ekonomiska verktyg.

Invandrare är bra för vissa i alla fall. Om man ser invandrare som tjänstehjon som ska utföra ens eget smutsjobb, kan jag förstå varför en del tycker att obegränsad invandring är bra.

Godhetsfanatikerna vill ha människor som utför tjänster åt dem. Som städar, fixar deras trädgårdar, ordnar tvätten, serverar deras mat. Alla detta ska göras för låga löner. En av dem föreslog för ett tag sedan att romer kunde arbeta i folks trädgårdar för 70 kronor i timmen.

Så om man är rom och tiggare ska man alltså arbeta för en lägre lön? Se där en godhetsfanatiker som i sin iver att vara god, i stället blir en råbarkad rasist.

 

En annan godhetsknarkare anställde två tiggare att gräva ett hål, 80 kronor i timmen ville hon betala vilket är ungefär 40 kronor under rekommenderad lön.

Hur har det låtit om en Sverigedemokrat använt en tiggare för att städa i hemmet eller fixa i trädgården? Självklart hade det då varit fråga om rasism, om att utnyttja svaga människor.

Det hela blir ännu roligare i och med att dem som föreslår lågt betalda jobb för romska tiggare är just samma människor som skriker högt om att de är emot pigor och RUT-avdrag.  Men använda sig av romer och invandrare för att utföra skitjobb, det har de inget emot. Deras skruvade logik är att de ju gör det av godhet. De erbjuder faktiskt en stackars rom 70 kronor för att utföra en tjänst

 

Detta är inget annat än rasism och förbannat nedsättande mot romer och invandrare.  Antirasisterna ser inte dessa människor som något annat än invandrare. Ju mörkare de är, desto mer stöd och hjälp tycker antirasisterna att de ska få. De fråntar offren deras egen frihet att förverkliga sig själva. I antirasisternas ögon är dessa människor aldrig något annat än just invandrare och de kan aldrig nå upp till deras egen nivå. Det kallas de låga förväntningarnas rasism. De använder invandrare, helst med mörk hudfärg, för att känna att de gör en insats.

Gång på gång får man från godhetsfanatiker höra att invandrarna tar de jobb som vi svenskar inte vill ha. Det handlar snarare om de jobb som de priviligierade vita godhetsfanatikerna inte vill ha. De anser sig vara för fina för att exempelvis jobba i gatukök, dela ut tidningar, diska på restaurang.  De är för upptagna med att förverkliga sig själva. De ska lära sig exotiska maträtter, gå på yoga och klä sig i färggranna tyger i gemenskap med andra antirasister. För ni tror väl inte att de vill göra alla dessa saker tillsammans med de människor de påstår sig tycka synd om? Knappast.

 

Den utopi som godhetsfanatikerna söker är ett samhälle byggt på rasism, där människor bara ses för sin hudfärg och sitt ursprung. Det som i dag håller på att växa fram i Sverige skiljer sig väldigt lite från det vita Sydafrika eller det engelska Indien, enda skillnaden är väl att man inte använder våld emot invandrarna. Våldet används i stället mot människor som mig, som vill se fria människor, oavsett hudfärg och ursprung.

Deras samhälle vill inte jag leva i. Jag vill leva i ett stabilt sekulärt samhälle, där människor ses som människor. Där politiker skapar förutsättningar, där människor får tänka fritt. Där människor tack vare sina egna insatser och förmågor förverkligar sina liv inte tilldelas arbeten för att de bär offerkoftor eller kvoteras in för att de har ett visst kön.

 

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".