KRÖNIKA: Socialtjänsten och orättvisan

Socialtjänsten har visat sig vara en koloss som ingen politiker vågar ifrågasätta, skriver Patrik Nyberg.

 

I ärendet med barnen i Mark lierade sig socialtjänsten med en kriminell familj och slog dövörat till när den biologiska pappan vädjade till dem att hans barn borde få bo kvar hos sin fosterfamilj. Han kände bland annat rädsla för den biologiska mammans dåvarande man en dömd sexförbrytare.

En av de värsta skandalerna i socialtjänstens historia är fallet med Nordmarksbarnen. För snart sex år sedan fick de lämna Folåsa behandlingshem. De hade då varit inlåsta där i nästan tre år. Bakgrunden var att barnen anklagat sin mamma för sexuella övergrepp och misshandel. 2005 förhördes barnen och mamman om anklagelserna.

Vid denna tid hade pappan ensam vårdnad om sin 13-årige son och 10-åriga dotter. Men mamman hälsade på barnen då och då och skulle, enligt flickan och pojken, vid dessa tillfällen ha utfört övergrepp.

 

Socialchefen i Filipstad hade tidigare varit arbetskamrat med mamman vilket kan ha spelat in när socialtjänsten tidigt bestämde sig för att mamman var oskyldig. Barnen betraktades som lögnare alternativt hjärntvättade av pappan. I juli 2006 fattade socialnämndens ordförande beslut om omedelbart omhändertagande. Flickan och pojken fördes av polisens insatsstyrka till BUP och därefter till ett familjehem.

Efter att syskonen rymt från familjehemmet och åter blivit omhändertagna, beslutades att de skulle placeras på Folåsa behandlingshem. Där hölls syskonen åtskilda. Den då 11-åriga flickan och 14-årige pojken, som hade växt upp i en idyll på landet, tillbringade nu sina dagar med flera redan förhärdade ungdomsbrottslingar. Till en gruppledare på familjerätten sa de i april 2007 att de inte har förstått varför de placerats på en sluten institution med ungdomar som begått brott. Själva känner de det som om de bestraffas för det som deras mamma utsatt dem för. De upplever sig övergivna och helt ensamma.

 

 

Men de talade för döva öron. Socialtjänsten hade bestämt sig för att flickan och pojken inte talade sanning. I december 2008 släpptes de ut från institutionen. Flickan var på flykt under flera år efter tiden på Folåsa, då hon fruktade vad som skulle hända om hennes mamma fick tag i henne. Om Nordmarksflickans flykt skrev jag i april 2010 för Crime News.
Mina artiklar om fallet, och bloggaren Catrins engagerade texter på bloggen Cattas bubbla om behandlingen av syskonen, fick folk att börja se fallet med nya ögon. Nordmarkspojken gick ut på forumet Flashback och diskuterade sitt och systerns öde. Han fick utstå mycket hätska angrepp, men fick också en hel del stöd från personer som insåg hur vinklad medierapporteringen varit eftersom journalisterna utgick från att socialtjänstens version var den enda korrekta.

 

Nu driver Nordmarksflickan en egen hemsida, och fler och fler kommer till insikt om att behandlingen av syskonen är en skamfläck utan motstycke i socialtjänstens historia. Nio år har gått sedan flickan och pojken polisanmälde sin mamma. De vidhåller att det de berättade då var sant. Men socialtjänsten tittade bort precis som de gjorde i Sofia Rapp Johanssons fall.

 

 

Due an unexpected data loss parts of this article may have been corrupted in the recovery process. This may include, but not limited to, broken links, broken images and incorrect publishing date. Recovered articles are published by "Dispatch Archive".