LEDARE: Sverige blir arabiskt

Samtidigt som den nya svenska regeringen under statsminister Stefan Löfven och utrikesminister Margot Wallström har meddelat att den ska erkänna Palestina som en självständig stat som ett led i tvåstatslösningen, säger Löfven visar en opinionsundersökning att de flesta palestinier helt avvisar en tvåstatslösning.

Om palestinierna i dag fick välja mellan ledaren för det palestinska självstyret, Mahmoud Abbas, och Hamas ledare, Ismail Haniyeh, skulle Haniyeh vinna med 55 procent mot bara 38 för Abbas. Intressant nog står Haniyeh starkare på Västbanken med 57 procent mot 33 för Abbas än han gör i det Hamaskontrollerade Gaza där siffrorna är 50 procent till Haniyeh och 47 till Abbas.

Undersökningen har gjort av Palestinian Center for Policy and Survey Research under perioden 25-27 september.

 

Den majoritet palestinier som stöder terrororganisationen Hamas kan knappast sväva i tvivelsmål om vad Hamas politik går ut på. Och skulle de ha glömt det, kan de friska upp sitt minne via den palestinska tidningen al-Ayyam. 1 oktober citerade tidningen Mahmoud al-Zahar från Hamas politiska ledning, vilken förnekade att organisationen har planer på att upprätta ett islamiskt emirat i Gaza. Det kommer vi inte att göra, sa han, men vi ska bygga en islamisk stat i Palestina, hela Palestina [alltså också den del av Palestina som i dag utgörs av staten Israel, reds anm].

Mahmoud al-Zahar sa också att om Hamas bara får minsta lilla fotfäste på Västbanken, kommer organisationen att avgöra kampen mot Israel med en hastighet ingen kan föreställa sig.

Och för att det inte ska råda några tvivel om vad han kan ha i åtanke, hänvisade han till Koranens sura 17, vers 7, som handlar om den totala utplåningen.

Mahmoud al-Zahars uttalanden har citerats av Palestinian Media Watch.

Vad som ska ske med Israels judiska invånare i samband med den totala utplåningen kan ingen tvivla på. Enligt en ny opinionsundersökning hatar 93 procent av palestinierna i såväl Gaza som Västbanken judar.

 

Det är oklart hur mycket statsminister Stefan Löfven vet om den stora världen utanför Sverige, men utrikesminister Margot Wallström måste sitta inne med betydande kunskaper. Hon har en lång karriär bakom sig som topp-apparatjik i EU och FN, och hade givetvis satt sig in i de palestinska förhållandena innan hon for ut med ett erkännande av det palestinska självstyret som en stat. Hon kan därför heller inte vara osäker på vad som väntar om Israel tvingas acceptera en sådan stat.

Varken i EU eller i FN kan man vara okunnig om att de flesta palestinier på sin höjd betraktar den stat som Sverige har erkänt som en mellanstation på vägen mot Israels förstöring och judarnas utdrivning.

 

Vad har då fått den nya svenska regeringen att ta detta steg?

Enligt Israels förre ambassadör i Stockholm, Zvi Mazel, beror det dels på att den regerande socialdemokratin är anti-israelisk och pro-arabisk och dels på att Sveriges arabiska befolkning har vuxit otroligt de senaste åren. 2014 har Sverige tagit emot cirka 80 000 arabiska flyktingar, mest från Irak och Syrien [där det folkliga judehatet inte står palestiniernas efter, reds anm], och Mazel pekar på att det nu bor 700 000 muslimer i landet.

 

Men som den framstående och egyptiskfödda historikern Bat Yeor ser det ligger det djupare strategiska överväganden bakom det svenska Israelhatet.

I ett mejl till Dispatch International pekar hon på att de europeiska ledarna 1974 slog in på en politisk väg vars mål var att utplåna Israel. Hon har beskrivit denna strategiska vändning i boken Eurabia: The Euro-Arab Axis från 1995, och nu ser hon sin tes bekräftad.

Enligt Bat Yeor går Europas politik ut på att ersätta Israel med ett folk Europa själv har varit med om att uppfinna och som aldrig tidigare existerat, nämligen palestinierna.

Det har dock inte gått helt enligt planen och de europeiska ledarna är rasande över att Israel med sitt Iron Dome-system har kunnat försvara sig mot arabiska missilangrepp.

 

Om Margot Wallström är rasande eller om hon bara fortsätter den politik hon blev indoktrinerad i på EUs och FNs bonade golv, är svårt att veta. Men det gör ingen större skillnad.

Från och med nu måste Sverige betraktas som en del av den arabiska världen och det kan näppeligen dröja många år förrän den gamla, fria och fjällhöga Nord går med i Arabiska Ligan. Flera länder med icke-arabisk majoritet har redan status som observatörer, så vad skulle hindra Sverige?

Fortsätter den nuvarande invandringspolitiken i några få år till, finns det ingen väg tillbaka.