KRÖNIKA: Mitt galleri finns det galler i

Vi behöver fri konst och fria konstnärer, sa vår nye statsminister Stefan Löfven nyligen.
Ett märkligt naivt uttalande med tanke på att Astrid Lindgrens folkkära Pippi Långstrump just nu ska censureras, nu får vi inte säga att Pippis pappa är negerkung., skriver Micke Carlsson.

De så kallt politiskt korrekta vågar numera inte ens uttala ordet neger, de säger i stället n-ordet. Ska vi alltså säga Gato N om vinet Gato Negro? Får säga N-bollar i stället för negerbollar, som det skojades om i filmen Sunes sommar redan 1993?

Paradoxalt nog har konsten, konstnärerna och kulturen nog aldrig varit så fängslade som nu, det vill säga om man hör till fel sida. Är man på rätt sida får man göra vilken låt, målning eller pjäs som helst, så länge de förlöjligar eller kränker fel sida. Bandet Teddybears är ett exempel, Sebbe Stakkset ett annat.
Om man är på fel sida kan det stå en dyrt att uttrycka sig i någon konstnärlig form. I dag 6 oktober började hovrättsförhandlingarna i målen mot gatukonstnären Dan Park. Hans brott: Han är på fel sida. Han provocerar med sin konst. Tre dagar ska hovrättsförhandlingarna pågå, till en enorm kostnad för oss skattebetalare.

 

Dan Park greps av polisen 5 juli i år för att han ställde ut sin konst på galleri Rönnquist & Rönnquist (passande nog hade han döpt utställningen till Fängslande konst), och sedan dess har han suttit häktad, med en tingsrättsförhandling under resans gång. Då han fördes till tingsrätten var han beslagen med kedjor och bojor som den värsta massmördare. Under hovrättsförhandlingarna kan vi förvänta oss samma spektakel, det är som om staten vill förödmjuka Dan Park, de vill både knäcka honom och statuera ett skrämmande exempel. En polishelikopter ska enligt uppgift cirkla över hovrättens lokaler, kostnaden för oss skattebetalare är cirka 30 000 kronor/timme. Man kan tro att vår tids störste seriemördare står inför rätta, fast det bara är en gatukonstnär som råkat reta upp n, Afrosvenskarnas riksförbund och dess Momodou Jallow.

 

Samtidigt som spektaklet i Malmö pågår och vår statsminister menar att vi behöver fri konst och fria konstnärer, censureras 40 böcker på Malmö stadsbibliotek. En bibliotekarie kan bedöma vilka böcker som är olämpliga, vilket inte gör vare sig konstnären eller konstnärerna fria. Är det diktaturen som tassar in ett steg till i vårt land: Du får skriva vad som helst så länge det är enligt statens riktlinjer? Och vilka åligger det att bedöma konsten? Bibliotekarierna?

I Sydsvenskan kan vi läsa:
Vilka böcker som lyfts ut baseras i huvudsak på exempel från medarbetarna.
Det var en förälder nyligen som uppmärksammade mig på en bok som handlade om den första kärleken. Den var väldigt heteronormativ, där första kärleken per definition är av motsatt kön.

 

Från kommunismens starkaste fäste i Sverige, Malmö, kan vi ta tåget över bron till Danmark. Där skakar man på huvudet åt stolligheterna som pågår i Sverige. Nu har Dan Parks konst ställts ut i Köpenhamn en gång, och kommer snart att ställas ut på ett av de finaste gallerierna i Köpenhamn. I Danmark bryr de sig inte om att det är en n som ritats, de är inte rasismhysteriska där. De bryr sig inte om att zigenare avbildas. Det enda de är rädda för är att avbilda islams profet, de har mordförberedelserna mot Jyllands-Posten och en konstnär i färskt minne.

Vår egen Lars Vilks är utsatt för samma förtryck och hot från islam, han lever under ständigt mordhot, vilket inte verkar bekymra vår nya statsminister alls. Vi behöver fri konst och fria konstnärer, sa han alltså nyligen.

 

I Danmark har man till och med gjort en programserie i dansk radio där svenskar fick uttala sig om det ökade förtrycket i Sverige. Nu gör de också en dokumentär om vår sviktande yttrandefrihet, de filmar Henrik Rönnquist som ställde ut Dan Parks konst. Vernissagen hann öppnas, men efter ett par timmar gick polisen in och beslagtog en del tavlor samt grep Dan Park. Alla trodde polisen var på plats med en massiv styrka för att skydda Dan Park och galleriet från kommunisternas vrålande mobb, egentligen var de där för att gripa konstnären. Men vi behöver fri konst och fria konstnärer, sa statsministern alltså nyligen.
Efter händelsen den 5 juli fick Rönnquist ett skyddslarm. Han har utsatts för att rutor på galleriet krossats, ägg kastats på hans balkong, obscena klistermärken har satts på galleriets fönster och han har utsatts för uttalade hot. En polisman har sagt åt honom att han bör hålla sig borta från offentliga tillställningar.

 

Är det det Löfven menar med frihet?
Polismannen sa även att Rönnquist bör flytta från Malmö.
Är det det Löfven menar med frihet?
Rönnquists skyddslarm drogs in eftersom ingenting hänt, enligt polisen.
När jag talade med Rönnquist per telefon lördagen 4 oktober var han något desillusionerad.
Det är klart att inget hänt, jag åker taxi från porten hemma till galleriets port. När jag är på galleriet har jag entrén låst. Men lördagen 27 september var det gallerinatt i Malmö, galleriet var öppet. Strax efter midnatt steg en person in och uppträdde ytterst hotfullt. Efter det har jag fått tillbaka skyddslarmet.
Medan vi talar säger Rönnquist:
En polisbil åker förbi nu. De stannar. Ska de hämta mig?
Det har alltså gått så långt att en vanlig hederlig medborgare inte vet om polisen finns på plats för att skydda eller gripa honom!

 

I Danmark görs en dokumentär om hur vår yttrandefrihet i Sverige undan för undan tas ifrån oss. Yttrandefriheten är en av våra fyra grundlagar, och borde vara ett fundament för vår demokrati. Men medborgarna känner inte till att våra grundlagar ändras.
Nu ändras de igen, vid årsskiftet kommer en ändring som innebär att brottet förolämpning kan leda till åtal men bara om brottet begås mot invandrare, hbtq-personer eller myndigheter. Vanliga svenskar omfattas inte av det nya stödet. I och med lagändringen behöver inte längre förtals- och förolämpningsmål drivas av målsägande, utan allmänt åtal kan nu väckas av åklagaren.
Rent konkret innebär det att en person som skriver något förolämpande om invandrare från framförallt MENA-området, tiggare, hbtq-personer eller politiker och myndighetspersoner, plötsligt kan finna sig åtalad. Var ska vi dra gränsen för vad vi får eller inte får säga? Grundlagsändringen kan bli ytterst lönsam för en av Sveriges mest kränkta personer, Momodou Jallow. Som jag ser det sätter staten munkavle på folket.

 

Robert Broberg gjorde en bra låt 1993: Mitt galleri finns det inga galler i, där är jag fri.

Henrik Rönnquists galleri finns det galler i, där är han inte fri. Snart gäller det oss alla i Sverige. Vi sitter i diktaturens fängelse.